Rollspel från värld till värld

Richard såg en kvinna gå en bit ifrån honom
"Kahlan?" sa han och hoppade upp på fötter och hon stannade
"kom inte nära" sa hon vasst
"Kahlan det är jag" sa han lugnt och gick mot henne
"Ruben?" sa hon och han mindes att det var namnet han använt när Jagang hade fångat honom
"ja det är jag" sa han och hon log överlyckligt och slängde sig i hans famn och han var lättad över att få hålla om henne igen
"Nicci sa att du egentlig heter Richard Rahl" sa hon och såg på honom och han nickade "jag är ledsen att jag tog ordenskrinen" sa hon
"inget att vara ledsen för" sa han och strök henne över kinden "men jag har leta efter dig. Jag behöver din hjälp när vi kommer hem till vår värld" sa han och hon nickade
"vad som helst för att stoppa Jagang" sa hon allvarligt och han släppte henne
"nu letar vi upp de andra" sa han och började gå mot stan

"Vad är det Nik? Får du inte tillräckligt med uppmärksamhet!"skrattade Kol och Klaus ställde sig ilsket upp, Finn hann precis ställa sig emellan dem.
"Det är dag, pojkar och vi är i mitten av stan. Uppför er!"väste Esther men Klaus lyssnade inte på henne.
"Då kanske vi borde ta det här i skogen", sade Klaus vasst och knuffade undan Finn men snabbt hade Elijah kommit dit och lade en hand på Klaus axel.
"Inte här, Nik", sade Elijah vuxet och nickade mot Richard som kom med Kahlan.
"Varifrån kom du nu då?"sade Kol besviket åt Elijah som lugnt släppte taget om Klaus.
"Din storebror gör bara allting som behövs", sade Esther och rättade till något på Finns skjorta. Kol gjorde en kräk-grimas bakom ryggen på Elijah så att Klaus inte kunde låta bli att flina.
"Du hittade henne", sade Klaus åt Richard och satte sig ner på ryggstödet av bänken.

Richard såg på Klaus och resten av dem
"ja det gjorde jag" sa han
"vad är det för halsband?" sa Finnoch Richard såg på järnringen runt hennes hals
"en reddahar" sa han och gick fram till Kahlan och konsentrerade sig på sin haan och ringen lossade "känns det bättre?" frågade han
"ja jag kan använda min kraft igen" sa hon leende "ni är inte från vår värld" sa hon
"nej de är de inte." sa han enkelt
"lever Nicci?" frågade hon
"ja jag räddade henne när du försvann" sa han
"det glädjen mig men vart är vi? Vi är inte i vår värld" sa hon undrande och Richard undrade hur det var med henne egentligen

Esther gick fram till henne och såg in i hennes ögon, Klaus gissade att hon försökte se ifall det var något fel med henne.
"Hon är en aning förvirrad", sade Esther och Kol fnyste.
"Förvånar mig inte", sade han retligt och Klaus knuffade ner honom från bänken.
"Vad var det där bra för?"utbrat Kol ilsket då han ställt sig upp.
"Pojkar!"röt Esther, Klaus stannade i rörelsen då han tänkte slå till Kol. "Uppför er nu!"
Elijah skakade på huvudet och Kol såg bara oskyldig ut. Så klart var det Klaus som fick den arga blicken på sig.
"Vi är i Mystic Falls, året är 2012 lilla vän", berättade Esther lugnt för Kahlan som om hon vore fem år eller något.

Richard log lite. Tur att Kahlan var diplomat och inte tog illa upp av tonläget
"tackar för informationen" s hon artigt
"hur mycket minns du?" sa Richard
"inget innan jag stal ordenskrinen" sa hon sorgset
"det är ingen fara, vi har fått tillbaka dem" sa han
"nu ljuger du Richard Rahl! Jag vill hellre att du säger sanningen, även om den är värre" sa hon skarpt
"försök aldrig ljuga fö en bekännare. Som du ill vi hade ett men Sex tog tillbaka det, jag vet inte om de har lyckats få tillbaka de andra heller" sa han och hon nickade och Richard log. Han var riktigt glad att ha tillbaka henne
"Richard äl..." började Mokona men Richard tystade honom
"det ska bli en överraskning" sa han skarpt, han visste att han inte fick säga något till henne en för då skulle känslorna inte vara äkta
"vad ska bli en överraskning?" sa hon
"du får veta det när vi kommer hem" sa han allvarligt och såg varnande på de andra

"Jaha? Så vad händer nu då?"frågade Klaus uttråkat.
"Vi kan väl döda någon!"föreslog Kol och alla såg menande på honom. "Vad? Det är ju därför som vi blev vampyrer."
"Vi tar inte det här igen, Kol, Nik har just lugnat ner sig", sade Finn argt och Klaus himlade med ögonen, han förstod fortfarande inte varför de vägrade kalla honom Klaus istället för Nik.
"Vi har i alla fall planer att ta hand om, kom Finn", sade Esther och började gå iväg.
"Följ efter henne bara, favorit-sonen!"ropade Kol efter dem, Klaus suckade, fast ändå hade ju Kol rätt. Finn hade alltid varit närmast Esther.
"Jag måste tala med Elena", sade Elijah och tänkte just gå iväg men Klaus stoppade honom.
"Vad är det på gång mellan dig och henne?"sade Klaus misstänksamt. Kol kom upp bredvid honom.
"Just det!"instämde Kol.
"Inget, flytta på er", muttrade Elijah och gick sedan iväg. Kol såg väldigt nöjd ut.
"Ska du försvinna nu igen?"frågade han besviket och Klaus ryckte på axlarna.
"Jag vet inte", sade han, "vi har ju hittat henne nu?"

Kahlan han såg på dem argt
"ni kan inte döda andra bara för nöjetsskull! Döda gör man för att man måste" sa hon allvarligt och Richard log, det var en av anledningarna till att han uppskattade Kahlan så, hon respekterade livet
"vi behöver fortsätta. Vi måste komma hem och stoppa Imperiorden" sa Richard och jag måste öppen en av skrinen
"du gör som du vill Klaus, antingen hänger du med på resan eller stannar här" sa Richard

Kol gick fram till Kahlan.
"Eh...vi måste döda, förtår du, om vi inte får blod så dör vi", sade han och drog på munnen. Klaus skakade på huvudet.
"Fast det är ganska kul att mörda också", sade han och Kol nickade. "I alla fall då man vänjer sig."
"Jag tror jag hänger med än", sade han och såg på Kol som såg väldigt besviken ut.
"Vad ska jag göra nu? Elijah är inte kul att reta!"sade han och såg arg ut.
"Du kan hålla ett öga på dubbelgångaren så att hon inte dör?"föreslog Klaus men Kol skakade på huvudet.
"Det gör ju Elijah redan", sade han menande och Klaus ryckte på axlarna.
"Men om du stoppar mig från att mörda en gång till så är det hennes strupe som ryker av nästa gång", sade Klaus hotande och Kol såg nyfiken ut.
"Har han stoppat dig från att döda?"frågade Kol och Klaus nickade. "Mycket dumt beslut min vän, mycket dumt!"

Kahlan såg på honom
"men inte för nöjes skull" sa hon allvarligt och Richard såg på henne, hon var som hon alltid varit
"Mokona glad. Lilla Klaus är rolig" sa han retsamt och Richard log roat och såg sen allvarligt på dem
"jag hindrade dig snarare från att vända upp och ner på en hel värld! Och du måste lära dig kontrolera ditt humör" sa Richard allvarligt och Kahlan log
"jag är inte helt försvarslös" sa Kahlan leende och Richard såg allvarligt på dem. De visste inte vad en bekännare kunde göra, det spelade ingen roll vilken magi man än hade och om man var odödlig, bekända man någon var den personen förlorad och skulle för alltid bli hennes slav. Det enda sättet att undvika det var att älska henne mer än hela sitt liv vilket var anledningen till att de kunde vara tillsammans.
"då åker vi" sa Mokona och de försvann och landade snart i en ny värld

"Jo, bara för nöjes skull!"envisades Klaus roat. "Vad är det för kul att inte döda, se deras plågade ansikten precis innan den sista droppen med blod försvinner ur ansiktet, som sedan bleknar och försvinner."
"Med den uppväxt som jag hade så skulle inte ens du kunna kontrollera ditt humör", muttrade Klaus och såg sig omkring i den nya världen. De hade säkert åkt bakåt igen, av det han kunde se.
"Var är vi?"frågade han misstänksamt.