Vänta...James?

Nix var inte så desperat

du skulle behöva en pojkvän

You mean me?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Eeeeeeeeeeeeeeeeéeeeeeee3eeeeee3eeeee3eee3eeeeeeeee
Varför då????

Super bra! Älskar att det handlar om marodörerna. Väntar på nästa del!

Skriv skriv skriv, jag vill ha
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!

Ny läsare till din ff

Hej! Tack för alla fina kommentarer♥ Tack särsilt till OzzyStar2som har gett mig några idéer om vad som kan hända! Här kommer nästa kapitel:

*

"Mr Potter!"

James vaknade och tittade sig yrvaket omkring. "Öööh....va?"

"Du somnade på lektionen! Det här är fullkomligt oacceptabelt!"

James rätade på sig och blinkade sömnen ur ögonen. Han stönade när han kom ihåg var han befann sig.

"Tio poängd avdrag från Gryffindor!" sade Umbrige med dominerande röst. "Ingen, och jag upprepar, INGEN har rätt att prata eller sova på lektionen"

"Men du pratar ju på lektionen", sa James och gäspade till.

"Straffkommendering", sade Umbrige med len röst. "Jag tolererar ingen som helst uppnosighet ifrån dig, Potter!"

"Lektionen är slut!" sa hon medan hon återvände till katedern. "Plocka ihop era saker. Mr Potter, jag vill se dig på mitt kontor på fredag kväll."

"Ja, ja!" sa han, gäspade en gång till och ställde sig upp för att plocka ihop sina saker.

*

Tio minuter senare så lämnade Harry, Ron, Hermione och James klassrummet.

"James, det där var väldigt onödigt! Hur mycket du än hatar henne så kan du inte somna på hennes lektion!"

"Jag kunde inte hjälpa det!" protesterade James. "Kan du styra när du somnar?"

"Ja! Jag kan ialafall styra när jag INTE ska somna och det är INTE bra att somna på en lektion." fräste Hermione tillbaks och gick bestämt före de andra tre.

"Blir ni inte irriterade på henne ibland?" viskar James till Harry och Ron.

"För det mesta så är hon faktiskt schysst", svarar Ron. "Men, jo. Hon är ganska irriterande ibland."

Hermione gav honom en mördande blick över axeln.

"Oj Ron!" sa Harry. "Jag tror hon hörde dig"

Ron stönade. "Toppen! Jag går före och säger förlåt!"

Ron sprang före för att hinna ikapp Hermione.

"Hur mår du?" frågade Harry. James hade inte sagt något på några minuter. Han suckade.

"Jag saknar Remus, Sirius och Peter. Det kändes skumt att se Sirius vuxen och det känns skumt att komma till framtiden där alls mina vänner är vuxna och där både min flickvän och jag själv är död."

"Jag förstår...på sätt och vis...", sade Harry tveksamt. "Jag förstår ju inte direkt hur det är för just dig men jag har varit med om många konstiga saker och jag saknar Hogwarts och Ron och Hermione så att det bränner som eld när jag är hos Dursleys. Och...jag saknar dig och mamma när jag tänker på er."

Den sista meningen kom ur Harrys mun innan han hann analysera den. Det lät så larvigt att kalla Lily för "mamma" i James närvaro. Som tur var verkade han inte så berörd.

"Det måste ha varit svårt för dig, att förlora båda dina föräldrar när du var så liten." sa James. Han försökte få det att låta som om han pratade om några andra och inte om honom och Lily. Det blev en ansträngd tystnad innan Harry svarade.

"Ja, men jag kom över det. Jag har fått komma över ganska många saker i mitt liv, jag är van."

"På tal om om att komma över saker, vad har du varit med dom här på skolan egentligen?"

"Ehm...exakt vad har du hört?"

"Rykten! Till exempel, folk säger att du har tampats med en baselisk och att du övervann tre stora bergatroll helt ensam."

"Ööööh....nej, det stämmer inte! Folk överdriver alltid på Hogwarts! Du vet", svarar Harry nervöst. Han kan inte riktigt komma över tanken på vad James skulle säga om man visste allt han gått igenom. Och förresten så ljög han ju inte SÅ mycket. Visserligen hade han ju slagits med en baselisk men ryktet om att han tampats ensam med tre bergatroll var kraftigt överdrivet. Trots allt så var det bara ett och han hade haft med sig Ron och Hermione.

"Skönt! Jag trodde för ett ögonblick att du faktiskt tampats med en baselisk!" sa James lättat.

"Ehm faktum är att...", sa Harry undvikande och tittade generat ner i golvet.

"Du skämtar!" James ögon blev stora av förvåning och upphetsning. Du dödade en baselisk! När? Var? Hur?"

"Jag kan inte berätta VAR, men det var under mitt andra år och jag dödade den genom att köra ett svärd genom gommen på den."

"Varför kan du inte berätta var?"

"Du skulle bli alldeles för upphetsad då!"

"Barn får inte ha hemligheter för sina föräldrar!" tjurade James.

"Tekniskt sätt så är du inte ansvarig nog för att vara min pappa eftersom du är lika gammal som jag!" sa Harry och lipade men både han och James log med hela ansiktet.

YEEEEEEEY!!!!!!! NYTT KAPITEL!!! PERFEKT START PÅ DAGEN!!!!! JÄTTEBRA KAP!!! DU BEHÖVER INTE TACKA MIG FÖR IDÉERNA, SKRIV KAPITEL IST SÅ RÄCKER DET SOM TACK NÄR KMR NÄSTA? *har världens sämsta tålamod*

EDIT: Ojdå, Caps Lock var visst aktiverat...

JÄTTEJÄTTESUPERMEGABRA!!!!