Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

Jag är jätteledsen att jag inte har kommenterat men det var JÄTTEBRA!!!!


^^This. Is my feelings!!

SNÄÄÄLLA MER SNAART im in love with this ff

Hej allesammans!
Allt bra?
själv så är jag jättetrött och allmänt död, men jag har i alla fall skrivit ett nytt kapitel ;3

Hoppas ni tycker om det trots att det är rätt kort och lugnt, men det är för att nästa kapitel kommer vara betydligt mycket längre och rätt dramatiskt så hoppas ni tycker om det ;3

Kommer lägga ut en liten spoiler längst ner för nästa kapitel så om ni är intresserade av det så är det bara att klicka där :3

Glöm inte kommentera vad ni tyckte om kapitlet, andra tankar rörande fanfictionen, fråga om ni undrar något och gilla inlägget om det förtjänar det!

Hoppas ni har det bra så hörs vi inom snar framtid!
KRAM!♥
------------------
Kapitel 30 Lila (Abigails perspektiv)

Efter att Sirius återgått till sig själv och fått reda på att Gabryella varit personen som återställt honom, var han som en mänsklig tornado. Aldrig hade jag sett honom så arg och självklart var han inte sen med att skälla ut oss för att ha låtit Gabryella försvinna ut i tomma intet igen.- bort från honom.

- Ni var fem stycken på plats, men ingen av er kunde komma på tanken om att hålla kvar henne tills jag piggnat till? Inte en enda av av? vrålar Sirius frustrerat och får mängder av blickar vända mot sig på vår väg till stora salen.
- Sirius, hon gick innan någon av oss hann ens hindra henne, säger James i hopp om att lugna sin vän.
- Dessutom kunde hon stannat kvar själv om hon ansett att du var tillräckligt viktig, säger Marlene och vi vänder oss alla mot henne och blänger surt.
- Gabryella ger på riktigt upp sitt liv för att hålla Sirius och de andra i säkerhet, men ändå har du mage till att påstå att hon inte bryr sig om dem? fräser jag och Marlene vänder sig om och går under tystnad resten av vägen.
- Sirius, tro mig, vi kunde inte göra något åt att Gabryella gick innan ni kunde talas vid, men hon hade troligtvis en bra anledning och man såg på henne att det var svårt att lämna dig, säger Remus och Sirius ser ut att ha svårt att bestämma sig för vad han ska tro.
- Jag önskar bara att hon kunnat stanna för ett par minuter åtminstone, suckar han och eftersom ingen visste vad man skulle svara på det så gick vi alla tysta.

Som vanligt drömde jag långt bort till mina egna tankar och det enda som rört sig i mitt huvud de senaste timmarna sedan Gabryella lämnat oss var Pasha. Hade jag varit för hård mot honom? jag ville inte tro att jag varit det, men hur kunde jag egentligen klandra honom? Han hade ju inte direkt planerat det. Men samtidigt hade han kunnat prioritera oss framför hans behov av sitt vin.

Inte nog med mina egna problem gjorde mig bitter på min make, utan gjorde mig även bitter på alla gullande par som verkade vara fler än vanligt på Hogwarts och det var som om eras enda mål var att smeta in i mitt ansikte att ’’haha, vi är lyckliga; ditt äktenskap gick åt helvete’’. Tyvärr hade James och Lily blivit ett typiskt gullande par som alltid höll hand eller något liknande och argumentera om vem av dem som älskade den andra mer. Jag kan verkligen inte förstå mig på dessa par. Men det fick mig att sakna Pasha mer och mer för om han varit här hade vi båda skrattat och drivit om de andra paren.

- Jorden anropar Abigail! säger Remus och jag tittar upp som ett frågetecken. Vi hade precis satt oss vid Gryffindorbordet.
- Ja? frågar jag förvirrat.
- Har du gjort läxan i trolldryckskonst? frågar Remus och ler mot mig.
- Läxa? frågar jag och han börjar förklara läxan för mig, men jag kunde inte koncentrera mig på det utan sjönk djupt in i mina tankar igen.

jag kom in i tankarna på ett avlägset minne. Jag hade precis fyllt sju och min familj och jag hade rest till Bulgarien för att fira mig. Mamma och Soline satt och pratade för fullt medan pappa och Georgiev roat tittade på medan Gabryella försökte flyga på en kvast utan att skrika på grund av sin svindel. Själv satt jag vid en av de flera statyerna på gården till Krum Gard och observerade de andra medan de var uppe i sitt egna då jag blivit skrämd av Pasha som hänger upp och ner från statyn.

- Pasha! du får inte skrämma mig! skrek jag skrämt och han skrattade och hoppade ner och slog sig ned bredvid mig.
- Var inte så stel, Abi, skrattade han och knuffade till mig lätt.
- Du är elak, muttrade jag surt, men kunde inte hålla mig för skratt när han log mot mig på sitt speciella leende.
- Det vet jag väl, men det är min uppgift, svarade han roat.
- Du kan vara snäll. Det säger Gaby i alla fall, svarade jag.
- Jag har mina stunder, svarade han och ser på mig med granskande blick som gjorde mig redan då nervös. Hans åsikt om mig har alltid varit viktig.
- Fin klänning, sa han och jag såg ner på min klänning som om jag glömt hur den såg ut.
- Tack, svarade jag och strök försiktigt mina händer över min nya lila klänning.
- Lila är min favoritfärg, sa han efter ett tag och jag såg misstänksamt på honom.
- Det är en tjejfärg, sa jag och fnittrade.
- Nej, det är en färg som symboliserar rikedom och makt, svarade han kort och med ett leende som fick mig att sakna den trettonåriga och bekymmerslösa Pasha.

Sedan vaknade jag till från minnet av en hård smäll mot mina revben och vänder mig om för att smälla till James tills jag inser hur han släppt blicken från Lily och stirrar rakt ut mot ingången, precis som resten i salen tycktes göra. Jag var förberedd på att få syn på något helt annat än det jag fick syn på.

In kom Ritané med Pasha bredvid sig som gick med Gabryella i sin animagusform på sin proteshand. Det syntes tydligt i deras dystra marsch fram mot lärarbordet och på deras mörka miner att något hade hänt, men jag kunde inte veta vad eftersom jag inte haft någon kontakt med någon av dem under den senaste tiden. Detta gjorde att paniken inom mig började växa likt stormvindarna i en orkan.

- Pasha? säger jag förbluffat och reser mig upp och möter upp dem halvvägs, men stoppas innan jag ens hinner nudda Pasha eller möta hans blick.
- Du måste tyvärr vänta med att tala med Mr. Krum tills han och Ms. Krum är färdiga med sitt ärende här, säger Dumbledore vänligt och jag ser på honom som om han var galen. Jag var tvungen att tala med dem nu.
- Vi ses sen, säger Pasha stelt och jag ser på honom och försöker få ögonkontakt, men han stirrar fanatiskt ner på golvet innan han går iväg med Dumbledore, Rita och fågel Gabryella. Jag blir kvar stående mitt inne i salen och chocken var obeskrivlig.


Spoilern inför nästa kapitel som kommer vara skrivet i Gabryellas perspektiv ;3

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!! Åh nu längtar jag sjukt mycket till nästa kapitel...
Pashgail♥
Sibryella♥
Jily♥

Och vad i *pip* gör familjen Krum där??!! Det låter som om nästa kapitel är riktigt superbra.

Gaby, har du försökt att ta självmord? *förfärad* Varför?!... Och stackars Pasha, och Abigail, och Gabryella, och Sirius, och ALLA TYP

Sååååå meeega bra

Sååååååå sjukt amazing och fantastiskt och allt sånt där!!!!!!!!!!! Har inte hunnit kommentera då jag varit skitförkyld och bara legat och sett modern family! Vi har också köpt en liten hundvalp som tar mycket av min tid

Men jag älskar kapitlet och den lilla Jily kommentaren (Nope inte en Jily stalker )

Men jag ÄLSKADE kapitlet, som alltid och det var PERFEKT! Men jag tycker så sjukt synd om Abdigal! Och den där spoliern varföööööööör måste du plåga mig så!!!!!!????

Tillåt mig att skratta hånfullt åt mig själv innan jag börjar *haha du suger*
Jag glömde att bevaka den här tråden... Vet inte varför jag är en sådan glömsk människa, men jag lovar att jag inte har valt det själv. Nu är i alla fall tråden bevakad och jag kommer förhoppningsvis inte att missa så många kapitel i framtiden.
Anyways... Sibryella♡ Jily♡
Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta känslorna eftersom att jag läste så många kapitel på raken. Men mitt favoritkapitel var nog Lilys födelsedagsfest när Sirius kom och förstörde XD hehe
Ska försöka kommentera mer! Men jag hinner inte så ofta, när jag väl loggar in. Lite mycket med skolan och livet i allmänhet just nu.

I alla fall så tycker jag väldigt mycket om din fanfic. Du skriver levande och medryckande och jag hoppas att du aldrig slutar. Jag hoppas att du kan bygga upp ditt självförtroende med tiden för det finns ingen anledning till att det ska vara dåligt med tanke på hur duktig du är.

Jag har en kul app på min Ipad där man kan ändra färger på bilder. Och nu gjorde jag (efter att ha ändrat lite i vanliga Ändra i bilder, om ni fattar vad jag menar) om Hermione så att hon liknar lite hur jag tänker mig Gabryella...

Vilken kul idé! har gjort liknande saker med de andra Krumsyskonen :3

Vad hetet appen