Lupple Och SagaG

- jag vet inte sa hon ärligt.
Hon ville bara kram om honom men det skulle nog bli konstigt.

Joshua såg på henne och nickade sakta.
"Du har tid att lista ut det. Förlåt inte för fort bara." Sa han och reste sig sedan upp och gick fram till henne och kramade mjukt om henne.
" Du såg ut att behöva en kram."Sa han för att sedan släppa.

Hon blev förvånad när han kramade om henne.
Hon kände dom där stötarna igen och han hade inte på sig samma tröja.
- ja det behövde jag, sa hon.
Hon visste inte vad hon skulle säga om stötarna

Joshua kände de numera välbekanta stötarna, dock var det otroligt mycket starkare- han hoppades att de inte var det för hennes del.
Han hade ingen aning om varför det ända som kändes logiskt var att hon omedvetet hade skapat kontakt med honom som varg också.
"Så du behöver fortfarande dra eller? Annars kan du hänga här en stund till. Vi kan gå en promenad?" Föreslog han för att sedan ångra sig- det var kanske för mycket? Eller?

- jag kan skicka till dom att jag inte orkar komma så kan jag stanna lite till, sa hon.
Hon gillade verkligen den idén

Joshua kunde inte hindra sig själv från att skina upp.
Han nickade sakta.
"Okej." Sa han och såg på henne med ett leende på läpparna.
"Kul!" La han sedan till och det syntes att han verkligen tyckte att det var kul.

- du sa u förut att när du hade en vis tröja på dig så fick ma stötar men du hade inte den på dig nu och när du kramade mig sa fick jag massa stötar, sa hon.

Joshua var inte förvånad över hennes fråga, hon hade ju varit frågvis innan det var bara en omöjlig fråga att besvara just nu.
"Nyfikenhet är en fantastisk sak, till viss del. Detta är inte nått jag kan berätta för dig." Sa han bestämt och gick mot ytterdörren och slängde på sig en jacka och drog på sig sina skor.

Hon följdeefter honom.
- varför, frågade hon.

Han övervägde att säga att hon inte skulle förstå, eller att hon inte skulle bry sig men det han sa var nått helt annat.
" För jag vet inte själv." Sa han och vände sig mot henne.
"Kan vi släppa det?" Bad han och bet sig nervöst i läppen.