När folk blev stora och Voldemort vann.

- Äsch, det var ingenting, sa jag till dem och log.
- Klart jag hjälper till om jag kan, sa jag leende och nickade.
- Nej, med mig är det bara bra, jag var bara orolig över Jezebel, sa jag lätt.

"jo för oss var det de. Utan dig hade vi antagligen inte kommit levande där ifrån" sa jag och reste mig upp och kramade om Laura och log sen "skönt att höra, jag visste inte om Alexis hade träffat dig eller något" sa jag och satte mig ner igen
"du behöver inte oroa dig för mig" sa Jezebel och ryckte på axlarna och la armen runt min mage och jag grimaserade snabbt innan jag la masken över ansiktet och log

- Nej, du ligger där mer död än levande och jag ska inte oroa mig, det var väll korkat att tro, sa jag och såg på Cara.
- Är du säker på att du mår bra?, sa jag oroligt jag visste inte om jag inbillat mig det hela.

"det var inte så jag menade, jag menade mer att du inte behövde oroa dig för att de inte är din uppgift" sa Jezebel och jag kramade hans hand och såg på Laura
"va? Jo jag mår bra, jag är fortfarande orolig för Jezebel bara" ljög jag, de var ingen mening att skrämma upp dem över ett blåmärke

- Nähä du, så vi har olika uppgifter nu förtiden också.
Fattar du inte att jag gillar dig, och mår några av mina vänner dåligt så oroar jag mig, lev med det, för sån är jag, sa jag oh himlade med ögonen och nickade åt Cara.
- Ja, säger du det så, jag kan ha fel jag med.

"nu är du jobbig Laura. Jag menade mer att du inte hade behövt det" sa Jezebel
"vintrar oss båda. Jag höll på att dö av oro när du inte kom hem. Vad hände egentligen?" frågade jag oroligt
"jag var korkad. Jag hann knappt reagera, jag klev utanför tomten och gick mot skogen och innan jag hann göra något tog Alexis mig. Förlåt att jag oroade dig" sa han och jag kysste honom försiktigt
"det gör inget, jag är bara glad att du är okej" sa jag och såg sen på Laura "ja det gjorde du, så oroa dig inte" sa jag och log avagt

- Kanske jag är jobbig då, men det är så jag är.
Jag kan inte rå för att jag bryr mig, sa jag surt och såg på Cara men sa inget.
Jag trodde henne inte, men jag visste inte.

"tur att jag gillar dig för det" skrattade jag och Jezebel bara himlade med ögonen
"ja men du är ju orolig för mig och du skulle bli orolig om något hände Laura med så säg inget" sa jag roat och mötte sen Lauras blick men sa inget

- Jasså, det skulle du?, sa jag roat till Jezebel.
- Men det var väll snällt av dig att du skulle bry dig om mig, sa jag och log lätt.

Jezebel sa inget utan bara nickade och jag log lite roat
"han lär inte säga det högt men du får ta det som ett ja" sa jag leende och såg oroligt på Jezebel när han hostade till
"jag mår bra" sa han lågt och jag nickade tveksamt men det var ingen mening att tjata om det