Rollspel med egna karaktärer

"nu måste jag få veta, kan du inte fråga din far" sa jag leende och nickade sedan och tog en klunk av teet Min far nickade och ja såg ursäktande på Roxannes föräldrar
"ja det var inte meningen, jag trodde som sagt att vi var ensamma" sa jag ursäktande
"de verkar klokt, behöver hon använda de kunskaperna?" frågade min far och såg sedan på mig och sedan tillbaka på Max och Alice "Cara lär sig använda Katana, pilbåge, kaststjärnor, karate, ducka, smyga och nästa sommar får hon lära sig använda nonchots" sa min far och log mot mig och jag nickade stolt

- Visst det kan jag, sa jag glatt till honom.
Far nickade och log mot dem.
- Det är lugnt ingen skada skedd, sa han leende och nickade.
- Nja, vi lever i fred i landet och det är ingen som anfaller oss eller så.
Och inga stridigheter inom landet, men man vet aldrig.
Vi har alltid tränat våra barn i strid och det är ju alltid bra om något händer.
Som idag, sa far med ett flin.
- Ja, det låter bra även om jag inte känner till hälften, sa far flinande åt vapnen och jag vände mig mot pappa.
- Hur flyttades huset från Australien hit?, sa jag nyfiket och såg på honom.
Pappa såg ner på mig och log.
- Det är en av våra urålderliga hemligheter och det är endast farfar som klarar av den trollformeln, sa pappa leende och jag ryckte på axlarna till Cara.
- Ja, vi blev inte mycket klochare av det. sa jag flinande till henne och drack lite av teet.

Jag log lättat, jag visste inte vad de ansåg som vårdslöshet
"jag antar att ni har rätt. Vi eller ja snarare Yuukis familj är likadana, de har alltid tränat sina barn i strid men sen har det alltid varit oroligheter mellan klanerna" sa min far lite irriterat och jag förstod honom
"katana är ett sorts svärd som används i Japan, kaststjärnor ser ut så här" sa jag och to fram en och det såg ut som jag trollade fram den ur luften "nonchots är två pinnar med en kjedja i mellan och man håller i den ena pinnen och får den andra att snurra och karate är en kampsport" förklarade jag lätt och log mot dem och flinade sen
"nej verkligen inte Roxanne-san" sa jag roat
"saknar ni aldri att bo i Australien?" frågade min far Max

Min far nickade.
- Det verkar inte vara särskilt bra i Japan, inte som det är i Australien.
Men samtidigt är ju vi bara en familj, sa pappa leende.
- När du berättar hur dem ser ut så vet jag hur alla funkar har sett dem förr, sa jag glatt och min far nickade.
- Jo, de är säkert onekerligen bra, särskilt de där kaststjärnorna, de verkar vara enklare att gömma en dolkarna vi har på oss, sa far fundersamt.
- Ibland men för det mesta är det skönt och vi bor ju där hela sommrarna.
All pompa och ståt kan bli lite för mycket, sa far och mor nickade instmääande.
- Ja, jag är glad att vi bor här, sa hon leende.
- Tänk om jag tar över tronen, då ska jag ändra inredningen, så jag slipper all pompa och ståt.
Sen så tänker jag inte bära kläning som jag är tvungen till när jag är där, sa jag roat och tänkte på förändringen och ndrade vad farfar skulle säga om det.

"det är inget fel på Japan om man bara sätter de andra klanerna på plats" sa min far allvarligt
"nej felet är att man gör det genom död och tortyr" suckade jag "när jag tar över ska jag ändra på det!" sa jag bestämt
"det kommer du säkert" sa min far roat och log sen mot de andra
"jag förstår vad ni menar, jag blir lite irriterad på alla människor som ska buga och hela tiden tassa runt en och alla deras kö stiga seder" sa min far roat
"jag saknar dem, särskilt språket" sa jag och log sen åt vapena "kaststjärnorna är jätte praktiska och de går som sagt o gömma jätte lätt och du kan ha betydligt fler på dig och och de är svårare o ta ut än dolkarna" sa jag lätt och nickade åt Roxanne "det har du säkert, de finns här med" sa jag och skrattade sedan
"där ser man. Och varför gillar du inte klänning?" frågade jag undrande

Jag skrattade men tänkte sedan efter.
- Jag gillar väll inte kläning mest för att jag är tvungen att ha den och jag gillar inte att tvingas till något, sa jag lätt och far såg roat på mig.
- Det ligger i blodet, sa han glatt.
- Sen sa kan jag inte röra mig lika ledigt, kjolarna är så smala att jag inte kan röra på bena.
- Så, jag gillar byxor och det tänker jag ha, sa jag glatt och log mot Cara.
- Men du verkar gilla det?, sa jag leende.

( Ska sova nu, god natt ♥ )

(natti natti bäbbisen sov så sött ♥ )

"ja men man behöver inte ha så tighta klänningar, jag gillar att ha klänningar som har lösa kjolar som fladdrar när man snurrar och jag tycker de är bekvämare o rörligare att slås i ex" sa jag
"slås du i klänning?" sa Alice lite roat
"hai" svarade jag och log "om jag får välja så gör jag det, men jag antar att det beror på vad man känner sig bekväm i" sa jag leende
"och hur man växer upp. Vi tvingade di aldrig bära några särskilda kläder" sa min far och jag nickade allvarligt
"de är itressant hur lika men ändå olika våra uppgå ger är, Roxanne-san" sa jag leende

*Packningen gick inte så bra för Agnes. Varje gång hon skulle lägga ner en bok i kofferten så började hon läsa och tyckte det var väldigt intressant. Så hon satt på golvet med sakerna utspridda runt omkring sig, men bara några få böcker i kofferten än. Det knackade på dörren och Sebastian kom in.*
- Men! Är du inte färdig än? utbrast han.
*Agnes slet sig från boken om trollformler och tittade ursäktande på sin pappa.*
- Men alla böckerna är så spännande! svarade hon klagande.
*Sebastian skrattade till och satte sig på sängkanten som Agnes satt lutad emot.*
- Aha! Den gamla hederliga formeln Alohomora, sa han roat när han såg vilken sida hon var på. - Den är väldigt enkel. Men kära barn, maten står och väntar, sa han sen suckande.
*Agnes suckade också, men smällde ihop boken och lade den ovanpå de andra i kofferten. Sedan reste hon sig mödosamt från golvet och traskade ur rummet tillsammans med sin pappa.*

( Cara, ska vi byta till Slytherin, jag tycker det verkar roligare? )

- Ja, eller hur, de är helt olika men ändå lika, sa jag roat och såg på Cara.
- Är du inte rädd att börja på Hogwarts, där allt är så olika från Japan?, sa jag undrande till henne.
- Jag mena jag är ju ganska lika alla och klär mig som dem.
Men du är helt annorlunda, jag gillar det men är du inte orolig vad de ska tycka?.

(ja de tkr jag :p jag skulle ju gått där innan en viss dam fick mig att gå i Gryffindor >_>

Jag log lätt mot Roxanne och la sen huvudet på sned
"jag blir ite rädd förens jag står inför en fara så nej, men de är sant att det är annorlunda från Japan, men det är hela England" sa jag med en axelrycknig och log sen stort "jag ska visa Hogwarts att Japan är ett bra land och jag ska gå på skolan på mitt sätt och jag har stuckit ut sen jag flyttade hit" skrattade jag roat
"du hade kunnat anpassa dig" sa min far vänligt
"ja men jag vill ha kvar de japanska i mig. Och ja folk får antingen acceptera det eller så får de låta mig vara" sa jag lätt "är du nervös inför att börja på skolan Roxannes-san?" frågade jag