Vänner för livet... eller? [SV]

jopp

Bara för att ni har tjatat å Elliee har messtjatat på mig så kommer mer ida!

Titel: Dödsätarna
Språk: svenska lite engelska
Antal kapitel hittills: 4½
färdig skriven: inte vad jag vet

”Malfoy” sa jag kallt ”jag tänkte fråga samma sak” jag såg hans stålgrå blick studera oss noga efter tecken på strid. När han uppenbarligen inte fann något sa han:
”Jag satt med några rapporter och glömde bort tiden” jag himlade med ögonen. Det var typiskt Draco att göra så.
”Men nu är det min tur, vad gör ni här?”
”Ginny är kidnappad, vi ska sända ut en styrka. Den ända ledtråden vi har är en lapp där det står att hon är i en grotta, och att det förmodligen är den samma vampyr som förhäxat henne” sa jag. Ron stirrade bara på Draco. Att de aldrig kunde bli vänner.
”Jasså, då sänder jag efter de bästa aurorna då” sa Draco vänskapligt och jag nickade tacksamt mot honom. När Ron inte gjorde något för att tacka stack jag en vass armbåge i hans revben. Han nickade kort åt Malfoy. När vi var inne på vårt kontor sa han:
”Du behövde väl inte vara så hård hänt” jag svarade inte utan satte mig bara på i fåtöljen bakom mitt skrivbord och viftade med min trollstav. En tom anslagstavla kom fram ur tomma intet och han satte upp meddelandet från Katie där. På översta kanten av tavlan skrev han:
Ginny borta
Sen bara satt de där, Ron och han. Efter tio minuters tystnad hördes det springande steg, som om en hel hjord elefanter kom springande. Det måste vara aurorna, tänkte jag och öppnade dörren. Men det var inte några aurorer, det var män och kvinnor i mörka dräkter och med maskar för ansiktet. Jag drog snabbt fram sin trollstav, men hann inte ens göra en enkel lamslå förens dem hade tagit tag i mig och Ron. Det kändes som om vi blev tryckta genom en gummislang och plötsligt var vi inte kvar på ministeriet längre, utan, stod i en grotta full med andra dödsätare… och på ett bord låg en rödhårig figur.
”Ginny!” Skrek jag. Hon rörde sig inte. Jag hörde en av de maskförklädda männen skratta. Sen var det någon som mumlade Crucio och Ginny började skrika. Jag ville springa till henne, men ett par starka armar höll fast mig.
”Vill du att hon ska leva får du berätta hur man använder hennes ögon!” Jag tittade skrämt på honom. Hur kunde de veta om det? Jag hade inte sagt något till någon… utom Malfoy. Jag vred på huvudet och granskade grottan. I en stor stol satt han. Han log ett snett leende när han såg att jag såg på honom. Jag stirrade tillbaka. Hur kunde han bara sitta där och le? Jag hade ju litat på honom. Han och hans familj hade ju blivit omvända ju! Men ändå satt han bar där och log när Ginny blev plågad. Jag hade fortfarande inte sagt något.

Ratning: PG

JÄTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!Som skagetti

superb

jätte jätte super bra

superb

Nu vill vi ha mer!

We Want More!!!!

Snälla Lily!?!?!

jaaa