Guldboken (Rollspel)

Nicci himlade med ögonen, måste Kevin vara så hopplös. hon litade kanske inte på främlingen men det var ju korkat att hota honom nu om han var en fiende eller även om han itne var en för då kunde han lätt bli än. hon reste sig snabbt upp och Dragor gjorde det samma och hon gav honom en lugnande klapp och såg på pojken

Mörkret gör att Edmund inte riktigt kan se klart, men han går målmedvetet i den riktning som doften kommer ifrån i hopp om att han går åt rätt håll.
En pil visslar förbi Edmunds vänstra öra, och han stelnar till med händerna lyfta över huvudet och ögonen vitt uppspärrade i skräck. Han vågar inte svara på personens fråga - tänk om det var en fälla? Edmund före detta mästare hade ofta ställt retoriska frågor, och han hade hatat när Edmund svarade på dem.

Alith ser att den nye är en kille. Hon har dessutom fel om att hon inte känner igen honom. Hon har sett honom någon enstaka gång i byn, men det betyder inte att hon litar på honom direkt.

"Vem är du?"upprepade Kevin och struntade i de andra. Förmodligen tyckte de att han uppförde sig töntigt, men han kunde inte rå för att han tyckte om att vara dramatisk.

Nicci suckade och såg på Kevin och sedan på Dragor och nickar
"Stanna" mimade hon och gick in i skogen och i en vid cirkel tills hon hamnade bakom personen som kom mot det. de var en kille i deras egna ålder och de var knapapst troligt att han skulle anfalla dem
"Shhy, skrik inte nu okej. jag heter Nicci" sa hon försiktigt till killen och undrade vad man egentligen sa till någon som man smög upp bakom i mörkret

Edmund sänker långsamt händerna och tar ett djupt andetag. Det verkar sannerligen som om pojken vill ha ett svar på sin fråga.
"Edmund Butler, sir. Jag drevs hitåt av doften från Er mat, och jag ber om ursäkt för mitt beteende sir. Jag ska genast gå." Edmund har redan räknat ut att han inte är välkommen, och det skulle antagligen bara slösa på tid att böna och be om att få bli pojkens tjänare.
Edmund hoppar till när en tjej smyger upp bakom honom och är så chockad att han inte ens hör vad hon säger. Det här verkade sannerligen inte bra...

Nicci skruvade på sig, det kanske inte var en så smart ide, men gjort är gjort
"Det är ingen fara. Jag heter Nicci och killen som är tycker om att skjuta på folk är Kevin och Alith är också med oss. är du ensam?" frågade hon försiktigt

Kevin stirrade på pojken innan han fnyste och himlade med ögonen. Pojken hade han sätt någon gång förut, men inte lagt större märke till honom.
"Sluta kalla mig för sir, det får mig att känna mig som en idiot", flinade Kevin och lade pilen tillbaka i kogret. "Hur lärde du dig uppföra dig på det där viset egentligen?" frågade han istället och kastade en bit kött åt Edmund. "Är du från en adelssläkt eller något?"

Alith tar sig äntligen fram ur skuggan. Eller... hennes varg tar fram henne ur skuggan. Hon vet inte riktigt varför de känner sig hotade av Edmund. Edmund, känner hon inte igen det? Nej, säkert bara fantasi eller liknande.

Så många frågor samtidigt. Edmund gör sitt bästa för att memorera och svara på alla frågor.
"Jag är ensam miss", svarar Edmund på flickans fråga men undviker att gå in på djupare detaljer. Han behöver inte bli påmind om att han egentligen inte skulle ha varit ensam. "Jag ber hemskt mycket om ursäkt, herrn", säger Edmund till pojken. "Jag är inte i närheten av adeln, jag är blott en enkel tjänare som söker arbete." Edmund hoppas att de ska erbjuda honom arbete nu när han har gjort klart för dem att han för närvarande inte har något.