rollspel femte året.

Cassandra ignorerade mig totgialt och gick iväg. Jag gick ner i stora salen och började taför mig av maten.
Varför hade Cassandra ignorerat mig? Ville hon inte vara min vän mer? Jag fortsate äta av lasagnen.

Klaus såg över alla elever som kom och gick, alla så ovetande att det fanns tre mördare i skolan. Han fick syn på Elijah som kom ut ur stora salen, han hade talat med en svarthårig kille med glasögon innan han kom fram till Klaus.
"Du har skaffat vänner."sade Klaus utan att titta på Elijah.
"Det var Potter, killen som är berömd."svarade Elijah som om det inte betydde något. "Han går på din klass."
"Intressant? Nej", svarade Klaus och nickade sedan mot Kol, "han försöker redan göra livet surt."
"Förvånar mig inte."sade Elijah roat och försvann upp för trapporna mot sin sovsal. Klaus var ensam igen.

Cassandra gick med bestämda steg mot uppehållsrummet. Nu fick hon faktiskt tänka lite klart. Hon tvärstannade plötsligt. Oktavia! Hon hade glömt att skicka brev! Cassandra sprang till sällskapsrummet och flåsade fram lösenordet. Hon satt sig vid bordet och skrev ett kort brev till Oktavia. Hon gick upp till uggletornet och letade rätt på sin svarta uggla Lily.
"Där är du ju", sa Cassandra och band fast sitt brev runt hennes utsträckta fot. När Lily flög iväg kände Cassandra en form av saknad. Hon vände sig om, där stod plötligt Mark och hans gäng.
Nej, tänkte hon och backade ett steg. Mark förljde hånfullt efter.
Mod, tänkte Cassandra och tog fram sin trollstav.
"DEPULSO!", skrek Cassandra och såg Mark flyga baklänges, rakt på sina kamrater. Hon sprang allt vad hon orkade, förbi Mark och de och sprang plötsligt på någon. Igen.
"Ånej, förlåt, jag...", började Cassandra och tystnade tvärt när hon såg vem det var. Det var pojken från slytherin. Det var två gånger på samma dag som hon hade sprungit på en person.
"Förlåt... Jag såg mig inte för och...", sa Cassandra, häftigt rodnande.
Ånej, tänkte Cassandra. Nu kommer han börja skälla på mig. Men det gjorde han inte. Han muttrade något och gick därifrån bara.
Cassandra såg frågande efter honom.

Jag åt upp och gick ut ur stora salen. Hon såg den där pojken stå där, Jag bestämde sig för att hälsa på honom,jag gick fram och sa
"Hej,jag heter Sara Stone vad heter du?Sa jag och log jag sa alltid samma saker när jag träffade nya personer, jag är inte bra på att komma på bra saker att säga.

Klaus tittade på personen som kommit fram till honom.
"Klaus Mikaelson."svarade han och såg på sin bror över axeln på Sara. Kol försökte göra sig mallig för sina nya kompisar, han himlade med ögonen och vände dem sedan mot Sara.
"Varför undrar du?"sade Klaus misstänksamt, han lade huvudet på sned och kunde inte komma på någon som någonsin hade velat bli vän med honom, inte de som kände honom i alla fall och varje gång någon försökte så blev det aldrig som de planerat.

"Jag ville veta vad du hete, men jag har aldrig sätt dig förut och vi går i samma årskurs"svarade Sara.

Cassandra grubblade över den mystiska typen som hon hade krockat med. Hon rodnade när hon tänkte på honom. Varför måste hon alltid göra bort sig så mycket?
Hon klättrade in genom porträttet och såg att Fred och George Weasley visade upp sina skolkgodispåsar medan Hermione Granger satt en bit bort och kastade misstänktsamma blickar på dem.

Okej! Nu får det faktiskt hända något! Och inga krockningar och så! Typ... Varför kan inte Hermione komma in oh fråga om DA? Det skulle vara kul att joina även om det blir lite svårt för dig, Klaus. Jag menar, du är ju slytherinare.

"Jag har haft hemmastudier med mina bröder förut."svarade Klaus och tvingade sig själv att vara artig.

(jag tycker som Nelly, det kommer inte att bli svårt! Niklaus är väldigt självständig och om någon säger att han inte får göra något så bryr han sig inte. Förresten så säger vi att hans storebror Elijah går med och tvingar med honom eller nåt? )

"vad roligt, jag har alltid velat ha det sa jag.
(Sara kommer vara med i DA när det startas.)

"Kul", svarade Klaus ironiskt, "varför har du inte det då?" han suckade och lutade sig mot väggen igen. Kol flinade mot honom och han besvarade den med en ilsken blick.