Children of Us [SV] [PG]

DU ÄR SÅ F******G AWSOME!! ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR OCH VILL HA MEEEEEER!

Btw grattis professorpersson som vann "Månadens författare" på Mugglis.
Du är fett värd den titeln. :3 ♥

Men hur fick jag den egentligen???? xD

professorpersson - genom att vara awesome. 8D
Haha, näe men det är väl domarna som har stalkat alla dina berättelser och bestämt att du ska få titeln. ^^ ♥

Visste inte att det fanns men grattis! Btw hur gammal är du?

Okej, vart hittar man det??



20 men var 17-18 när jag skrev detta.

professorpersson - Häääär kan du hitta tråden om det. :3
[sida 15] x3

Tack, såg det nu och bevakar! Nice att bli uppmärksammad.


Och nu till ett av mina favorit kapitel !




----

Kapitel 12
Halloween
2 november 1994

Alexis hade vägrat prata med Fred och hon höll sig hela tiden undan. Hon visste inte vad hon ville eller det visste hon, men hon vågade inte. Det var Halloween nu och det skulle vara fest på skolan. Hon hade ingen lust att gå för om hon träffade Fred skulle han säkert bara vilja prata med henne och det ville hon inte. Fast å andra sidan tänkt är det ju så mycket folk så han kanske inte skulle våga eller hitta henne i folk vimlet. Alexis suckade och drog bort täcket innan hon klev ur den stora himmel sängen. Hon klädde på sig ett par jeans och en tröja. Alexis betraktade sig själv i spegeln och gick sedan in på toaletten för att tvätta sitt rödgråtna ansikte innan någon hann se det. Hon förstod inte varför hennes liv skulle vara så svårt, bara för att hon var dotter till den som folk påstod vara en mörkaste och farligaste trollkaren genom tiderna. Hon gjorde en lång fläta av håret och suckade snart skulle hon vara 15år, vad gjorde det för skillnad från när man var 14?

Fred hade hatat tiden sedan skolan börjat, han vill vara med Alexis han ville prata med henne och han ville veta, men hon gav honom aldrig chansen, utan sprang bort gång efter gång. Fred suckade tungt, på halloween festen måste hon väl ändå gå? tänkte han lite dystert. Han ville verkligen prata med henne, hans kompisar kunde intyga om hur olycklig han var. Fred förstod inte varför hon behandlade honom så här. Han bestämde sig att du skulle han prata med henne verken så det var mellan fyra ögon eller på fetsen så alla hörde, det här gick bara inte längre. Det var känslomässigt självmord…

Dagen gick, timmar gick och Alexis var åter uppe i sovsalen efter ännu en dag av att försöka undvika Fred, han hade nästan hittat henne en gång men hon klarade sig undan i alla fall. Alexis suckade och knäppte igen klänningen. Hon skulle använda en av hennes alla svart fina klänningar som hon fått av sin pappa. Hon suckade, hon såg verkligen ut som en elak typ i de här klänningarna. De var fina och eleganta men ändå så rös hon ibland av dem. Hon tog på dig några fina smycken som hon kunde ha så hon fick lite färg. Håret hade Mandy hjälpt henne med, Mandy hade en väldigt fin ljusblå klänning på sig. Hon var verkligen super söt i den.
”Du ska se att det blir kul i kväll” sa Mandy milt när hon satte in sista hårspännet i Alexis hår.
”Jo, jag antar väl det” sa Alexis inte allt för entusiastisk.
”Då är vi klara, ska vi gå ner? Det börjar ju snart, Terry väntar ju på oss i sällskapsrummet” sa Mandy lika glad som alltid.
”Mm” mumlade Alexis och de gick ner till sällskapsrummet och de möttes av en leende Terry Boot.
”Ah, ni ser strålande ut både två” sa Terry leende.
”Tack” sa Mandy leende och tog Terrys arm som han räckte mot henne och de tre vännerna ner till entréhallen. Alexis var något nervös och hölls sig i bakgrunden av sina vänner. Hon såg på Mandy och Terry, de verkade trivas ovanligt bra ihop hon suckade såg ner i golvet och tänkte på hur underbart det hade varit att vara där med Fred, men det gick inte, hennes pappa skulle säkert få reda på det. Han skulle inte se det med blida ögon.
Fred suckade och rättade till den halvt slita och begagnade festklädnaden han hade. Han muttrade lite och drog en hand genom det röda håret.
”Kom nu Fred, klart du ska med ner, kom nu” sa George och kollade på sin bror och var nästan kläd exakt lika.
”Ja ja ja ja, sluta tjata, jag kommer, okej” sa Fred med en suck, det skulle vara på festen helt enkelt. Han fick ju en ny chans att träffa på Alexis där nere på festen, det var ända anledningen till att han gick. Fred följde med sin tvillingbror och deras vän Lee ner till Sällskapsrummet. Där såg de massa andra glada Gryffindor elever på väg ner till festen. Fred såg hans lillebror Ron, hans lillasyster Ginny och även hans lillebrors vänner Harry Potter och Hermione Granger.
Fred log lite på tvingat mot dem innan han försvann iväg ut och ner mot entréhallen. Han hade kommit på en lysande idé och såg nu helt plötsligt fram emot festen.

Festen hade börjat dra gång och Alexis gick runt i stora salen och folk tittade på henne och hennes svarta klädning. Musiken var hög och det var ett live band som spelade. Luna Lovegood som hon umgåtts lite med dansade förbi henne för sig själv vilket såg mycket märkligt ut. Alexis skrattade lite små lätt åt Luna, hon var bra konstig ibland. Alexis suckade lite och tog ett glas av bålen.
”Vilken fest” sa hon dystert till sig själv och blickade bort mot dansgolvet där Mandy och Terry dansade glatt tillsammans. Plötsligt frös hon till av synen mot scenen. Hon bara stirrade som förvirrat. På scenen stod Fred Weasely av alla människor och höll i mikrofonen. Hon hörde hur hans röst ekade igenom rummet när han sa,
”Ja, hallå alla, det är Fred Weasley här som snott mikrofonen för er som inte visst det, jag ska sjunga en liten låt som är till en viss person, hon vet nog vem hon är” hörde hon hans röst och hon kollade mot honom med tvekan var det här verkligen nödvändigt. Sen hörde hon hans röst klara ljud sjunga

” Showing no emotion
My feelings locked inside
I made myself an island
Trying to take my heart and hide
I built a wall around me
Afraid of letting go
But suddenly an open door
I never saw before

In your eyes (your eyes)
I see the light leading me home again
It's heaven in your arms, my love
My heart is in your hands
(Heaven in your arms, your eyes)
In your eyes, seems so right
I see forever in your smile
This woman is a child again
(In your eyes)

Love's been building bridges
Between your heart and mine
I'm safe here on my island
But I'm out on the edge this time
I built a wall around me
Thought I'd save myself the pain
Your touch swept me away
Now I'll never play it safe again”

Hon stod där med bålglaset i handen helt paralyserad hon visste inte vad hon skulle göra eller säga. Mandy gav henne en knuff i ryggen som fick henne ur koman.
”Gå fram Alexis, du vet att du vill prata med honom kom igen” sa Mandy och knuffade Alexis i ryggen. Alla människorna delade sig så det blev en gång för Alexis att ta sig fram. Hon nickade lågt och började gå.

Fred stod där och sjung, han hoppades han skulle lyckas men han tvekade när han inte såg henne komma men sen spred sig leendet över hans läppar när han såg henne gå mot scenen. Han avslutade sången och gick fram till henne. ”Alexis, vi måste prata” sa Fred lågt och såg på henne. Alexis visste inte riktigt vad som flög henne i men la armarna om honom och kysste honom mitt i folksamlingen som började jubla. Mandy började skatta och tog tag i Terry och kysste honom också. Sen började alla paren i hela stora salen kyssas och en romantisk låt började spelas.
”Vad är det frågan om egentligen?” undrade Fred.
”Förlåt, jag vet inte vad som tagit åt mig, min far…” mer hann Alexis inte förklara innan Fred kysste henne igen.

Aww, va fin. :']

vad bra!