Rollspel med egna karaktärer

( Bra då ändrar en viss dam, elevhemmen då )

Jag skakade på huvudet.
- Nej, det är jag inte, var lite orolig att jag inte skulle känna någon men nu känner jag två, sa jag glatt.
- Sen så är det bara att vara sig själv och gillar de mig inte så får de skylla sig själv, sa jag roat.
- Men jag längtar verkligen till att börja och se i vilket elevhem jag hamnar i.
Och hur allt är, sa jag spänt.

(gör så )

Jag nickade "ja och vi kommer väll vara vänner oavsett elevhem?" sa jag undrande och nickade sedan "ja vi kan ju bara vara oss själva och inga andra"
"jag undrar om Hogwarts kommer vara säkert när ni två börjar där" sa min far roat
"klart det kommer, vi är ju där och skyddar skolan" sa jag leende
"och vem ska skydda den mot er?" skrattade min far och jag bara log och vände mig sen mot Roxannes-san "ja eller hur, jag vill träffa eleverna och lärarna" sa jag leende

- Självklart kommer vi vara vänner oavsett elevhem, sa jag och log stort mot henne.
- Så farliga är vi ändå inte, sa jag roat till Caras far.
- Ja, det verkar så kul, vet du jag kan laga saker med staven, sa jag glatt mot henne.
- Ja, och jag hoppas du lär dig mera, din farfar vill börja lära dig duellera i sommar, sa far flinande.
- Ja, det hoppas jag med annars är det en dålig skola, sa jag flinande.
- Hogwarts är en utmärkt skola och ni kommer läara er mycket.
Jag skulle nästan vilja börja igen, sa min mor leende.

Jag log glatt mot min vän
"vad bra" sa jag lättat och undrade om det var lika dant med Draco
"inte?" sa min far roat och jag skrattade lite
"vi kan slå vad! Om skolan står kvar när vi lämnar den efter ett år får jag åka till Japan på semester?" sa jag och såg på honom
"vi säger väll det då. Men står skolan inte vad så får du sköta trädgården hela sommaren" sa min far roat och jag såg förskräckt på honom men log sen, inte en chans att vi lyckas riva en hel skola
"coolt, jag fick det att börja snöa" sa jag roat och lyssnade sedan på hur de diskuterade att hon skulle lära dig duellera
"ska din farfar lära dig det? Jag har en klan mästare som heter Kaname som ska lära mig" sa jag leende och log sen
"ja jag hoppas det, annars tänker jag tvinga mina föräldrar låta mig gå i Japan" sa jag leende

- Får jag också följa med till Japan?, jag vill se hur det är där, sa jag och far såg tveksamt på mig men ryckta sedan på axlarna.
- Vi ska ju till Australien, men en vecka skadar ju inte, sa han leende.
- Ja om du får så, sa mor och såg på Caras far jag log och vände mig mot Cara.
- Jo, farfar brukar lära mig det mesta, sen brukar nån mästare av nått slag ta över när han tycker jag börjar bli för bra för honom, sa jag roat.
- Nej, flytta inte till Japan, jag kommer sakna dig, sa jag bedjande till henne och Hanna kom in och neg.
- Jag undrar bara hur många det blir till middag, sa hon nigande och mor såg på dem.
- Vill ni stanna på middag?, sa hon leende.

"du får gärna följa med till Japan. Det hade varit så kul om du följde med" sa jag leende och såg på min far
"först ska du vinna vadet" sa han roat och jag himlade med ögonen
"jag kanske kan följa med dig till Australien?" sa jag och log "varför får du inte en mästare från början då?" frågade jag undrande och log sen "då får vi hoppas Japan är bra då" skrattade jag roat innan jag vände mig till min far med stora hundögon
"ja varöfr inte, de låter trevligt. Har ni något imot i fall Yuuki i så fall kommer. Jag tror ite hon vill sitta hemma själv" sa min far leende

Jag log glatt mot Cara.
- Ja, du får du vinna vadet, så kan vi förstöra skolan nästa år, sa jag flinande.
- Klart du får följa med till Australien, eller hur pappa?, sa jag och såg på honom.
- Visst, det går alldeles utmärkt, sa pappa glatt.
- Jag har ingen aning, sa far roat och såg på mig.
- Det är för att farfar vill känna sig delaktig i min uppfostran och det jag lär mig, sa jag leende.
- Han har lite åldersnoja och vill vara delaktig i allt.
Även om han fortfarande är pigg, sa far roat och mamma nickade åt Caras far.
- Visst får hon det, det blir bara trevligt, sa hon leende och vände sig till Hanna.
- Middag för sex personer tack, sa mamma och Hanna neg och gick ut i köket.

"eller hur nästa år så river jag skolan" skrattade jag och log se glatt "det låter som en bra sommar" sa jag leende och skrattade sedan "mina morföräldrar var likadana när jag bodde i Japan, de ville lägga sig i allt" skrattade jag lätt och log sedan "hur länge tänkte han vara minister då?" frågade jag nyfiket
"vad vänligt, fast om det inte är för mycket begärt vore det kanske lättast om nån av er hämtar henne eftersom ni kan komma in här igen utan att sätta på larmen" sa min far och väntade på deras svar

- Förmodligen i sju år till, sa far roat.
- Varför sju?, sa Caras far oförstående.
- Jag blir myndig då och kan ta över tronen om jag har lust, sa jag och himlade med ögonen.
- Ja det blir du, sa far och nickade åt honom.
- Jag kan göra det, jag har ändå suttit stilla tillräckligt, sa jag och ställde mig upp.
- Hänger du med Cara?, sa jag glatt till henne och gick ut i hallen och började snöra på mig skorna och satte på mig en svart munktröja.

"vad händer om Roxanne inte vill då?" frågade min far nyfiket och log sen mot min vän
"jag följer gärna med. jag behöver också röra på mig och ja jag har med mig kaststjärnorna så oroa dig inte" sa jag till min far som tänkte protestera och jag gick efter Roxanne och to på mig de svarta skorna och den svarta kappan och log
"nå ska vi gå? Ska Lanc med?"