The cold in our bodies [PRS]

Hon gav honom alla mynt och såg på Ivan med en skrämd blick.
"Sir skulle jag kunna få handla lite stjärnanis och andra örter? Jag vet om att det saknas lite och sjtärnanis är bra mot både tandvärk och huvudvärk." Hon såg sedan på Rion och skakade på huvudet.
"Nej."

Ivan tvekade vid Alices fråga. Igen med dröjsmålet. Det verkade vara en vana Ivan hade. "Tja, jag vill ju att min personal ska fungera som vanligt.", sa han. "Ja." Han tappade några kopparmynt i Alices korg. De skulle nog räcka för det hon behövde. Det var ändå bara småpengar för vampyren själv.
"Kom, vi måste delta i ceremonierna. Vi rör oss mot stadshuset." Han vände sig om och började gå i samma långsamma tempo som vanligt. Rion såg från Ivan till Alice och Leo. Vände sig sedan om för att följa efter greven.
"Har du sett något stånd som säljer örter och kryddorna du söker?", frågade Leo Alice.

Hon tog emot mynten och nickade mot Leo.
"Ja det finns en affär där borta annars. " Hon pekade mot en dörr.
"Det är bara lite örter.. Om jag inte kan sova kan jag göra te på anis. Det är min favorit." Hon log ömt.

Leo såg mot affären hon pekat på. "Okej. Jag följer med dig.". Men Rion verkade ha hört det. För han stannade och snurrade runt. "Nej, Leo. Jag följer med.", sa han bestämt och Leo såg upp mot sin vän. Han mindes att Alice verkade en aning skeptisk mot Rion. Men det här kanske skulle vara ett perfekt tillfälle att se att Rion inte alls var så farlig som Leo visste.
"Okej." Leo gick efter Ivan som hade stannat upp för att se vad de två vampyrerna höll på det. När han såg att Leo gick med honom så fortsatte han stegen mot stadshuset.
Rion blev kvar med Alice. "Led vägen.", sa han och visade med handen åt Alice att hon skulle gå före honom.

Hon såg mot Rion och började att gå och såg sedan över axeln.
"Jag tror jag gjorde ett dåligt jobb..." Sa hon och såg ner.
"För jag gjorde knappt av med två guldmynt. Jag kan inget om ekonomin men är det dåligt-"

"Varför tror du det?", frågade Rion med en förtjust blick på Alice. Han ögnade henne.
"Ivan har inte sett vad du har köpt ännu. Han är glad för att han slipper köpa det själv. Du gjorde jobbet åt honom." Rion pausade.
"Bara för att det inte var det dyraste så betyder det inte att det inte var det finaste? Du var inte särskilt dyr." Rion drog på ena mungipan i ett leende.

"Jag vet inte. Jag tyckte om det jag såg. Parfymen jag fick lukta på var underbar." Hon såg sedan bort.
"Var jag så billig?" Frågade hon sorgsen. Gick sedan in i affären.

"Dåså. Då har du gjort ditt jobb. Du ska se att Ivan blir nöjd. Tja, på hans sätt. Han är kanske inte den mest uttrycksfulla av oss."
Rion rynkade pannan en aning. "Du missade min poäng. Jag menade att du var den finaste som Ivan kunde få tag på."
Rion funderade och följde efter henne in i butiken. "Brukade du köpa kryddor och örter ofta, där du kommer ifrån?"

Hon nickade.
"FIck även ett extra smycke för din vän skrämde den där mannen." Hon såg sedan på honom.
"Nej vi gjorde det inte. Vi hade annat." sa hon och började berätta vad hon behövde. Mannen började plocka i små tygpåsar och räckte över dem. Log sedan.
"Det blir 10 kopparmynt." Han såg sedan på Rion.
"Kan jag hjälpa dig sir?"

"Leo?" Rion lyfte förvånat på ögonbrynet med flinade sedan. Han var imponerad. Rion skulle inte precis kalla Leo för skräckinjagande. Men han var duktig med ord, det erkände han. "Jamen, så bra då."
Rion såg på då Alice köpte sina varor.
"Nej, tack. Jag är bara sällskapet.", förklarade Rion och höll upp handen för att visa att han inte var intresserad.
"Fint paketerat.", konstaterade han.