Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och flinade.
"Utsvulten." sa hon och tog hans hand.
"Och du behöver inte säga att vi pratat om detta. Det skulle vara för svårt."

Frej såg på henne. "Då käkar vi." Log han och ledde henne till köket. " Om han frågar så kommer jag berätta. Jag kan inte ljuga för honom." Suckade han.

"Ja." Hon suckade.
"Förlåt men får jag slå honom? han behöver inte vara eran gud. Han är lite galen tycker jag."

Han skrattade lågt. "Det är inte hans fel, det är en del av att vara alfa. Han försöker att inte tvinga fram saker. Andra alfor har gjort det. "Suckade han. "Men du vet att det finns tillfällen då flockmedlemmar har hållit saker hemliga och bara i hans närhet berättat allt. De har inte kunnat hindra sig och han har inte ens frågat." Sa han med ett roat leende.

Hon fnissade och började äta av maten.
"Ändå jag ska prata med honom. Vi kan göra överens om saker. Du kan skydda mig men inte låta mig sova 5 timmar på eftermiddagen. Tror Gabriel inte skulle gilla det ändå."

Frej flinade roat. "Han avskyr det. Och det går inte att hålla saker hemliga. "Sa han och bet sig lite i läppen. "Det tackar jag dig för. " Log han och serverade henne middagen.

Hon log och börhade att äta.
"Så jag har en fråga...
"Trivs du vara min väktare?" Hon såg upp på honom.
"Du måste vilja ha något annat för dig."

Frej såg på henne med road blick. "Jag trivs oerhört bra. Det är en ärofylld position han har gett mig. Jag kan inte direkt ta Sammys eller Williams plats, så han gav mig detta. Det är ungefär lika högt." Sa han som förklaring.

"Jasså är den? Passa en havande kvinna så hon inte hittar på dumheter?" Sa hon och skrattade.
"Nej jag är glad att jag har dig. Du är så lätt att prata med."

Han skrattade lågt. "Passa väktaren och alfans framtida fru och mamman till hans barn. Jag är typ kunglig." Flinade han.