När folk blev stora och Voldemort vann.

- Det är hemskt att han kunde göra så, sa jag och slogner mig en fotölj.
Jag kännde mig överflödig, men tänkte stanna hos Cara tills jagsåg hur det var med Jezebel.

"det är sån eller ja sån han var. Jag hatar honom" sa jag och såg oroligt på Jezebel. Hon reste sig upp och började gå fram och tillbaka. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Jag såg på Jezebel när han hostade till men tystnade sen. Jag visste inte vad jag skulle göra, Jezebel var läkaren inte jag, han var den som kunde sånt här. Jag tog fram en salva som han gett mig för ett tag sedan och jag började smörja såren

-Jag känner en mugglarläkare, som är jättebra och om det är vanliga sår borde han kunna fixa det, sa jag lågt och såg på dem.
- Tror ni han skulle kunna komma hit utan attriskera sittliv eller bli förolämpad?, sa jag allvarligt och såg på dem.

"jag hoppas de är vanliga sår men jag vet inte" sa jag och såg sen på Laura "jag är villig att göra vad som helst och ingen av er i det här rummet rör läkaren" sa jag allvarligt och såg på min far och Sev
"snälla Laura hämta honom" bad jag henne, jag såg på Jezebel och kände mig så hjälplös

- Bra, för ni rör hon om inte, inte ens om han misslyckas, sa jag allvarligt och transfererade mig iväg till mugglarbyn.
Jag gick in där och folk skyggade, ganska roligt egentligen.
För jag skulle inte klarat mig om många gav sig på mig .

"nej det gör vi inte" sa jag allvarligt och satte mig på sängen och väntade på att Laura skulle komma tillbaka.
"håll ut Jezebel" sa jag och kramade hans hand och jag kände mig lättad när han kramade dme svagt, jag vet inte om det var medvetet eller inte men han levde i alla fall

Jag gick fram till Henriks hus och knackade på.
Hanöppnade dörren och kikade ut och log sedan när han såg att det var jag.
- Jag behöver din hjälp, sa jag och berättade allt.
- Ingen kommer skada dig jag lovar,sa jag och han plockade ihop det han skulle ha med sig och vi transfererade oss till Cara.

Jag såg på Laura när hon kom tillbaka med läkaren och han såg skrämt på min far men jag gav honom en allvarlig blick om min far lämnade rummet
"kan du hjälpa honom?" sa jag och såg på Jezebel
"vad har hänt med honom?" sa läkaren
"jag vet inte riktigt, men jag är evigt tacksam om du hjälper honom" sa jag och satte mig oroligt i fönstret

Han gick fram till Jezebel och började undersöka honom.
- Han har inga inre skador, men såren är djupa, sa han och började leta i väskan.

Jag såg lättatpå läkaren
"det var skönt att höra" sa jag och andades ut lite men det var fortfarande allvarligt
"kommer han klara sig?" frågade jag oroligt
"lugna dig madam, jag ska se vad jag kan göra" sa läkaren och började ta hand om såren och jag ville bara att Jezebel skulle vakna