När folk blev stora och Voldemort vann.

- Du låter som jag gör ibland, men man får helt enkelt ignorera det, fast det inte är så lätt, sa jag lätt.
- Nej, jag har kännt så nder hela min skoltid och även nu ibland, men man får som sagt ignorera det, sa Neville.

"Jag försöker göra det, men ibland är det svårt" sa Jezebel och ajg såg på dem
"ni är bra allihop så sluta tro något annat. Neville du är inte alls dålig och inte du heller Laura och Jezebel slutaa tvivla på dig själv" sa jag bestämt åt dem

- Om det vore så enkelt Cara, sa Neville roat.
- Japp, så enkelt är det inte, inte alltid, och så är det bara, sa jag och ryckte på axlarna.

jag såg på dem
"Nej de tkanske det inte är, men ni är inte värdelösa, i så fall hur tror ni jag känner det? tror ni inte jag klantade till det? jag såg till att pappa vann, att Fai blev kidnappad och att jag blev osams med alla" sa jag bara och såg på dem

- Japp, du har väll rätt, dina klantiga saker blir ganska så uppförstorat.
Men mycket är bara inte ditt fel vett du, sa jag leende till henne.

"Ja ni slipper leva med det, så va inte så negativa nu" sa jag leende mot dem "nej jag vet det, men ibland känns det så" sa jag lågt

- Vi lever med det, men inte lika mycket, flinade jag och såg senpå Cara.
- Vet, men det är omständigheterna som gör allt, sa jag tröstande.

"Ja men okej då, jag gör misstagen och alla får leva med dem. tänk om jag skulle lyckas med något mer dumt, undrar vad som hände rom jag bränner maten?" sa jag lite leende och såg sen på Laura "ja det är väll det, men det är så med er också. ni trodde att ni var dåliga bara för at tingen sa något annat, men ni var verkligen inte dåliga ingen av er" sa jag till dem

- Bränn maten du, det finns annat att äta, sa jag flinande och log sedan.
- Nej, det är väll sant, men det känns så ibland, men det gör det väll för alla människor kan jag tro, sa jag enkelt och log.

"Det hade varit intressant och se följderna av det, men det är lite jobbigt och behöva laga ny mat igen" sa jag
"Det gör det säkert" sa Yaxley och jag såg på honom
"Menar ni att ni känenr så med?" sa Jezebel
"Skojar du? Verken jag eller Snape här var de som folk umgiks med i skolan och ja vi har gjort saker som har fått odestigande konsikvenser som vi fått leva med, så ja ibland känner vi oss också misslyckade" sa Yaxley
"Jag lovar att mörkrets herre gör det med" sa Sev
"Du-vet-vem?" sa Neville skeptiskt
"Kanske inte som Voldemort men som far" sa Sev och såg på mig och ajg log lite
"Ja men sen är jag inte världens snällaste dotter" skrattade jag lite roat