Draco memoraid (DM)

Du är BÄST!!♥♥♥♥

Busiga Harry!!!!!! Han vill dyka upp lite varstans han

Draco fick fel julklappar, så därför är han bitter och tvär. Han önskade sig en egen världsdel men min ekonomi höll inte riktigt ehe c:

Tack bejb!!!!


Fina du ♥33


Då tycker du alltid att Draco är sexig med andra ord!! Han är sur nu också. En redig liten grinpitt! Bästaste Quack ♥3333 Helt galet att du läser om denna!! Och om du inte läser 2:an så blir jag så ledsen att jag dör av sorg just like a husalf. Bara så du vet :* Loveeeeuuu


Tack gulledu♥



Men åååh tack ♥ Ska du säga förresten!!!

Ni är föööör gulliga med era kommentarer. Just like them. Nej LOVE them. Det finns inget bättre att logga in och mötas av dem.. det är helt... Oslagbart. Här kommer ett till kapitel, och så ett ikväll ♥ Draco är fortfarande sur och ville helst inte medverka men jag tvingade honom med lite lagom våld. Ni är bäst!!!!! P.s raderna blir lite konstiga i programmet när jag kopierar in det från world... vet ej varför men hoppas ni kan läsa ändå ♥

Kapitel 17
En hatt med egen vilja

”Jag vill bara gå igenom det hela lite snabbt med dig Miss Jacobsson.
Jag vill försäkra mig om att du är med på det klara vad du har att vänta dig.”
Häxan,som presenterade sig som Professor Mcgonagall, stängde dörren om oss och satte sig sedan ner bakom det prydligt städade skrivbordet. Det var ett ganska ljust och trevligt rum och porslinstallrikarna som hängde på vägen var nästan lika välpolerade som hemma hos familjen Malfoy.
”Hade ni sortering på din förra skola?”
”Nej professorn, vi tillhörde samma elevhem allihopa.”
”På det viset.” Hon gjorde en anteckning i blocket hon hade framför sig.
”Hogwarts har fyra elevhem. Gryffindor, Rawenclaw, Hufflepuff och Slytherin. 
Jag är föreståndare för Gryffindorhemmet.” 
Hon såg upp på mig med sina små vassa ögon.
”Har du någon aning om vad det är för speciellt med de olika elevhemmen?”
”Draco har berättat för mig om dem, Professorn.” 
”Jasså det har han…” Hon fortsatte att kritiskt granska mig som om jag vore ett plagg som hon funderade på att köpa men inte var riktigt säker på om kvalitén var tillräckligt bra.
”Låt mig gissa att han inte sa särskilt mycket positivt?”
”Bara om Slytherin, professorn.”
”Det ante mig…” muttrade hon och gjorde en till anteckning innan hon lade ner pennan.
Hon rättade irriterat till den svarta spetshatten hon bar och såg sedan på mig igen.
”Du ska veta, Eleonora, att Hogwarts fyra elevhem är alla lika fantastiska och säregna.
Hogwarts grundades av fyra väldigt talangfulla magiker; Rowena Rawenclaw, Godric Gryffindor, Helga Hufflepuff och Salazar Slytherin. Dessa fyra mycket begåvade häxor och trollkarlar var goda vänner men värdesatte alla olika gåvor hos sina elever.  Rowena ville ha de intelligenta eleverna
men kunskapstörstande hjärnor. Hon ansåg att intelligensen var den finaste gåva
en människa kunde ha och valde bara ut det elever som hade allra mest potential.
Godric ville bara ha elever med stort mod och inre styrka. Han anordnade olika intagningsprov för unga häxor och trollkarlar som han handplockat och valde efter de ut dem som han ansågs allra modigast till sin undervisning. Salazar å andra sidan tyckte att bara renblodiga skulle undervisas i magi, och tog bara in elever med helt rent blod i sina ådror. 
Han hade också en förkärlek för de sluga och listiga eleverna.
”Tog han inte in några mugglarfödda?”
”Nej, inga mugglarfödda.” McGonagall krökte på läpparna.
”Idag sorteras självfallet elever med blandat blod in till Slytherinhemmet. Även om det kanske inte... inträffar särskilt ofta.”  Hon harklade sig och fortsatte; ” Och sen var det Helga Hufflepuff som tog emot alla de som inget annat elevhem ville ha. Hon värdesatte dem med ett gott hjärta och ett ädelt sinne, elever som kämpade på trots att deras talang inte alltid syntes på ytan. Så du ska veta, Miss Jacobsson, att oavsett vilket elevhem du hamnar i så kommer inte det att påverka din undervisning eller vistelse på Hogwarts. Vår uråldriga sorteringshatt som faktiskt en gång prydde självaste Godric Gryffindors huvud kommer att placera dig i det elevhem där den tror att du kommer passa bäst.”
Jag nickade försiktigt medan magen drog ihop sig av nervositet.  Sorteringshatt?!
”Vanligtvis brukar det vara jag som har ansvaret för förstaårselevernas sortering, men Professor Sprout tog sig an den uppgiften medan jag tog min tid till att informera dig.
Men nu tror jag att vi är klara. Var snäll och följ med här.”
Hon reste sig tvärt upp och stegade fram mot dörren som på sina tunga gångjärn långsamt svängde upp på vid gavel.

”Professorn…” Jag skyndade efter med ben som skakade så mycket att jag knappt kunde gå.
”Kommer jag… kommer jag att sorteras tillsammans med… Förstaårseleverna?”
”Naturligtvis”, svarade Professor McGonagall rappt medan hon marscherade vidare.
”Vi sorterar alltid in de nya eleverna inför dem gamla, du är inget undantag.”
Benen vek sig under mig och jag var tvungen att gripa tag i en rustning för att inte falla omkull (vilket jag höll på att göra ändå när den förolämpat tog ett skutt åt sidan) och bad en tyst bön. Det här besannade verkligen mina värsta mardrömmar, varför hade inte Draco nämnt något om det här?  Bli sorterad inför hela skolan, jag som avskydde att stå framför publik! Bedjande försökte jag truga Professor McGonagall med blicken men hon tog ingen notis om detta utan klev utan vidare in i stora salen och tecknade åt mig att följa efter.  Jag blundade och glömde allt vad engelska hette, bad ännu en snabb bön om att jag inte skulle bli tvungen att säga något och klev försiktigt in bakom henne. Det första jag fick syn på var fyra långa bord som stod placerade på tvären. Det närmaste applåderade högljutt när den lilla pojken som Hermione tröstat snubblade fram till deras bord och satte sig med viss tvekan i sitt bleka lilla ansikte. Han såg ut att vara på gränsen till lipen igen.
Jag lät blicken svepa över de svartklädda eleverna och kände hur hjärtat slog ett extra slag när jag såg Harry höja händerna för att applådera den lilla pojken välkommen, vartefter han böjde sig fram och viskade något till Ron som skrattade. Hermione fick syn på mig och vinkade energiskt men jag nöjde mig med att le svagt tillbaka. Det där måste alltså vara Gryffindor… De andra två borden hade jag ingen aning om… Men det längst bort var ingen tvekan, när jag såg bistra, hånfulla ansikten och Dracos vitblonda hår.
Ingen vid Slytherinbordet applåderade.
”Zwengar, Ozil.”
En tjock häxa med grått lockigt hår och vänligt runt ansikte höll upp en lista med den ena handen och en lappad gammal hatt med den andra. En liten späd pojke klev fram och satte sig på stolen och häxan släppte ner hatten på pojkens huvud. Till min stora förvåning öppnades brättet på hatten och blev till en smal mun.
”Aha… Ett mycket enkelt val, ingen tvekan här inte… SLYTHERIN!” Hojtade hatten över applåderna som stegrades i salen. Jag lade märke till att de var betydligt mattare än vad dem varit när den förra pojken placerades. Ozil skyndade sig att dra av sig den gamla hatten som nu hade blivit alldeles stilla och sprang nerför podiet och släntrade iväg till bordet längst bort.
Med viss möda trängde han sig ner bredvid två enorma sjundeårselever som såg ut att vara kopior av framtidens Crabbe och Goyle. Jag släppte den bisarra synen och letade istället med blicken efter Draco, fick syn på honom och fick ögonkontakt.
Länge såg vi på varandra, jag bedjande och han lite irriterat. Kanske nedstämt?
”God kväll!” En dånande stämma fyllde aulan och fick allas uppmärksamhet att riktas mot ett podier som jag inte lagt märkte till tidigare ovanför sorteringshatten. I sköna stolar med röda sammetsstoppade ryggstöd satt flera vuxna häxor och trollkarlar.
En väldigt smal lång äldre trollkarl med långt vitt skägg, krokig näsa och halvmåne formade glasögon log glädjestrålande mot alla eleverna medan han bredde ut händerna som om han ville omsluta hela salen i en stor kram. 
”Till mina nya elever säger jag, välkomna hit! Till mina gamla elever säger jag välkomna tillbaka! Innan vi släcker hungern med den utsökta maten skulle jag vilja säga några ord.”
Han gjorde en paus och rättade till skägget som snurrat sig runt hans ena hand.
”Den Förbjudna skogen är förbjudet område för alla elever, och vår vaktmästare, Mr Filch,
har bett mig att informera er om att det finns en lista med alla produkter som är förbjudna här på Hogwarts i år. Listan finns att se på Mr Filchs kontor, mycket intressant läsning om jag får
säga det själv”, 
Han blinkade med ena ögat, ”Sedan skulle jag vilja be er om att vara på er vakt och inte ta några som helst onödiga risker i tider som dessa.” 
Hans röst fick en annan ton, liksom allvarligare och flera elever stack huvudena tätt ihop och viskade, andra lyssnade spänt.
”Jag råder er till att betrakta allt med största försiktighet, och rapportera allting som medför
minsta intresse till personalen; Han gjorde en gest bakåt, Ta aldrig någonting för givet. 
Men glöm inte, att vänskap föder kärlek och utplånar krig. 
Jag, Albus Dumbledore, som har den ärofyllda tjänsten som rektor på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster, vill därför utbringa en skål för fred och vänskap mellan Hogwarts fyra olika elevhem. 
Låt oss skåla för vänskapen och dess förmåga att dräpa ondska och kväva strid.
Det är bara med ett vapen som detta vi kan vinna över dem som inga sådana vapen har.” 
Han lyfte sitt glas och till min förvåning såg jag hur röd vätska dök upp i alla glasen runt om i stora salen och ännu mer förvånad kände jag hur mina fingrar slöts om ett smalt glas som garanterat inte funnits sig där tidigare. Tillsammans höjde vi glasen och drack vänskapens skål.
Drycken var söt och smakade körsbär och dammig sommar.
Jag lade märke till att flera elever från Slytherin, däribland Draco, inte hade rört sitt glas.
”Jag vill också komma med en glad överraskning till er alla, gamla som nya”, fortsatte Dumbledore.
Att vi har ännu en ny elev bland oss idag.” 
En våg av mummel steg upp från skaran och jag kände hur en nervös ilning gick genom kroppen.
”Låt mig presentera och framförallt välkomna vår förtjusande nya häxa från Sverige,
som ska börja sitt sjätte år här tillsammans med oss, Eleonora Jacobsson!” Dumbledore sträckte ut handen mot mig. Rodnade önskade jag att jag skulle sjunka genom golvet.
Harry och Ron applåderade kraftigt från Gryffindorbordet tillsammans med dem två rödhåriga tvillingarna jag kände igen från mitt första besök i Diagongränden.
”Varsågod att ta plats här framme. ” 
Den runda häxan pekade på stolen ovanför podiet där de två pojkarna suttit.
”Varsågod och sitt.” 
Jag sjönk ner på den mjuka dynan och kände trycket när hatten placerades på mitt huvud.
Även fast jag var beredd på vad som skulle komma hoppade jag till när hattens brätte öppnades på vid gavel och den började tala.
”Aha… Intressant, mycket intressant. Aldrig har en sortering i den här salen varit så viktig, inte sedan Harry Potter sorterades här… Jag ser att du precis som honom skulle passa mycket bra i var och ett av elevhemmen.
Rent blod som sluge Salazar skulle föredragit rinner i dina ådror… En mycket bra hjärna som sköna Rowena skulle avgudat…Ett ädelt sinne något som Helga skulle värdesatt mycket högt…Och ett stort mod och en inre styrka som självaste Godric inte kunnat ta miste på.
Här finns någonting, en längtan att visa all din duglighet.
Och du besitter en förmåga… En förmåga att främja oviljor och fiendskap.
Hos dig finns ingen ilska mot ett annat slag, du gör ingen skillnad på vän och fiende.
Hatten gjorde en paus, och lämnade munnen öppen som om den verkligen funderade.
Det var alldeles tyst, det var som om hela salen höll andan.
Inte hade jag väntat mig att min sortering skulle vara ett så långvarigt och viktigt scenario för den nötta gamla hatten. Den verkade riktigt njuta av att dra ut på det hela, och jag väntade spänt tillsammans med resten av skolan.
”Aha…”, mumlade hatten högt för sig själv.
”Ett av dina sinnen verkar övergå de andra…
Så därför, och bara därför, är det bäst att det blir… GRYFFINDOR!”

Det finns inget bättre än att vakna av ett underbart kapitel!!!!

Nööööööööjj! Hon ska vara en Slytherin med Dracoooooo!

Awesuuumeeeeeeee

Tack för att ni fortfarande läser min ff:n ♥ Jag hoppas att ni inte tycker att jag lägger upp för mycket kapitel. Ska lägga in DM på wattpadd om någon vill läsa där framöver. Försöker lära mig hur det funkar, så får ni gärna läsa den om ni vill! Letar också efter nån som är bra på engelska.. Pm:a mig isånafall ♥ Här har ni kvällens kapitel, som jag lovade. Loveu all! ♥

Kapitel 18
Tre små felsteg

”Han förlåter dig.” sa Hermione tröstande när vi mätta och belåtna efter en underbar festmåltid, satt uppe i flickornas sovsalar med korslagda ben i varsin himmelssäng klädda i nattkläder. Hermione i ett vackert rött nattlinne i siden och jag i min pappas gamla alldeles för stora svarta T-shirt.
”Jag är inte säker på att han gör det”, svarade jag sorgset och drog fingrarna igenom mitt mitt hår som blivit tovigt efter flätorna.
”Draco är Draco, tyvärr.”
”Men…” Hermione såg fundersam ut, ”Om er vänskap är stark och så… Jag menar… Han har aldrig visat tendens till att ens bry sig om någon tidigare så han måste verkligen tycka om dig.”
”Kanske det.” Jag suckade och drog igen fönstret efter Shanti så tyst jag kunde för att inte väcka de andra flickorna som lugnt snusade i sina sängar.
”Jag har inte känt honom så länge så jag vet inte.”
Jag kände mig både väldigt lättad och väldigt bedrövad över att ha hamnat i Gryffindor.
Det hade varit det elevhemmet jag absolut helst hade velat hamna i speciellt med tanke på att de enda jag pratat med gick där (Förutom Luna som tillhörde Rawenclaw hur det nu kunde komma sig) och Draco som gick i Slytherin (men där ville jag absolut inte hamna) och det hade varit det elevhem som tilltalade mig mest efter mitt samtal med Professor McGonagall. Men det som gjorde mig ledsen var Dracos reaktion. Tyvärr så hade han reagerat precis så som jag hade trott att han skulle göra. Blicken han hade gett mig efter att jag slagit mig ner vid Gryffindorbordet för att bli hälsad och omklappad av alla gick inte att glömma. Den hade varit full av avsky. Draco och jag hade ofattbart nog blivit vänner och jag blev förvånad över hur nedslagen jag kände mig över att det kanske skulle vara slut på den vänskapen nu. Det kunde kunde bara betyda en sak, att jag tyckt mer om honom än vad jag själv insett. Hermione kunde med all förståelse inte ge mycket stöd. Jag hade insett att hennes tidigare erfarenheter av Draco var allt annat än trevliga och det verkade som om han och Harry hade varit i luven på varandra ända sedan de satte sin första fot här på Hogwarts för fem år sedan.
Hermione hade han tydligen plågat från dag ett eftersom hon var mugglarfödd. Det fick min saknad efter honom att avta lite varje gång jag tänkte på det.

När klockan började närma sig midnatt sa vi god natt och kröp
ner i de varma sköna sängarna. Min stod precis vid fönstret och eftersom jag inte dragit igen förhängena så kunde jag se ut på den svarta klara natthimlen. Någonstans flera mil bort fanns min familj. Kanske låg Miranda just nu och snusade på mammas arm, andades in hennes trygga mammalukt och borrade in ansiktet i hennes hår, precis som jag själv önskade att jag kunde göra. Jag bestämde mig genast för att skicka iväg Shanti med ett brev hem till dem så fort hon var tillbaka från sin musjakt, förhoppningsvis tomnäbbad.
Men vad skulle jag skriva? Hogwarts gick inte att beskriva.
Man var tvungen att uppleva dess sfär, var tvungen att andas
in den friska lukten av sensommar och klart vatten, smaka den underbara festmåltiden med flera hundra olika rätter, titta på alla nya ansikten och försöka memorera i huvudet när de sa sina namn, lyssna på den engelska dialekten och försöka förstå vad som sas, och känna all den här skrämmande förväntan inför morgondagens lektioner. Det var ingenting jag kunde skriva om, det var något som bara var. Men mer än någonsin önskade jag att min familj skulle finnas här och uppleva den här nya fantastiska världen tillsammans med mig. Allt det som jag aldrig skulle kunna formulera i något brev. Tyst vände jag mig på sidan och torkade ögonen mot det mjuka örngottet helt omedveten om att någon en bit under mig låg i sin himmelsäng i pojkarnas sovsal och gjorde precis samma sak.

”Det här är inte sant! Vill de ta kol på oss redan första skoldagen?
Hoppas verkligen att Fred och George skyndar sig med de där skolkgodispåsarna dem håller på och uppfinna, det känns som om jag kommer att behöva förbruka massor…”
Ron kastade ilsket ifrån sig sitt schema som med ett mjukt litet slask landade rakt i Nevilles frukostflingor. Neville gav Ron (Som nu svor högt och försökte fiska upp sitt nersölade achema) en sorgsen blick över kanten på sitt orörda juice glas.
”Gnäll inte. Titta på mitt istället! Jag har dubbelt så många fler lektioner än vad du har, Ron.
Dessutom är det här vårt sista år innan vår FUTT examen och de betygen vi får nu kommer vara avgörande för hela vår framtid!” sa Hermione irriterat till Ron. ”Dessutom…”
”Äsch håll mun, gör det inte värre än vad det redan är”, svarade han ilsket tillbaka och höll sitt uppfiskade schema på en armlängds avstånd.
”Neville, du skulle inte kunna tänka dig att byta det här? Det var ju faktiskt dina flingor…”
Jag återgick till mitt rostade bröd medan Neville försökte protestera när Ron knyckte åt sig hans schema och slängde åt honom sitt eget. Det hade varit en sömnlös natt och jag oroade mig för dagens första lektion, trolldryckskonst.
Det verkade inte vara ett populärt ämne. Neville hade blivit blek som ett spöke i ansiktet när han tagit emot terminens första schema från Professor McGonagall och hade sedan han insett att trolldryckskonst var hans första lektion inte rört sin frukost. Ron hade vält omkull tillbringaren med juice av förargelse och Harry hade suckande lagt huvudet på frukostbordet. Hermione hade helt oberört fortsatt att läsa en jättelik bok vid namn Magins talare som hon hade lutat mot sin frukostskål och såg ut att inte vilja bli störd.
Istället hade jag försiktigt frågat Harry varför ingen ville ha trolldryckskonst som varit ett av mina favoritämnen på min gamla skola. Han hade mumlat något om ”Dålig lärare” och sedan snabbt bytt ämne och börjat prata om quidditch.
Det visade sig att Harry var med som sökare i Gryffindors quidditchlag och att han tillsammans
med laget vunnit quidditch pokalen flera år i rad.
När jag berättade att jag varit med i min förra skolas quidditchlag som jagare hade han sett både
förvånad och väldigt glad ut. Genast började han försöka övertala mig att vara med på uttagningen av nya spelare till laget. Jag nickade till svar medan jag hällde upp lite mera mjölk åt mig och kastade sedan en blick bort mot Slytherinbordet. Draco satt i mitten omgiven av sina kompisar med Pansy som en efterhängsen liten fästing fastklamrad vid sin vänstra arm. Synen gjorde mig illamående.
”Eller hur? Om du provspelar för laget när uttagningen blir så är jag säker på att du kommer få en plats i laget, om du spelat förut menar jag. Ron är också med i laget. Han är vaktare.
Vad har du för kvast?”
”Nimbus tvåtusen”, mumlade jag och fortsatte att stirra bort mot Draco och Pansy.
”Det var min första kvast också. Jag saknar den faktiskt även om Åskviggen är bättre.
Eller vad tycker du?”
”Mm… Javisst!” svarade jag förvirrat och kastade en blick på Harry som ivrigt betraktade mig med sina intensivt gröna ögon.
”Ja det tycker jag med, men en åskvigg…”, Jag skakade på huvudet.
”De är alldeles för dyra.”
”Du kan få prova min om du vill”, sa Harry och log.
”Vi kan gå ner till planen ikväll och flyga lite om vi får tid öv…”
SLAM. Ron, som hade sett surare och surare ut desto mer Harry och jag pratade hade med ett ryck hoppat upp från sin stol och slitit åt sig sin väska så hastigt att han råkat stöta till Hermiones bok som åkte igen med en smäll.
Han gav oss alla tre en dräpande blick innan han vände på klacken och klampade ut ur stora salen
utan att säga ett enda ord.

Ron syntes inte till fören några minuter innan Trolldryckskonsten skulle börja. Jag hade i sällskap med Harry och Hermione tagit mig ner till fängelsehålorna då han kom springande nerför trappan och trängde sig in mellan Harry och mig, fortfarande med ganska ilsken uppsyn.
Ett hastigt hugg i maggropen talade om för mig att Draco också var där. Han stod lutad mot den kala gråa stenväggen med armarna i kors över bröstet och lyssnade uttråkat på Pansy som malde på om något som tydligen inte alls intresserade honom. Crabbe och Goyle svängde triumferande sina gorilla armar när vi kom gående nerför trappan och Draco kastade en iskall blick på mig innan han återgick till att stirra in i väggen. Jag tecknade åt de andra att vänta medan jag trängde mig fram till Draco.
”Sluta nu”, sa jag bedjande och klev precis framför honom inför en chockad Pansy.
”Du kan inte mena att du tänker hata mig bara för att jag hamnade i Gryffindor.”
Han fortsatte att stirra surt in i väggen och fnös högt utan att svara. Jag himlade med ögonen, honom vågade jag bli arg på men samtidigt ville jag inte reta upp honom i onödan.
”Snälla Draco…” bönade jag istället. ”Du kan inte mena…”
”Han vill inte ha något med en liten smutskalle att göra, fattar du inte det?”
Pansy gav mig en hård knuff som fick mig att ramla bakåt.
”Stick härifrån, jag har inte vaccinerat mig än.”
”Jasså”, sa jag förstående. ”Är det de som luktar.”
”Ditt äckliga lilla halvblod”, väste hon.
”Vill du att jag ska klippa till dig va? Goyle, ge mig ett par plasthandskar…”
”Potter, tio poängs avdrag från Gryffindor”, hördes en släpig kall stämma någonstans bakom mig, och jag vände mig snabbt om. Harry hade dragit fram sin trollstav och riktat den mot Pansys ryggtavla medan Hermione frusit fast i sin position att hindra honom.
”Tio poängs till avdrag för att du inte stoppat undan den där, och tio till för att du uppenbarligen tänkte angripa någon av mina elever, bakifrån.”
Mannen som svepte förbi oss och med en lätt svängning på sin trollstav öppnade klassrumsdörren var lång och smal men inte på samma ståtliga vis som Dumbledore. Det flottiga svarta håret nådde honom nästan ända ner till axlarna och hans hy var vaxblek. Jag släpade fram min kittel och placerade den bredvid Hermiones på högersida längst bak i det instängda fuktiga klassrummet som redan gett mig kalla kårar.
Draco, Pansy, och Blaise valde en plats precis framför oss och Crabbe och Goyle pressade in sina massiva kroppshyddor bredvid en blek knotig pojke med nästan lika flottigt hår som Trolldrycksläraren som Harry hade kallat för Snape.
”Idag ska vi gå igenom en av det mest avancerade trolldrycker som ni någonsin kommer
att lära er på mina lektioner. ”
Han lät en svart blick svepa över klassen, ”Eller åtminstone…försöka lära er”, lade han till och gav stackars Neville som såg ut att vara nära till tårar en hånfull blick.
”Jag tar bara upp elever med ett U i min FUTT klass, så tråkigt nog kommer nog hälften av er att få lämna oss efter det här årets slut.”
Han kastade en blick full av avsmak mot Harry och Ron som gav honom precis samma ansiktsuttryck tillbaka.
”Och du måste vara Miss Jacobsson.” Snape såg länge på mig innan han krökte sina bleka läppar i något som skulle kunna vara menat som ett leende.
”Du ser inte ut att ha valt riktigt rätt sällskap… men man lär sig av sina misstag.
Idag ska vi lära oss att brygga Titanuselixiret, också känd som Lyckobryggden.
Är det någon som kan tala om för mig vilka effekter denna bryggd sägs ha? ”
Hermiones hand sköt genast i vädret men Snape ignorerade henne fullständigt.
”Ingen?”
Hermione viftade med handen som om det gällde livet men Snape låtsades om som om han inget såg.
”Tydligen inte… Titanuselixiret är den bryggd som är mest beroendeframkallande av alla trolldrycker som någonsin skapats. Den som dricker denna dryck känner ett kraftigt lyckorus och ger sig själv intrycket av att vara… Oövervinnlig (Han kastade en elak blick på Harry) till dess att effekten avtar och lämnar kvar användaren med mycket svåra ångestfyllda tankar. Jag förväntar mig inte att någon i den här ovanligt obegåvade klassen ska lyckas brygga Titanus elixiret, men de utvalda få… Han nickade gillande mot Dracos håll; ”Som är benägna har stora möjligheter till att få studera Trolldryckskonst nästa år. Då sätter vi igång.
Ingredienserna finns ; Han viftade med trollstaven, Som vanligt i skåpet. Det ni behöver veta står i boken eller; han viftade med trollstaven igen, på tavlan.
Och om alla ser till att hålla sig på behörigt avstånd från Longbottom så är jag säker på att ingen kommer att förolyckas den här lektionen heller. ”
Snape svepte fram till katetern och ställde sig där med armarna i kors över bröstet
och iakttog klassen som plockade upp sina böcker under en obehaglig kvävd tystnad.
”Ni har 75 minuter på er.”

Långsamt vandrade Severus Snape mellan borden och stirrade ner i kittlarna med ett mer eller mindre bistert uttryck.
”Sa jag inte att brygden skulle vara mörkt bronsfärgad, Longbottom?”
Långsamt rörde han om i kitteln med sin trollstav och ett elakt leende spreds sig på hans smala läppar.
”Din bryggd är orange, Longbottom. Orange.”
Stackars Neville, som darrade i hela kroppen kröp ihop i sin klädnad och tittade upp på Snape med
skräckslagna ögon.
”Inget betyg i år heller ser jag… En sådan överraskning.”
Han gjorde en lätt svängning med sin trollstav och hela Nevilles trolldryck försvann och lämnade en geggig kittel kvar.
Jag var ganska säker på att han lät det vara kvar med flit och såg hur stackars Neville stressat började försöka torka rent sin kittel med en flik av sin svarta mantel.
”Renskrubba”, mumlade Hermione ur ena mungipan när Snape vände ryggen till för att inspektera Goyles gråa cement liknande sörja. Nevilles kittel blev som ny igen och han gav henne en blick som var så full av tacksamhet att jag
blev tårögd.
”Och vad har vi här då?”
Hermione rätade genast på ryggen och backade undan från sin kittel så att Snape kunde ta sig en
ordentlig titt. Han tog upp sin stav och rörde långsamt om i drycken som hade antagit en korrekt
mörkt bronsfärgad nyans som var helt överens med bilden i läroboken. Utan ett ord skrev Snape ner en siffra i blocket och rätade sen på sig och kastade istället en blick ner i Rons kittel.
”Noll poäng även här, ser jag. Och för dig också Potter”, sa han nöjt och krafsade ner en nolla i sitt anteckningsblock. Förvånat tittade jag på först Harrys och sen Rons trolldryck.
Rons hade antagit en svagt rödbrun färg och Harrys var rostbrun.
”Jag ser att du lyckats mäta upp rätt antal ingredienser trots att du sitter vid det här bordet.” sa Snape kyligt till mig och rörde om i min trollbryggd.
”Fascinerande.” Han krafsade ner en svag fyra i sitt block och fortsatte sedan bort till bordet
bredvid. Ron var högröd i ansiktet av ilska.
”Han gav Goyle en trea!” väste han. ”Och ni såg väl hur hans dryck såg ut? Visst jag kanske petade i en kikärt för mycket och blandade ihop Äggstjärtsyngel med Svampbotsägg… Men han kan
inte ha tillsatt något av det där överhuvudtaget!”
”Strunta i det bara”, viskade Hermione och kastade oroliga blickar mot Snapes nerböjda ryggtavla.
”Det är inte värt det.”
”Lätt för dig att säga som fick full poäng”, muttrade Ron surt. ”Av Snape dessutom!”
”Jag fick inte alls full poäng”, viskade Hermione ilsket till svar.
”Jag fick en fyra, och det var bara för att han inte kunde hitta något att anmärka på…”
Ron och Hermiones käbblande avbröts av Snape som beordrade oss att plocka ihop våra saker och försvinna ut ur klassrummet illa kvickt, en order som ingen tycktes vara ovillig att följa. Snabbt rafsade vi ihop våra böcker och fyllde upp varsin liten flaska med trolldryck som vi lämnade in framme vid katedern innan vi tömde ur kittlarna och begav oss tillbaka till civilisationen en trappa upp. Nästa lektion som stod på schemat var Örtlära och vi traskade tacksamt ut i det vackra vädret. Solen lyste från en klarblå himmel och det var så varmt att jag svettades i min svarta skolklädnad. Hogwarts verkade vara hur stort som helst och jag undrade om jag någonsin skulle kunna lära mig att hitta här utan vägvisare. Tacksamt såg jag på Hermione och Harry som gick på varsin sida om mig, kisande mot den starka solen.
Ron klampade på bredvid Harry med ett surmulet ansiktsuttryck. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte om honom men det var väldigt uppenbart även för ett otränat öga att han inte verkade tycka speciellt mycket om mig.
”Vi ska ha den här lektionen tillsammans med Hufflepuff.” läste Harry från sitt schema.
”Ja men det är väl underbart, en lektion som vi inte tvingas ha tillsammans med Slytherin!” sa Ron och stönade högt.
”Jag fattar inte varför vi alltid måste ha allting tillsammans med dem? Vill lärarna ha slagsmål eller?”
”Har vi alla lektioner tillsammans med dem?” frågade jag försiktigt. ”Med Slytherin, alltså.”
”Nästan.” Harry ögnade igenom Schemat en gång till.
”Vi har några lektioner med Hufflepuff… och en tillsammans med Rawenclaw, det brukar vi inte ha… och resten med Slytherin."
Jag vände ansiktet mot solen och halvblundade medan vi ställde upp oss utanför
ett växthus med texten Växthus 5 ner krafsat på en sned vit liten mässingsskylt som slarvigt satt fastsatt på dörren till växthuset. Nästan alla lektioner tillsammans med Slytherin, det betydde massor av tillfällen att
prata med Draco men också massor av tillfällen för Pansy att mucka gräl. Jag undrade varför hon hatade mig så mycket.
Hade Draco sagt något? Fast hon hade tyckt illa om mig redan första gången då vi träffades hemma hos Malfoys.
Kanske var det helt enkelt tanken på att jag träffat honom mycket mera än vad hon själv gjort under sommaren som störde henne? För om jag la ihop ett och ett så kunde jag slå vad om att hon var väldigt förtjust i Draco.
Visserligen kunde jag förstå henne, han kunde vara bra gullig när han var på det humöret och han såg väldigt bra ut.
Men att vara tillsammans med honom? Träffa honom hela tiden, dagarna i ända… Nej aldrig. Då skulle jag hellre gifta mig med en Boggart.

Elli i know you love Dracooooo!

AWEEEEESOME NADJAAAA SOM VANLIGT!♥♥♥

Ooooooooh käraste Elzyii ♥ ♥

Dina ord sprider kärlek och glädje vart de än skrivs ner.
Kapitel 17, oh my.... Harry och Elli verkar verkligen ha hittat en form av gnista, inte sant? Och var det avundsjuka jag kunde avlystra från Dracos röst då även han upptäckte det? Mycket intressant... Utmärkt dialog! Verkligen, jag ääääälskar långa dialoger och personligen förstör jag dem oftast med onödigt tittande hit och dit ... men du bemästrar det verkligen - perfekt!!

Kapitel 18 - först av allt - RUBRIKEN ! ÄLSKAR DEN! tre små felsteg, helt ofattbart genialiskt! Långt kapitel med mycket innehåll och nödvändig information. och sista kommentaren "Då skulle jag hellre gifta mig med en Boggart." UNDERBART! HAHAH :'))))

LOVEIT

Suuuuuper bra!❤️❤️

Amazing ♥ ♥