När folk blev stora och Voldemort vann.

-Ja, det är bra, du kan alltid skriva till henne eller skicka teckningar, så kan ni prata med varandra, sa jag leende.

"vilken bra ide" sa Fai glatt och såg på mig
"ja spring du iväg, vi är kvar här" sa jag leende och Fai sprang glatt iväg och jag log "jag är glad att de kommer så bra överrens. Tänk vad jobbig det hade varit för oss att umgås annars" sa jag till Laura

- Ja, det hade det, sa jag och såg efter Fai.
- Men det hade vart konstigt om de inte gjort det, de är ändå ganska lika oss, sa jag och log mot Cara.

Jag såg på Laura och skrattade lite "ja de är ju det, men jag hoppas inte Xenia försöker döda honom bara" skrattade jag och tänkte på mitt och Lauras första möte och genast sök Draco upp. Varför var han tvungen att vara över allt

- Tror jag inte, hon blir ju uppvuxen med allt det här.
Och ska man döda är det bra om man kan det, det kunde jag ju inte precis då, sa jag flinande åt vårt första möte.

"oh man vet aldrig, tänk kär se börjar bråka" sa jag och log roar och skrattade sen är Laura "ja det är en fördel. Vad hade du egentligen tänkt göra om jag inte stoppade er. Kasta in mig i väggen?" frågade jag roat

- Ja, bråkar de lär de inte bli kul, flinade jag och la huvet på sne och funderade.
- Nja, vet inte, men som sagt har vart bra på mugglarslagsmål, så kanske hade slagit till dig?, sa jag roat.
- Nej, ärligt talat Cara, så tänkte jag inte på vad jag skulle göra, men har blivit bättre på det nu, sa jag roat och skrattade.

"nej verkligen inte, hoppas de inte river skolan då bara" flinade jag och skrattade sen "ja slåss med bara händerna är inte riktigt min grej så du hade nog vunnit då" flinade jag och ryckte sen på axlarna "jag vet inte det, du har aldrig varit bra på att tänka igenom något innan du handlar" flinade jag retsamt

- Nja, kanske inte, men jag har förbättrat mig, jag kom ihåg att ducka för en förbannelse när jag rusade in utan att knacka på din fars kontor, flinade jag.

"vad stolt jag blir" sa jag och log roat mot henne "ja det är väll tur att du lär dig och inte gör om samma misstag" flinade jag och Fai kom tillbaka med min far efter sig. Han gick fram och gav en bild till Laura
"kan du ge den till Xenia?" frågade han leende
"hur mår du?" frågade min far artt och såg på Jezebel
"öh, jag klarar mig" sa Jezebel lite förvånat och jag log roat