Andravärldskriget berättelse

*Suckar* Ja, det kommer att hända inom detta år hoppas jag! Helst innan sommarlovet! Jag ska har ungefär samma innebörd som snart.

Kapitel något

Senare på dagen var det dags att öppna presenterna. Hon gav farbror Åke och tant Greta sina presenter och fick fina presenter utav de. Hon slet upp paketen. Ett nytt fint pennskrin och pennor av farbror Åke och ett par skridskor av tant Greta. Hon omfamnade de hårt. I hennes ansikte lyste lyckan och kvar på golvet låg presentpappret som presenterna varit inslagna i.

Tant Greta hade förberett en pepparkaksdeg som hade fått stå i kylen i ett dygn, idag skulle de baka! De plockade upp skräpet som låg på marken och satte kurs mot köket.

Etele var så uppspelt så att hon knappt kunde röra något utan att det välte. Hon hoppade upp och ner på stället så man skulle kunna tro att det var en hel dagisklass som stod i köket.

Äntligen skulle de börja baka! Hon fick en kavel utav tant Greta. Den var så stor och tung så att hon, som hade varit dum nog att ta emot den med en hand tappade den i bordet med en gång. Ett pang följt av en rysning gick genom det lilla köket. Inget var trasigt, ingen arm, inget finger, ingen kavel och inget bord. De återgick till bakandet. Hemma i Budapest hade Etele bakat med mamma varje vecka. Etele älskade att baka och delade det intresset med sin mamma. Det hade doftat gott av nybakat bröd, söt paj eller möra småkakor varje lördag. Hon saknade känslan av att få öppna ugnen och mötas av en vägg av värme. Hon saknade de mysiga stunderna med mamma och att få slicka av slickepotten och smaka av smeten. Själv tyckte hon att den alltid, förutom när det var smördeg, smakade godare än det färdiga resultatet.

Hennes fantasier avbröts tvärt när tant Greta ropade på henne och att hon skulle fortsätta med arbetet så att de blev klara någon gång. Hon fortsatte med det tunga kavlandet. När hon äntligen hade kavlat ut den bruna lite oljiga degen till en tunn platta hade hon värk i båda armarna som i den stunden kändes som spaghetti. Hon belönade sig själv med att smita in en liten degbit i munnen utan att tant Greta lade märke till det.

Den smakade lika gott som blommor på en sommaräng är vackra. Det var som om degen smälte i munnen på henne. Det var som en smakexplosion i hennes mun. Nejlika, ingefära, kanel och kardemumma. Allt på en och samma gång. Hon kunde inte låta bli att smyga in en bit till i munnen. Sedan fick det vara nog. Hon återgick till sitt arbete och tryckte pepparkakor. Hon gjorde hjärtan, änglar, cirklar, gubbar, gummor och grisar. Lade de på en klädd plåt och skjutsade in dem i ugnen där de skulle gräddas.

Efter bara fem minuter doftade det gott av goda pepparkakor i hela huset. Det doftade ljuvligt och som tant Greta sade, juligt. I bakgrunden hördes julmusik från radion.
Om det var det här som var juligt så gillar jag redan julen! tänkte Etele Tänk om varje dag var så här! Tänk om mamma, pappa, Ilona, Laslo och Alice också hade det så här!

Så himla bra!!!
Naw vad fint kap!!!

Tack!

Tack! Hade nästan glömt att vi skrivit det där!
tjenaNu har det kommit ett nytt kapitel!!!

Oj, tack! Hade visst råkat avbevacka av misstag. Jättebra kapitel! ( precis som vanligt)

Tack! Ska jag lägga ut ett till för att kompensera eller räcker det för tillfället?

Det räcker för tillfället

oki! Då kommer ett nästa fredag! För det var väl det vi kom överens om?

Jadå