Rollspel med egna karaktärer

(emm lektion eller?)

- Aaa, vem vet?, jag tycker du inte borde prova på det, ialla fall, sa jag roat åt henne.
- Så nått annat du vill göra när du ändå är här?, sa jag och såg mig om i rummet.

Jag såg på Roxanne-san och skrattade "nej det tänker jag inte göra heller. Som sagt det är lite svårt och styra ett land om du inte har huvudet på skaft" sa jag roat och funderade sedan
"jag vet inte, jag gillar bara att vara här det kändes genast så mycket bättre" sa jag och la mig vid dammen och lekte med fingrarna i vattnet och fiskarna kom fram och jag klappade dem lite

- Okej, så bra att du gillar det, sa jag och la mig på golvet och blundade.
Genast uppenbarade sig en bok framför mig och jag öppnade den och började att läsa.

"det är det närmaste Japan jag kan komma" sa jag och log samtidigt som jag kände ett stygn av sorg i hjärtat. Här inne var jag i Japan men när jag gick ut genom dörren var jag kvar i England. Men jag skulle stanna kvar här och lära mig att leva här. Jag såg på Roxanne-san som läste och satte mig på gungan och log. Det kändes precis som hemma

Jag fortsatte att läsa och hade tillslut läst ut boken, jag såg ut genom fönstret och det var mörkt.
- Nej, vet du vad Cara, nu tänker jag gå tillbaka och äta middag, sa jag och Nyx satte sig på min axel.
Jag såg på Cara och log.
- Det tjänar inget till att leva i drömmar, så man glömmer att leva i nuet, sa jag vänligt och såg på henne.

Jag såg på Roxanna-san
"jag vet. Drömmar är det du inte kan få men om du strävar efter dem kan du uppleva det bästa som går här på jorden" sa jag och reste mig
"jag följer med dig" sa jag och vi lämnade rummet och gick ner till stora salen och jag började äta några vårrullar

Vi satte oss i matsalen och åt och Nyx fick en köttbulle men hon orkade bara hälften utav den.
Vi fortsatte att äta och sa inte så mycket, vi tänkte väll på vårt eget antar jag.

Jag såg på draken, visst var den söt men inget jag ville ha. Jag önskade Ryuk skulle komma tillbaka snart men hade jag tur var han tillbaka nästa vecka. Killarna kom fram till oss och Draco-san såg på mig
"hur är det?" frågade han
"jag vet inte, det funkar väll" sa jag och log. Ingen mening att såra honom genom att säga att jag saknar Kaname-pu. Jag stirrade rakt fram och försökte komma på et sätt och gilla England mer

Killarna satte sig vid oss och Blaise såg på Nyx.
- Var kom den ifrån?, sa han nyfiket.
- Hon heter Nyx och jag önskade mig henne, och då kom hon, sa jag hemlighetsfullt till honom.