Vandalen på ridskolan (Berättelse)
Forum > Kreativitet > Vandalen på ridskolan (Berättelse)
Användare | Inlägg |
---|---|
Mintygirl89
Elev |
Nu är vi inne på det sista kapitlet! Det kanske är lite kortare än de andra, men det kan inte hjälpas. Hoppas ni gillar det! Njut!
____________________________________________________________ Kapitel 35 Amy log för sig själv när hon på måndagen under eftermiddagen satt hemma i soffan, tillsammans med Lionel och Melanie och såg hur eftertexterna till Ringaren i Notre Dame rullade. Efter händelsen hade hon blivit sams med Patricia, och dessutom hade Arthur, Chip och Apple kommit tillbaka till stallet. Alla tre mådde bra och mrs Dubois hade blivit dömd till livstids fängelse för sabotage, stöld, olovlig förföljelse, kidnappning, inbrott och mordförsök. Miss Moyes hade blivit frisläppt och allt höll på att återgå till det normala. Amy kastade en blick på första sidan av tidningen. På ett fotografi såg hon sig själv tillsammans med sin syster, sina vänner och Lionel. Hon kände sig varm i kroppen när hon läste artikeln. Vandalen på ridskolan är äntligen fast Under en tid har ridskolan London Riding utsatts för vandalism och stöld. I början trodde polisen att Martha Moyes, trettio år, låg bakom dådet, och hon fängslades trots att hon förnekade allt. Sex modiga hjältar, fem flickor och en pojke, alla sexton, respektive nio år, misstänkte att något var fel, och gjorde allt för att sätta dit vandalen. Amy Roberts berättar hur hon hittade en ring i stallet, samt ett örhänge i sin trädgård. I fredags kidnappades hon av vandalen, som tog henne till skolan och knuffade henne i bassängen. Lyckligtvis räddades hon av Lionel Berry, som är son till ägarna av ridskolan. Abigail Dubois, femtiofem år, greps av polisen i fredags under en biljakt, då hon fångades på övervakningskameror som fanns på biblioteket och skolan. Lionel, som hade läst artikeln, skrattade muntert. ”Mrs Dubois fick verkligen vad hon förtjänade! Hon tänkte inte på att det fanns övervakningskameror”, sa han. ”Tur var väl det”, sa Amy och vek ihop tidningen. ”Annars skulle hon kanske förneka alltihop och gå fri”, tillade hon. De satt tysta en stund, och det enda som hördes, var Melanies tunga andning, när hon satt i Lionels knä och sov. ”Fast det var som ändå tur att hon utförde dessa dåd”, sa Amy och log. ”Vad menar du?” Lionel såg förvånad ut. Amy skrattade och sa: ”Du fick ju ge mig mun mot mun-metoden!” Lionel log och gav henne en kyss. Det här var en höst Amy länge skulle minnas, men hon visste att hon äntligen hade hittat sin drömprins. Deckarromanen fick sig ett lyckligt slut, tänkte hon och njöt av sin pojkväns trygga kram. _______________________________________________________________________________ Ja, så fick berättelsen ett lyckligt slut. Alltså, jag fattar inte att jag började skriva den under september 2017, men först nu, i februari 2020, är jag äntligen klar! Tror det beror på att idétorkan har drabbat mig med jämna mellanrum. Det blir så man kan tappa lusten. Sedan kommer verkliga livet först, och det kan också bidra att man kanske måste lägga skrivandet på is. Jag måste säga att det har varit roligt att skriva denna berättelse! Det är tack vare er läsare. Ni har vågat skapa teorier, skriva långa kommentarer och framför allt haft en stor dos av tålamod, då det har blivit extremt långa pauser mellan gångerna. Jag har även fått hjälp med val av ord och en massa tips, som kan hjälpa i framtiden! Stor kram till er som har gillat berättelsen och kommenterat! Hjärtligt tack till er! ♥ Läs gärna Tårar från himlen :D <3 9 feb, 2020 18:59
Detta inlägg ändrades senast 2020-05- 2 kl. 11:18
|
Avis Fortunae
Elev |
Så får vi då njuta av sista kapitlet, och jag gör det genom att kommentera efterhand. Precis som jag önskade och hoppades på, såg Amy och Lionel Ringaren i Notre Dame tillsammans, och Melanie var med.♥ Skönt också att Amy blev sams med Patricia och att hästarna kom tillbaka. Man vill ju att det ska lösa sig på alla fronter
Bra inslag med tidningsartikeln som fungerar som en liten sammanfattning. Allt blir väldigt tydligt. Tips: ”Annars skulle hon kanske förneka alltihop och gå fri. ”, tillade hon. Punkten behövs inte. ”Annars skulle hon kanske förneka alltihop och gå fri ”, tillade hon. Åååh vad gulligt att Melanie sover i Lionels knä! Jag dör den berömda sötdöden och hoppas få en liknande svärmorsdröm till min egen dotter ♥♥♥ Jättefin och lite humoristisk dialog på slutet med mun-mot-mun-metoden! Jag tycker också att det kan passa bra med ett kort kapitel i slutet av en berättelse. Det har varit så mysigt att följa denna story och perfekt att läsa den för dottern. Nu får vi se vad hon tycker om kapitlet ikväll. Jag får uppdatera efter det! Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123 9 feb, 2020 19:30 |
Mintygirl89
Elev |
Avis Fortunae, roligt att du gillade slutet! Tack för tipset med punkten, jag var så ivrig på att avsluta berättelsen! Hehe!
Jo, jag tänkte att det är bra att Amy löser allt med Patricia. Att Melanie har somnat i Lionels knä, kändes rätt, för annars hade det kanske varit lite konstigt och pussas när hon ser på. Roligt att du gillade artikeln, och att det passar med ett kort kapitel. Tack för all din hjälp med konstruktiv kritik! ♥ Läs gärna Tårar från himlen :D <3 9 feb, 2020 20:10 |
catradora
Elev |
Jag blir så glad av lyckliga slut! Skönt att allting ordnade upp sig, och framför allt att miss Moyes fick bli fri. Hoppas att allt går bra för henne nu, med tanke på att hon tvingades sitta inspärrade trots att hon var oskyldig. Det måste känts hemskt för henne!
”Fast det var som ändå tur att hon utförde dessa dåd”, sa Amy och log. ”Vad menar du?” Lionel såg förvånad ut. Amy skrattade och sa: ”Du fick ju ge mig mun mot mun-metoden!” Naaaw! Äntligen får Amy och Lionel sitt lyckliga slut, det förtjänar de verkligen ♥♥ Det är både kul, men också lite sorgligt att du är klar med berättelsen. Tack för att du delat med dig av det du skriver ♥ 9 feb, 2020 20:38 |
Avis Fortunae
Elev |
Dotterns omdöme: "Det var nice!"
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123 9 feb, 2020 22:57 |
Mintygirl89
Elev |
catradora: Roligt att du gillade kapitlet! Så klart att miss Moyes ska gå fri, hon är oskyldig.
Ja, det är lite sorgligt, men alla berättelser har ett slut. Sedan kändes det rätt att avsluta den, nu när den riktiga vandalen är fast. Tack för din kommentar! Och tack för att jag fick uppdatera tråden, även om du inte hade hunnit läsa. Avis Fortunae: Din dotter har fina kommentarer! Tack för att du har läst den för henne! Ha ha! Jag kan fortfarande inte glömma att hon hade starka åsikter om Lionel till en början! Läs gärna Tårar från himlen :D <3 10 feb, 2020 07:09 |
Du får inte svara på den här tråden.