Guldboken (Rollspel)

Kevin släckte noggrant elden efter att han använt den och kastade en bit av köttet till Robin och en bit till Bronz. De andra fick ta ifall de ville, han själv hoppade upp i ett träd och lutade sig mot stammen med huvan för ögonen. Han hatade att sova på marken, träden var mer av hans typ.

[Alltså, bara för att vara så otroligt elak som möjligt så fick min dator för sig att fungera igen... Åh, det är trevligt med datorer som bara existerar för att motarbeta ägaren TwT]

Edmund lägger en sista hand på den jordhög som hans älskade bror ligger under. Hans bror som är död. Edmund är fortfarande inte säker på om han riktigt har förstått det. Philip kunde inte vara död!
Varför har du då begrav honom? frågar en tunn röst i Edmunds huvud. Varför har du då bundit ett kors och berättat hans favoritsaga för honom? Edmund ruskar på huvudet med ögonen hopknipna. Philip var död. D-Ö-D. Det fanns ingenting som Edmund kunde göra åt det.
Mörkret faller snabbt och Edmund reser sig långsamt upp. Han var tvungen att gå, annars skulle han kanske bli uppäten av något stort vilddjur. Tystnaden är så ovan, och inte bara ovan utan även otäck. Varför sa ingen något? Nästan panikslaget börjar Edmund springa. Vart vet han inte, men han måste ta sig härifrån och till något... någon. Han vill inte vara ensam! Med ett brak rasar Edmund ut ur skogens täta snår och landar i gräset på vad som måste vara en äng.

( Bra! )

Alith borrar ned ansiktet i Ders päls. Hon är motvilligt nog ledsen över hennes brors död. Sorgsenhet och ilska är nog bara 2 av alla känslor som driver igenom hennes kropp. Vargen buffar lite på henne med nosen och Alith kramar den som smått.
"Danke." Tackar hon vargen och hoppas på att hon faktiskt somnar, då slipper hon tänka.

( YAY! XD )

Dragor gnäggade nästan ljudlöst och det var faktiskt skakningarna i buken som väkte henne. hon såg att det var några timamr till gryning
"Vart?" viskade hon åt Dragor som vände huvudet mot norr och hon nickade "många?" fårgade hon och hästen nickade. hon såg på de andra och bestämde sig för att väcka dem
"Kevin, Alith och Robin, någon kommer" viskade hon och hopapdes de skulle vakna

Kevin skulle just ha somnat då Nicci väckte honom med sitt väsande.
"Varerenurå?"muttrade han och lade en pil i strängen på bågen innan han kvicknade till och tvingade sig själv att koncentrera sig.

Lukten av grillat kött når Edmunds näsa och han inser med ens hur otroligt hungrig han är. Och kött betydde människor, eller hur? Edmund ler svagt - han kanske kunde be om att få tjäna vem det än var som befann sig i närheten?
Han reser sig upp och borstar bort de grässtrån som har fastnat på byxorna.

"Vem då?" Undrar Alith förvirrat när vargen väckt henne genom att nagga henne i handen. Vem är det som kommer? Soldater??

Kevins ögon fästs på en karaktär som uppenbarats några meter ifrån honom. Han låter pilen gå ifrån strängen så att den flyger några millimeter ifrån pojkens huvud innan han hoppar ner från trädet och drar en ny pil från kogret.
"Vem är du?"frågade han.

Alith sitter i mörkret. Eller hon har rättare sagt gömt sig där. Hennes varg har dragit dit henne ganska snabbt, otroligt positivt att de slagit läger vid skogskanten. Hon ser en gestalt som uppenbarat sig. Hon vet dock inte vem det är.