Life - Lupple & Medi PRS

"Pärlflicka? vad menas med det?" Frågade hon tyst.
"Förlåt är så ny"

Han log. "De hjälper pärlmästaren, de är högt aktade och de enda som får vidröra och vakta allas pärlor." Sa han lugnt.

"Oj det låter nobelt." Viskade hon och såg sorgset på honom.
"Du får bli min vän. Det blir säkert bra." Hon log och såg på sin mobil som surrade. Det var den om skolan och det knöt sig i magen.

"Det är nobelt." Sa han stilla.

Hon såg på sin mobil och svalde. Såg sig om.
"jag måste svara.." viskade hon och reste sig upp och gick ut. Hoppades hennes far inte skulle höra naturen i bakgrunden.

Han hade inte riktigt märkt hennes mobil, han hade fastnat med sina egna tankar. Men när hon vandrade ut så såg han oroligt efter henne.

Hon kom in efter tio minuter och smsade på en annan och skickade iväg det.
"Shit jag måste iväg. Jag kommer behöva åka till skolan nästa vecka." Hon såg på honom.
"Lång historia kort. Jag ljuger för mina föräldrar."

Frej såg på henne. Helt förvirrad. "Ska jag ropa på William?" Undrade han.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Jag har smsat Lathan Vinther. Så han kommer att hämta mig. Han är den som fixat det här." Hon visade mobilerna.
"Han räddade mig."

Frej nickade sakta. "Heja Lathan." Log han och ropade sedan ut efter William.