Ondskans dotter

Super!!! Skriv mera!!

Kanonbra! Älskar hur dina beskrivningar! ♥

Tack så mycket! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Ledsen om ni fick vänta. Ändrade först mitt senaste inlägg och lade in kapitlet där. Sen först nu kom jag på att ni inte får veta om jag ändrar ett inlägg. Så jag tog bort det och gjorde ett nytt.

Kapitel 13
Ollivander visade sig bo i själva butiken, en trappa upp. Det var en liten, men mysig och hemtrevlig lägenhet med sina tre rum. Han var också lika snäll som Vanessa föreställt sig. Han lät henne och Matt bo hos honom tills det var dags för Vanessa att åka. De hade varit där i nästan tre dagar nu och Vanessa såg redan Ollivander som en nära vän. Han hade gjort så mycket för dem och det skulle bli jobbigt att lämna honom.

Det var redan den 31 juli och dagen efter skulle Vanessa åka iväg till Hogwarts. Men det fanns en sak till de var tvungna att göra innan dess. Ollivander hade erbjudit sig att kortfattat lära ut lite om hennes krafter, vilket Vanessa inte hade något emot. Hon ville veta mer om dem för tydligen visste alla andra vad dem var.

Vanessa satt nu i det lilla vardagsrummet, på en mossgrön, maläten soffa. Ollivander hade gått för att hämta material. Det luktade svagt av te i hela rummet. Vanessa testade att knyta sina nävar igen, men nu hände inget. Det kanske bara fungerade när det behövdes, tänkte hon och började uttråkat pilla på ett hål i soffan. Hon undrade hur alla andra skulle reagera när hon kom till Hogwarts. Skulle de bli lika vettskrämda? Eller skulle de strunta i henne helt och hållet? Tänk om det var sant som Matt sa, att det var något fel på henne och hennes krafter var farliga?

"Är du beredd att äntligen utöva lite magi nu då?" frågade Ollivander när han kom in, bärandes på en stor låda. Hur mycket Vanessa än ville svara ja kunde hon inte ljuga. Inte för honom.
"Ärligt talat vet jag inte riktigt", sa hon försiktigt. Ollivander tittade oförstående på henne.
"Vadå vet inte?" frågade han. "Det är inte skämmigt att inte veta något om magi, om det är det du menar." Vanessa suckade.
"Det är inte det som är problemet. Jag bara... Jag fick höra av Matt att... Att mina egenskaper är farliga och negativa. Är det sant?" Ollivander såg en stund på henne. Sen log han.
"Självklart är det inte sant", sa han lugnande. "Dina krafter kan bli väldigt starka, men det är hur du väljer att använda dem som avgör om de är farliga."Vanessa nickade och log. På något sätt fick han henne att känna sig avslappnad och bekymmerslös.

De började med att prata om hur magin användes och hur man kontrollerade den. Vanessa gjorde sitt bästa för att hänga med, men allt var så nytt och underligt. För bara några dagar sedan hade hon suttit på sitt rum och rullat tummarna. Nu satt hon i en trollstavsbutik och diskuterade magi med en gammal man som hon knappt kände. Hon hade varit med om fler saker den sen veckan än under hela hennes liv. Men det var nog inte särskilt svårt att uppnå med tanke på hur hela hennes liv sett ut.

Kanske lite märkligt kapitel men jag hoppas det blir lite mer intressant nästa kapitel. Då dyker nämligen en väldigt välkänd figur upp.

ASBRA JU!! inte märkligt alls

Fett nice
*bevakar*

Hej! Det är jättekul att ni fortfarande läser min ff! Jag har varit inaktiv en hel del och gett er tomma löften titt som tätt, men ändå har ni fortsatt bevaka (tror jag...). Men just nu känns det lite grand som om jag skriver för mig själv... Responserna har blivit färre. De enda som har kommenterat är typ de som jag har bett att kommentera (patetiskt, jag vet). Vill inte tvinga någon att kommentera, men skulle vara kul att veta att ni är aktiva läsare. Har ett kapitel klart nu så hjag lägger upp det efter första inlägget.

Yey! Nytt kapitel, wohou!!
Awsome du skriver, fortsätt på ff:n! Den är ju super!

Jättebra

Kapitel 14
Efter ungefär en halvtimme prat om något som Vanessa inte ens kunde komma ihåg vad det var, började de med den praktiska delen. Ollivander placerade en liten träkloss på bordet. Han förklarade att allt hon skulle göra var att få klossen att sväva i luften en stund och sedan släppa ner den på bordet igen. Vanessa koncentrerade sig på föremålet, men hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Skulle hon sjunga någon magisk ramsa? Eller skulle hon på något sätt tänka sig hur den började sväva?
"Det här går inte", sa hon uppgivet. "Jag vet inte hur jag ska göra." Hon hörde dunsar från butiken en våning ner, som förmodligen kom från Matt. Han hade nämnt något om att packa ihop lite saker. Ollivander suckade.
"Tyvärr kan jag nog inte hjälpa dig med den biten", sa han. "Det finns ingen särskild regel för hur man gör. Jag kan lära dig det mesta teoretiska men själva metoden måste du upptäcka på egen hand." Dunsarna från nedervåningen blev högre.
"Så du menar att jag inte kommer kunna trolla förrän jag har upptäckt hur jag gör?" frågade Vanessa. Tanken på det gav henne en klump i magen. Tänk om det tog flera år att komma på det? Vad skulle då hända när hon kom till Hogwarts?
"Oroa dig inte", skrattade Ollivander. "Du kommer kunna använda en trollstav precis som alla andra. Det är bara utan trollstav du måste vänta lite på."

Vanessa tänkte precis säga hur tacksam hon var över allt han gjort men avbröts av ett högt brak från nedervåningen.
"Vad i hela fridens namn pågår där nere egentligen." muttrade Ollivander. De gick nerför trapporna och vid disken stod en man i svart klädnad. Hans ansikte, inramat i svart, flottigt hår, var prytt med ett svagt hånleende. Ollivander lyste upp.
"Åh, är det du, Severus? Om du är här för den där mattan är den inte färdig..." började Ollivander. Men mannen visade inget tecken på att lyssna.
"Jag har inte tid att stanna och småprata herr Ollivander. Jag ska bara hämta flickan och sen drar jag mig tillbaka." Vanessa backade några steg. Hon visste inte varför, men av någon anledning gav han henne kalla kårar. Kanske var hon bara paranoid efter allt som hänt men det kändes som om hon hade sett honom förut någonstans. Men det var ju omöjligt.

Ollivander gav till ett gällt, nervöst skratt.
"Hämta flickan? Nu måste jag nog säga att jag inte vet vad du pratar om."
"En viss Vanessa Katherine Dolder finns för närvarande under detta tak", fortsatte mannen, "och jag blev tilldelad ansvaret att eskortera henne till skolan." Ollivander gav sig inte.
"Men skolan börjar väl inte förrän imorgon?" frågade han, och jag kanske inbillade mig igen men nu kändes det som om han gjorde sitt bästa för att stå mitt framför mig. Mannen som för övrigt, troligtvis, hette Severus krökte på läpparna så det nästan såg ut som han log. Men bara nästan. När han talade var hans röst silkeslen.
"Det är alldeles riktigt, men under vissa...omständigheter, bestämde rektorn att miss Dolder ska tas dit en dag tidigare." En dag tidigare?! Vanessa kunde inte tro det. Var det för att hon var annorlunda eller? Han ansåg säkert att hon var en fara för omgivningen och att hon behövde åka till skolan separat. Men hon kände samtidigt att det var så, utan på grund av att hon var i fara. Någon eller något skrämde lärarna på Hogwarts och vad det än var fick det Vanessa att rysa i hela kroppen.

Sådär. Nu fick ni Snapegrape... Jag menar Snape! Hoppas ni tyckte om det!

WOOHOOOO!!! Fast Ollivander verkar lite knäpp