Draco och Hermione [SV]

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

MORE?

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

nilla10 kan du sluta skriva mer efter varje ny som kommenterar det blir ju drygt :o

mer

håller med dej

meer

Hejhej, vi tackar för kommentarerna och för att ni blivit så många som läser =D Wow! Hur gick det till? Whatever you do, keep it up Här kommer meeeeer!
__________________________________________

Helgen därpå var det möte igen, denna gången hemma hos Malfoys själva. Draco visste att hans far inte låg så bra till hos Voldemort, efter fiaskot på ministeriet, så han förstod inte riktigt varför Voldemort ville hålla mötet just i deras vardagsrum.
Mötet skulle hållas på kvällen, och Draco skulle inte medverka, men ändå var han av någon outgrundlig anledning rent ut sagt skitnervös. Klockan slog tio och det hördes höga knallar utanför huset: dödsätare transfererade sig ända fram till dörrtrappen.
Han hörde röster, som flöt ihop i ett sorl, men det dämpades så småningom och Draco förstod att mötet hade börjat.
Med ens blev han oemotståndligt nyfiken på att se hur Voldemort såg ut. Han hade ju faktiskt aldrig sett honom, och hans far hade vägrat att beskriva hans utseende för honom.
Men Draco visste bättre än att smyga ner på nedervåningen och spionera. Han visste mycket bättre än så, och höll sig tyst uppe på sitt rum. Han satt med benen i kors på sängen och ansträngde sig för att höra vad som sades där nere, men han kunde knappas urskilja ord. Drygt en timme senare knackade de på dörren, och han studsade upp ur sängen för att öppna dörren. Där stod hans far, och bakom honom stod... ett muterat skelett. Varelsen var lång, smal och benvit, med skalligt huvud och röda ögon. Näsborrarna var lodräta springor, som på en orm. Hjälp.
"Draco, det här är… Mörkrets Herre." Lucius Malfoy flackade med blicken och verkade oerhört nervös.
Lord Voldermort steg in i Dracos rum utan inbjudnan. Draco drog sig undan, och med en viftning med handen fick Voldemort dörren att smälla igen mitt framför näsan på Dracos far. Långsamt vände han sig om och betraktade kallt Draco, vars ben plötsligt var lika stadiga som kokt spagetti. Det rådde ingen tvekan om att den här… människan? skulle mörda utan att tveka, ja utan att ens blinka. Han lade huvudet lätt på sned.
"Draco Malfoy, jag har ett uppdrag åt dig."