Ginny och Lunas äventyr

Spännande!

Tack allihopa♥

Margot och Alhena låg på mage på taket till familjen Edgecombes lusthus. Mrs Edgecombe hade varit utom sig av ilska när dom visat sig hemma, med goda skäl, klockan hade varit nästan halv tolv.
Cecilia hade hållit löftet till Alhena om att inte skvallra, det kunde ha något att göra med hotet om att kasta hennes nyaste nalle i trollälven, men så länge det fungerade var det helt lungt. Det som skall ske det sker faktiskt, allting var under kontroll.
Margot hade krypit till sängs och Alhena hade gömt sig bakom en hortensiabuske, nu var klockan nära halv ett och dom hade ett möte.
Margot höll en ficklampa mot boken hon fått av städerskan och läste högt för Alhena.
-Välkommen till önskningarnas värld. Beroende på vilken månad det är...
-Oktober, sa Alhena. Men snart November har jag för mig. Hon frös en del, medan Margot hade en rosa öronlappsmössa och en vit halsduk, medan hon själv bara hade en tunn resemantel. Med familjen Blacks emblem. Anledningen till varför hon satt här.
Margot nickade snabbt och fortsatte.
-Beroende vilken månad det är önskar människor olika saker. På det magiska diagrammet nedan kan du se att mot vintern och hösten kommer många ledsamma önskningar, som man skall undvika att uppfy...
Alhena hackade tänder av köld vid det här laget.
-Jag kan inte tänka när du för så mycket oväsende! fräste Margot.
-När kan du någonsin tänka? frågade Alhena bitskt. Låt mig läsa!
Margot gav henne motvilligt den tunga, läderbundna boken och funderade ett par sekunder på att även ge henne sin halsduk och spenderade dom kommande sekunderna genom att intala sig själv att hon inte tänkt den tanken. Alhena grimaserade.
-Eller så struntar vi i läsningen och öppnar kuvertet! sa den mörkhåriga flickan snabbt och syftade på kuvertet som fanns på baksidan av boken.
Margot rev åt sig det gula dammiga kuvertet och öppnade det.
-En skattkarta! viskade hon ivrigt. Hennes gyllenbruna ögon lös och hon ställde sig upp, för att få en högtidlig effekt. Till önskningarnas blå flaska! Den lär finnas...
-Det kan inte vara sant... sa Alhena chockat, då hon klängde sig över Margots axel för att se vad där stod.
-Det här är nästan för enkelt! utbrast Margot och tog tag i ficklampan. Den lär finnas på Kattfotsängen, den ligger inte långt härifrån!
-Det kan inte vara den enda i världen! viskade Alhena. Det är på tok för enkelt!
-Klaga inte, spring! sa Margot, vild av lycka. Jsg vet var kattfotsängen ligger! Dom sprang förbi kråkboet, där Ginny satt i sin säng, den allra sista gången på en tid, förbi familjen Fawcetts hus och in på Kattfotsängen, genom det höga gräset och fram till...
-Jag tror inte mina ögon! ylade Alhena. Hon grep den blå flasksn i exakt samma stund som Margot och ett stort blått ljus uppenbarade sig ur den välkända smala flaskhalsen.
-Jag visar mig inte för vem som helst! sa rösten. Men för er, ja, ni verkar värdiga! Jag ser vad ni varit med om...
Båda flickornas ögon, ett brunt och ett grått par var helt fästa vid flaskan. Bådas munnar, en sur röd och en pratsam rosa, var i denna stund båda vidöppna.
-Ni skall få er chans. Alhena Capella Black.
-Ja! sa Alhena svagt och kastade en ytterst hastig blick bakom sig.
En smutsblond flicka med stora blå ögon och orginella och enligt Alhenas tycke och smak, bisarra kläder uppenbarade sig i det blå oändliga ljuset.
-Jag önskar att jag var någon annan! sa hon.
-Då får du bli någon annan! sa Alhena förvirrat och tittade på flickan som om hon varit rubbad.
-Margot Frances Edgecombe...
-Ja! sa Margot, inte så tuff hon heller.
En flicka, helt klart en Weasley uppenbarade sig och önskade, om det nu var möjligt, samma sak.
-Då får du bli någon annan, sa Margot. Du får bli flickan som Alhena såg...
-...och flickan jag såg får bli Weasley! avbröt Alhena nöjt. Just precis.
-Nu vet ni hur det går till! Missbruka inte kraften, jag får väl säga, lycka till. Ljuset försvann och kompanjonerna stod tysta på ängen under stjärnljuset en lång stund.
-Hur kommer det sig att ingen någonsin plockat upp flaskan av misstag? frågade Alhena till slut.
-Hur kan du fokusera på det nu! sa Margot förbluffat, som precis vaknat från chocken. Jag känner mig som en god feé!
Flickorna skildes åt för natten med en vink och även varsin nick mot den andra, helt ovetande om morgondagens svårigheter.

Bra!!!

❤Jättebra! Du råkade skriva jsg istället för jag på ett ställe. Annars superbra skrivet.❤

Superduperbra

Jättebra

Toppen

Super bra

Underbart!

Super-super-superbra