Always ~ A Scorbus story (SV)

Varning! Samtalsämnena som kommer tas upp i detta kapitel kan vara väldigt känsligt! Och ni som läste det förra kapitlet förstår nog varför

Kom ihåg att det från början var PG-13!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
15. Albus historia

Albus blev våldtagen av professor Avery. Albus belv våldtagen av professor Avery. Albus blev våldtagen av professor Avery. De orden svävade runt i mitt huvud. Professor Avery, på riktigt? Men hur kunde han- jag menar, han som alltid var så snäll. Kunde det vara möjligt? Men jag trodde på Bianca. Hon skulle aldrig ljuga. Och nu när jag tänkte efter så gav det mig förklaringar. Så alla gånger som Albus blev upprörd vid sexuella situationer... var för det här. Allt jag ville göra nu var att krama om honom och tala om att allt skulle ordna sig. Nu förstod jag varför han var så otrevlig mot Avery. Det var också därför han skolkade.

Jag gick upp för trappan till astronomitornet och kom fram till dörren.
"Alohomora."
Dörren låstes upp och öppnades. Det första jag såg var Albus som satt på kanten av räcket, med dinglande fötter.
"Albus", började jag med skakig röst.
"Hej, Scorpius", sa han utan att se på mig.
"Kan du snälla gå ner därifrån? Jag blir nervös."
"Rädd att jag ska ramla ner eller?" sa han och tittade på mig. "Vad sägs om det här?"
Han började luta sig fram med ett flin. Jag såg på honom utan att svara.
"Okej då", sa han och flyttade sig.
Jag satte mig skräddare bredvid honom.

"Albus... du vet väl att jag bryr mig om dig?" började jag.
"Ja. Hur så?"
"Du vet att du kan berätta vad som helst för mig. Och då menar jag verkligen vad som helst."
"Vad försöker du komma fram till?" sa han.
Nu gällde det. Det var dags att tala om vad jag precis hade hört.
"Jag vet vad professor Avery gjorde mot dig", började jag. Han tittade förvånat på mig och såg upprörd ut på samma gång. "Jag vet vad som hände på hans kontor. Nu väntar jag bara på att orden ska komma från dig."
Han suckade och nickade.
"Han våldtog mig. Så. Nu vet du. Så sätt igång och sprid ryktet."
"Albus, jag är så ledsen. Det är jag verkligen. Förlåt att jag försvarade honom. Jag skulle ha-"
"Du visste inte. Och jag förlåter dig. Det är mitt fel som aldrig berättade något."

"Skulle du... kanske kunna berätta hur det gick till? Det är okej om du inte vill förstås."
"Det är lugnt, jag kan berätta", sa han och förberedde sig. "Allt började under de första veckorna under privatlektionerna. Han började ställa frågor. Frågor om mig och mitt liv. Sånt man inte borde fråga en elev om. Sen började han fråga hur det gick i kärlekslivet. Jag sa att det inte angick honom. Längre fram, när jag behövde hjälp med arbetet, lade han alltid sina händer på mina axlar och masserade dem. Ibland låtsades han tappa något vid mina fötter som en ursäkt att böja sig ner och stödja sig genom att röra vid mitt lår. Sen började det bli värre. Veckan innan det hände sa han att om jag sög av honom skulle jag få bättre betyg."
"Merlin... Gjorde du det..?" Han nickade.
"Jag trodde han skulle bli nöjd. Att det skulle få honom att sluta. Men han bad mig ändå komma tillbaka veckan efter. Jag tvekade först med jag ville verkligen ha mina betyg bekräftade. Så jag kom tillbaka den veckan och det må vara det största misstaget jag någonsin gjort. Han sa att jag inte hade gjort tillräckligt för att förtjäna ett U. Jag visste direkt att han ville något mer. Men jag vägrade. Jag försökte rusa ut därifrån. Men han var snabbare än mig. Han tog tag i mina armar, låste dörren och dämpade rummet så att ingen kunde höra mina skrik. Han slet av min kappa och tryckte ner mig på soffan. Det var där allt hände. Allt är mitt fel. Jag skulle inte ha gått dit."
"Albus Inget av det här är ditt fel. Det var han som gjorde fel, inte du. Vad gjorde du sen?"

"Efter det hela lät han mig gå. Jag kunde knappt gå ordentligt."
"Var det därför du snubblade?"
Han skakade på huvudet.
"Jag hittade bara på det. Jag gick till den närmsta toaletten för att få vara ifred. När jag såg i spegeln såg jag inget annat än en suddig bild av ett fult ansikte täckt i tårar. Jag klarade inte av den spegelbilden. Så jag slog sönder spegeln. Det var därför min hand var svullen. Jag spenderade hela eftermiddagen därinne och grät. Det var bara så..." Han började bryta ihop. "Allt var bara så vidrigt och hemskt. Jag klarade inte av att se honom efter det."
Jag höll mina armar om honom och kramade honom hårt.

"Minns du också när du berättade att du hade gjort slut med Elton, och jag sa att jag inte var på humör på grund av ett bråk med mobbare?" fortsatte han, fortfarande i tårar.
"Det var inga mobbare va?" Han skakade på huvudet.
"Jag stötte på honom. Han sa att jag hade varit stygg för att ha skolkat, och att han tänkte ta mig till hans kontor. Jag sa åt honom att dra åt helvete och sprang därifrån."

Nu kände jag mig hemsk över att tänka på hur jag betedde mig den gången. Jag borde ha vetat att något var på tok, men allt jag gjorde var att försöka få honom att bli min och gnällde över oturen jag hade fått i kärlek. Men det här var inget läge att prata om det.

"Vi måste anmäla honom", sa jag.
"Hur då? Hur ska vi kunna anmäla honom utan bevis?" snyftade han.
"Vi kan åtminstone prata med någon. Någon vi vet kommer tro på dig. Professor Longbottom till exempel."
"Han kommer meddela mina föräldrar och pappa kommer bli rasande."
"Vill du hellre gå omkring i korridorerna rädd och obekväm? Vi måste prata med någon. Professor Longbottom är din gudfar, han kommer tro dig. Vi har örtlära som första lektion imorgon. Vi kan prata med honom då. Jag kan prata åt dig om du vill det."
"Okej", sa han och nickade och torkade en tår.

"En sak till", sa Albus. "Minns du den gången när vi, du vet... nästan gjorde det. Sanningen är att jag ville göra det. Jag vill fortfarande. Jag är bara inte redo än."
"Det är okej. Jag är redo när du är det. Ta din tid, jag kan vänta. Du vet, ett tag trodde jag nästan... att du var asexuell."
"Det är jag inte", sa han och skakade på huvudet. "Men jag kan förstå varför du gjorde det."

Vi satt där i flera timmar och pratade.
"Vi kanske borde gå till sovsalen. Du behöver få lite sömn", sa jag.
"Okej", viskade han.

Vi gick mot uppehållsrummet tillsammans. Jag höll om hans hand hårt med mina båda händer. Det första vi gjorde när vi kom fram var att lägga oss i hans säng, fullt påklädda. Han somnade fort medan jag såg på. Jag däremot höll mig vaken, strök honom i håret och ner till hans arm. Efter en timme somnade jag också.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hemsk och vidrig händelse som Albus var med om, I know. Men bra ändå at han fick prata ut, kände jag

Annie Lupin LunaLovegood *skriver en uppföljare där ni är med och genomgår er plan* Haha nä skoja men det lät som en bra idé xD

NICE/TARTYAWASHANG BRA

Jättebra!!

Jätte BRAAAAA!! (Om du skulle kunna göra en version där jag och Annie Lupin dödar honom (eller bara är med och fixar vår plan) skulle jag bli glad, men du måst ej.)

Super! Vill rent utav döda Mr. Avery

Vill du vara med när jag och Annie Lupin gör det? fast hen har redan paxat för att tortera honom.

*Hen
Du kan tortera hans ben och fötter medan jag tar överkroppen?

*hämpar popcorn för att slå mig ner och se på*

*Kastar choklad till dig så du kan njuta ännu mer*
*Tar fram mitt hemliga vapen*

fy. usch så hemskt men du skriver ♥