Harry Potter<3Ron Weasley SV

mer!

MER

MER!

Kapitel 31

Harry insåg att han nog inte skulle få ut mer av vad Draco höll på med, och gick tillbaka till sin kupé där Ron och Hermione satt. Harry tog av sig manteln och slog sig ner bredvid Ron, och berättade det han hade hört när han hade tjuvlyssnat på vad Draco prata om i sin kupé, och la fram idén om att Draco hade något skumt på gång.
- Kom igen Harry, Malfoy är 13 år, vad skulle han kunna göra som är så genom ont? Sa Hermione med höjt ögonbryn.
- Kom igen Hermione skämtar du eller? Han försökte döda mig för ett par veckor sedan om du inte kommer ihåg det.
- Det är klart jag kommer ihåg det Harry, men du kränkte hans familj.
- Jag kan inte tro det jag sitter här och hör. Sa Harry argt och kollade på henne
- Du sitter här och försvarar honom för att han höll på att döda mig.
- Nej Harry det var inte så jag menade det. Sa hon och försökte lugna Harry, men det gick lika bra som att tämnja en sprängskärtskrabba .
Det blev en tyst nästan besvärlig resa tillbaka till London, efter det lilla grälet var det ingen som direkt vågade säga något. Det kanske var mest i rädsla för att ett nytt gräl skulle bryta ut, Harry kokade fortfarande av ilska när dom sa adjö till varandra när dom skildes åt.
Harry skulle med Ron till kråkboet, och hoppades att tiden där skulle få honom på bättre tankar, han ville ju inte vara ovän med Hermione. Och ilskan han hade känt var ju förstålig, vem kunde bli annat än arg när ens bästavän tar en person som med avsikt att döda honom tar honom i försvar.
Harry kollade på Ron och kramade hans hand, hade inte Ron vart där och lugnat honom på tåget viste han inte vad som skulle kunna ha hänt, grälet kanske hade fortsatt enda in till London. Men nu ville inte Harry tänka något mer på det, nu ville han bara ta det lugnt under jullovet och fira det ordentligt med familjen Weasley.

mer!!

Kapitel 32

Jullovet var något som Harry verkligen gillade varje gång han firade det hos Rons familj, han kände sig verkligen älskad när han var där. Han kunde inte påstå att han kände sig älskad när han var hos Dursleys, han visste att ingen i familjen Weasley visste om Harrys och Rons relation.
Och innan dom hade gått på tåget, hade han och Ron kommit överens om att deras kärlek inte skulle få visas öppet under julen, men Harry kunde inte låta bli att känna att det var någon som hade kommit på dom.
Under första kvällen så stängde dom in sig på rummet, och Harry berättade vad han trodde och Ron bett sig i läppen vem var det som hade kunnat komma på dom, även när dom var på skolan var dom försiktiga.
Svaret skulle dom få redan nästa dag, när Ginny tog Harry avsides, och gick in på hans och Rons rum, och hon satte sig ner på Harrys säng. Den blicken som hon gav Harry fick Harry att inse att det var Ginny som visste om dom, men han låtsades som inget tills dess att Ginny skulle säga något om det.
- Så Harry vad är det mellan dig och Ron? Sa hon och kollade runt i rummet som om hon skulle se några tecken på något som inte skulle vara där, eller kanske något ovanligt.
- Vad då ovanligt? Det är inget ovanligt Ginny, jag och Ron är ju bara vänner, det borde du väl veta? Sa han och försökte låta så neutral som det bara gick, Ginny fick ju verkligen inte veta vad det var som på gick just nu.
- Ja något är det ju, du och Ron kollar ju mer på varandra än vad ni gjort dom 2 tidigare åren sammanlagt, kläck fram med det Harry vad är det?
- Jag lovar Ginny det är inget mellan oss. Sa Harry och kollade på henne, vad skulle han annars kunna säga för att hon skulle tro honom, han började få panik men han visade inget av det på utsidan.
- Okej om du säger så, om jag inte visste bättre... skulle jag kunna tro att det är något på gång mellan dig och Ron, och det vore ju hemskt. Sa hon och lämnade rummet
Harry satte sig ner på sin säng, och la ansiktet i händerna, det där hade vart nära, kanske lite väl nära egentligen. Dock så verkade hon vara mindre misstänksam nu, och det var det Harry verkligen hade hoppats på.
Han hörde någon komma upp för trappan, och kollade upp och såg Ron snart stå i dörren och kolla på honom.
- Vad ville Ginny? Sa han och satte sig bredvid honom, efter att han stängt dörren
- Ginny är oss på spåren Ron, vi måste verkligen vara mer försiktiga. Sa Harry och bett sig i läppen detta skulle bli svårt.

mer

Jag äLSKAR meningen "Men det gick lika bra som att tämja en sprängsjärtskrabba" XD HAHA mer!

Kapitel 33

Ron kollade på honom och viste inte riktigt vad han skulle säga, han la sin ena hand på Harrys axel. Han önskade verkligen att dom 2 skulle kunna visa sin kärlek öppet, men vad skulle då hans familj säga? Fred och George skulle reta honom för evigt om dom fick veta det, och hans mamma, skulle väl få ett vredes utbrott.
- Vi får göra vårt bästa för att hålla detta hemligt. Sa Harry tillslut och kollade på Ron, som mötte hans blick och nickade dom hade ju inte så mycket att välja på i det fallet. Just nu var det ju trotts allt bara Hermione som viste vad dom hade för kärlek vad dom visste.
Det kanske fanns folk som visste men som inget sa, skulle dom äns någonsin kunna visa sin kärlek öppet?
Jullovet flöt på bra, utan några mer otrevliga frågor från Ginny eller någon annan från familjen Weasley, vilket Harry tyckte var jätte skönt och snart satt dom på tåget som skulle ta dom tillbaka till hogwarts.
- Har ni haft ett trevligt jullov? Frågade Hermione när hon satte sig i samma kupé som dom, det verkade som om hon hade lagt ner strids yxan under jullovet, vilket bådde Ron och Harry tyckte var skönt.
- Det har vart bra, bara att Ginny var nära att komma på våran relation. Sa Harry, och kollade på Hermione som inte såg minsta fundersam ut.
- Men kom igen bådda 2, Ginny har vart under samma tak som er under hela julen, det vore konstigt om hon inte hade märkt att det var nått FAST ni är diskreta. Sa hon och kollade på dom bådda 2
- Hur kan du veta detta? Sa Ron och kollade på henne, då hon som vanligt tycktes veta precis allt, som om hon skulle ha vart på plats och sett allt.
- Jag och Ginny har skrivit lite under jullovet, och hon berättade vad hon trodde... MEN jag skrev självklart inte som det var. Sa hon med en gång innan varken Harry eller Ron hann säga något om den saken, för att hon ville försvara sig.