En ung dödsätares resa

Mer.........................

Kapitel 10.

Dagen då nyheten om vårat intåg i Hogsmeade spreds över världen blev allt annorlunda. Annorlunda och tråkigt. Bevakningen blev strängare och överallt vaktade Aourorer.det var allmänt tråkigt att leva så. Jag hade skickat Mapu med ett brev till mamma där jag bad om att få komma hem men hade snabbt fått ett brev tillbaka med ett ilsket nej som jag tyckte att det skulle passa bättre i form av ett illvrål. Jag var deprimerad. Tillslut orkade jag inte mer och en kväll satte jag mig med brevpappret och fjäderpenna i sängen.

Bella!

Snälla, säg att jag får komma till dig!? Jag är ur less på Hogwarts och alla töntar här! Det var så kul i Hogsmeade! Kan jag inte få leva som enbart dödsätare? Snälla Bella? Mamma vill att jag stannar här. men jag VÄGRAR! Bella, om inte du låter mig hänga med er så... Okej jag vet att jag inte har mycket att hota med...

Safira

Jag hade dagen efter fått ett svar med innehåll som gav mig en anledning att gå upp och packa.

Du är inte mycket till "Spion". Jaja, vi har saknat dig. Möt mig vid grindarna i kväll.

Bella

Jag gick snabbt från deprimerad till överlycklig. Jag skulle få leva fritt! Låta viljan styra! Jag skulle bli en mördare med stort M. Jag skulle få världen att på allvar inse att vi var tillbaka. Mörkret var tillbaka!


Sent på kvällen släpade jag ut min koffert i det iskalla höstmörkret. Månen täcktes av moln och anades bara av ett lätt blåaktigt dis. bellatrix väntade utanför. Hon log mot. Jag log tillbaka och slängde min koffert i buskarna. Vi tog varandra i hand och transfererade oss bort. Bort från Hogwarts. Bort från det normala. Och mot livet!

OMG!!!!!!!!! ÄNTLIGEN!!!! YAAAAAAY!!!! BRAAAAAA!!!!!!!!!!!!!

Awesome! Alltså åååå vad du skriver bra!

Tack så super mycket! Förlåt för den långa pausen!

Vsg! Ingen fara!

Ä.N.T.L.I.G.E.N! Du är en så begåvad författare. Du har verkligen talang. Du måste lova mig att utnyttja den. Varje gång du skriver försöker jag sätta ord på hur bra du är. Men det är omöjligt. Det finns helt enkelt inte ord. Men Ja, jag älskar verkligen dig och din ff♥

Åh, herregud! Tack Emma, tack!

Tacka inte mig! Man måste få beröm om man är en fantastisk författare och en allmänt underbar människa!

Tack räcker inte! Det är ett meningslöst ord i gämförelse med mina känslor!