När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg på Fai och log.
- Tänkte mer att ni kunde uggla till varandra, fast just nu har vi ingen uggla, vi får väll ta och skaffa en uggla, sa jag leende och såg på teckningen.
- Du har talang Fai, den är jättefin, Xenia är inte så bra på det, men hon kan ju skriva istället, sa jag leende och såg upp på Voldemort och de andra, undra när han skulle erkänna att han accepterade Jezeble?

"Ja men nu är ju du här så då är det väll onödigt" flinade Fai och log sen "tack så mycket, jag brukade måla i källaren så jag har haft tid att öva" sa han leende och jag såg oroligt på honom och lyfte upp honom men grimaserade samtidigt
"Vad är det för ansikte?" sa min far och jag såg på honom
"Det var bbara lite jobigt och lyfte upp Fai ur den vinkel, han är ju ingen bebis längre" sa jag och log mot dem

- Å tack för det, sa jag till Voldemort och ställde mig upp.
- Du ljuger Cara, sluta med det och säg vad det är, sa jag bestämt.

jag bara såg på dem
"Jag ljuger inte alls det var jobbigt att lyfte upp Fai och jag är orolig för Jezebel...jag sa bara inte hela sanningen" mumlade jag
"Vad är det Cara?" frågade Jezebel oroligt
"det är inget, okej? så sluta oroa er" sa jag och såg på dem
"Nu ljuger du sämre än vanligt" sa min far och jag såg på honom och fnös
"Jag vill bara inte oroa er så kan ni inte bara strunta i det" bad jag dem
"Nej, hur många gånger har vi inte försökt med den innan. det här är enda gången du inte ttänker efter" sa min far "vi oroar oss i vilket fall som helst" sa han och jag bara himlade med ögonen
"det är bara et blåmärke okej" sa jag och han inte reagera förens Jezebel drog upp tröjan
"det är de inte alls" sa han allvarligt och jag såg på honom
"det är de vist, du är för sjuk för att avgöra det" sa jag bestämt och drog nertröjan
"vad träffade dig?" frågade han oroligt
"Nån förbannelse bara" sa jag och ryckte på axlarna
"hur kan du säga nån förbannelse?" frågade min far och jag började se honom söddigt men igronerade det
"för att det var nån förbannelse och jag..." sen försvann allt

- Cara, skrek jag när hon föll ihop, Voldemort tog tag i henne och la henne i sängen vid Jezebel.
- Jag hämtar Sev, sa jag och ställde mig upp.
Gick ut och hämtade Sev, han kom tillbaka och suckade.
- Hon borde säga något, muttrade han och började undersöka henne.

det var en konstig kännsla, jag hade inte kännt den förut, det var liksom ett annorlunda tomrum. jag var itne på båten som vanligt så då kunde det inte vara så allvarligt, eller? det här kanske var bortom stranden eftersom jag inte hörde något. jag såg mig omkring och allt var svart
"så vi möts igen" sa en röst bakom henne och hon såg på Alexis och kände genast efter sin stav men hon hade inte med den "du förstår det här är min värld och ja, jag bestämmer här och självklart gav jag dig ingen stav" sa han leende och jag kände ett obehag och skrek till när cruco träffade mig, den var egetnligen inte smärtsam men jag skrek ändp utan tt vet avarför

Cara skrek till och vi såg på Sev.
- Jag vet inte?, sa Sev oroligt har inte sett nått liknande, sa han oroligt och Jezebel tog hennes hand.
- Cara, snälladu vakna, sa han bedjande och Fai såg oroligt på henne.
- Vad är det med mamma?, sa han oroligt och jag tog upp honom i knät.
- Vet inte Fai, men det är illa, sa jag och kramade om honom.

jag satte mig upp och såg argt på Alexis, okej att deet var hans välrd men det etydde väll inte att jag var helt hjälplös eller?
"Du vet om att du är död egentligen va?" frågade jag honom kallt och han såg argt på mig
"dödade du mig?" fräste han "för i så fall dör jag inte, smart va om du eller min son dödar mig dör jag inte" sa han och skrattade
"tur för oss då och otur för dig så var det min far som dödade dig" sa jag och log elakt
"Din far? han gjrode vad?" sa Alexis och skrek till och jag log elakt
"hela min plan är förstör nu" sa Alexis och jag log
"ja du jävlades med fel människor" sa jag leende och Alexis försvann,var det inte svårare? nu återstår bara problemet att komma här ifrån? finns det ingen dörr eller något?

Fai hoppade ut ur mitt knä och satte sig vid Cara.
- Mamma, kom tillbaka, jag vill vara med dig lämna mig inte, sa Fai och såg ledsen ut.
- Ja, lämna oss inte, sa Jezebel och tog hennes hand.

jag såg mig omkring, jag msåte ju hitta ut härifrån. jag började känna mig runt i rummet och hittade något på väggen som kändes konstigt och jag petade på det och allt blev ljust och jag såg snart människorna runt mig
"jaså det var där dörren var?" sa jag lite förvirrat
"Dörr?" sa min far och jag bara log
"ja dörren, nej men jag skrämde er visst" sa jag och log mot dem
"Ja mamma gör inte om det" sa Fai och kramade om mig
"det var inte meningen, jag trodde bara det var ett blåmärke" sa jag ursäktande och slöt ögonen
"vad hände, du skrek till?" sa Sev
"Alexis" var allt ajg svarade