Draco memoraid (DM)

Du är bäst♥

Bäst

Bäst bäst och bäst!!! (Y)

Toppen!

SUPER BRA!! Har läst alla kapitel du är fantastisk! (ny läsare)

Alltså!!!! Ni är SÅ sjukt underbara!!!!!! Jag har läst era kommentarer MILJONER GÅNGER NU OCH FANGIRLAR SÖNDER SÅ ATT NI VET. För att hinna lägga upp ett nu ikväll (tog typ tusen år att koka knäck.................), så hinner jag inte svara personligt på dem Men alltså, wow. Jag ryser när jag läser, och ni har alla en speciell plats i mitt hjärta. En del av er ser jag verkligen upp till och att ni kommenterar är helt... Wow. I för sig, alla kommentarer är liksom, wow. Till mina nya bevare - TACK FÖR ATT NI BÖRJAT BEVAKA!!! Hoppas ni alla hänger med till slutet av den, det skulle betyda ALLT, ALLT, ALLT. Hoppas ni ska gilla nya kapitlet... Tack för att ni ger mig så mycket, i en värld där jag inte har något nästan ♥

Kapitel 15
Korridortrubbel

Det blodröda tågets vissla ljöd för andra gången. Elever knuffades för att komma fram först i kön för att få dem bästa platserna, och föräldrar försökte bära fram sina förstaårselever till tåget för att dem skulle få en plats överhuvudtaget.
En storvuxen kvinna med brunt krusigt hår och röda kinder kom springande
med en liten späd flicka i handen. Flickans blekröda råttsvansar trummade rytmiskt mot hennes smala nacke när hon sprang, och hennes förväntansfulla ansiktsuttryck fick de stora framtänderna att framhävas ännu tydligare. I ett hårt grepp höll hon en liten bur där en vettskrämd raggig liten uggla klamrade sig fast medan den utstötte skräckslagna hoanden.
”Vänta vänta! Min lilla Melanie ska med!”
Den tjocka kvinnan kastade sig på tågets konduktör som klivit ut på perrongen för att vissla en sista gång. Hon drog honom så hårt i armen att han höll på att fara på näsan i betonggolvet.
”Tåget ska inte avgå ännu! Min lilla Melanie ska med!”
”Tåget avgår om precis en minut, frun”, sa konduktören irriterat och vred sig ur hennes grepp.
”Om ni bara ser till att er dotter intar sin plats i ledet och väntar på sin tur…”
”Kom.” Draco hade redan börjat dra sin koffert mot den kö som snabbt bildats utanför en av tågets dörrar. ”Så slipper vi stå här bland alla smutskallar…”
”Jag har faktiskt inget emot mugglarfödda!” fräste jag och gick ikapp honom. 
”Det är ingen skillnad på dem och oss!” 
Om Draco svarade eller inte vet jag inte, för precis då ljöd visslan för sista gången och dörrarna slogs upp. Eleverna välde in i tåget och jag snurrade förvirrat runt på stället, fick syn på Dracos ljusa kalufs en bit fram och trängde mig ditåt. Han var fortfarande ensam, tack och lov där han surt stod och knuffade småungar till höger och vänster för att själv komma framåt i kön.
Jag rynkade ogillande på näsan, insåg att det var Draco det handlade om och ignorerade det hela.
Istället försökte jag behålla min plats i kön vilket visade sig vara en kamp på liv och död. Här gällde djungelns lag och jag fick ta emot flera armbågar. Förstaårseleverna stod skrämt ihop tryckta mot varandra i små klungor, och jag gav en liten pojke med lockigt brunt hår min plats och skyndade sen att haka på honom in i tåget. Alla verkade veta precis vart dem skulle ta vägen. Till och med majoriteten av förstaårseleverna verkade målmedvetna där de skyndade förbi mig med huvuden som knappt nådde mig till axel. Jag sträckte på mig och spanade efter Draco, tyckte jag såg en skymt av vitblont och började småspringa åt det hållet för att i nästa sekund krocka med något stort och runt som kom kutande från det motsatta hållet.
”Åhoahjj!” 
Det smällde till och jag studsade bort från objektet och krockade in i väggen med huvudet före, tappade uggleburen som rullade iväg i gången med ett fasligt skramlande som förstärktes av Shantis panikslagna hoanden.
”Ååååååååå förlåt!” Det som jag hade kolliderat med reste sig upp och blev till en han.
En knubbigt rund pojke med mörkt hår och oroliga ögon stod framför mig med en sprucken läpp och en tjock padda i handen.
”Det var Trevor… Han rymmer ibland…” 
Pojken kramade sin padda så våldsamt att ögonen höll på att lämna sina hålor på den.
”Fy på dig, Trevor!”
”Trevor…” Jag antog att det var namnet på djuret. Efter sommaren hos Malfoys hade min engelska blivit bra mycket bättre men den hade fortfarande sina brister.
Jag log ansträngt mot honom. Stackars kille! 
En ganska kort flicka med blont långt hår och lätt utstående ögon räckte mig Shanti, som fortfarande hoade upprört.
”Ååh, tack så mycket…”
”Det var inte så svårt.” Flickan glodde på mig och öppnade munnen lite. 
Jag försökte att inte fästa blicken på spenatbladet som satt fast mellan hennes framtänder och pressade fram ett till leende.
”Jag heter Luna”, sa hon svävande och kliade sig i örat. ”Och det där är Neville”, lade hon till och fäste sin simmiga blick på den runda pojken. 
Neville log glädjestrålande mot mig, fortfarande med ett alldeles för hårt grepp om paddan som nu börjat anta en mystisk blålila färg.
”Jaha….Öh…Har ni sett..”
”Draco gick åt det hållet.” Luna pekade med ett långt krokigt finger, vars varenda centimeter täcktes av jordnötsringar.
”Men om jag var du skulle jag inte gå dit. Slytherinare är inte alltid så trevliga.” avslutade hon och fick något drömmande i blicken. 
”Åtminstone inte om man inte gillar att få höra lite elaka saker, det kan faktiskt vara riktigt roligt ibland.”
”Öh… Tack.” Jag undrade men kände inte för att stifta någon närmare bekantskap med flickan genom att fråga hur hon visste att jag var här med Draco. Jag tog Shantis bur i ena handen och kofferten i den andra.
”Tack så mycket för hjälpen.” Jag vände mig om, gick ett par steg…
”Vänta!” Nevilles runda ansikte dök upp framför mig, något svajande eftersom tåget just satt av i rörelse. ”Din trollstav!”
”Tack.” Jag tog emot den, rodnade återigen över min klumpighet, åt hur mycket jag redan skämt ut mig, och åt hur mycket mer det skulle bli om jag fortsatte att stå kvar.
”Nu måste jag verkligen…”
”Du kan sitta med oss om du vill!” avbröt Neville. 
”Vi har massor med plats i vår kupé!”
”Tack Neville… öh, men jag har lovat Draco...”
”Men han sitter ju i prefektvagnen!” sa Neville snabbt. ”Där får inte du sitta.”
”Prefektvagnen?” 
”Vagnen där alla som blivit utnämnda till prefekter sitter! Vi har massor av plats i vår vagn, kom!”
”Han har inte sagt något om någon prefekt till mig”, flåsade jag när Neville halvt släpade mig efter sig genom korridorerna med Luna skuttandes framför. 
Neville valde att inte svara, istället slet han upp dörren till något som visade sig vara
en kupé full av gängliga tonårspojkar (Ursäkta!) och vidare till nästa som var helt tom på folk.
Luna hoppade upp på ett av sätena och kröp sen fram till platsen närmast fönstret där hon satte sig tillrätta. Neville slog sig ner bredvid henne och pekade mot platsen mitt emot.
”Sätt dig!”
Fortfarande utan att riktigt veta vad som hänt eller varför satte jag mig och placerade Shantis bur på sätet bredvid. Hon burrade ilsket upp fjädrarna och vände baken till när jag försökte klappa henne.
Neville hade rest sig upp igen och slängde upp min koffert på hyllan ovanför där det redan låg två stycken, en vanlig stor svart och en skrikande gulorange med rörliga bilder på.
”Jösses!” sa Neville när han satt sig ner igen. ”Vi vet ju inte ens vad du heter!” 
”Åh, förlåt mig. ”Jag sträckte fram handen. 
”Elli.”
”Elli…” Neville smackade med tungan. ”Vilket ovanligt namn.”
”Jag är från Sverige.”
”Sverige?” Lunas röst klingade till borta från hörnet.
”Har ni fortfarande massor med Snorkackor där?”
”Snorkackor?” Ekade jag. 
”Skrynkelhornade Snorkackor.” Luna spände blicken i mig.
”Har ni det? Då kanske du vill läsa min pappas reportage om dem? 
Han har hållit på i flera veckor med den här artikeln; hon viftade med en tidning som hon höll uppochner i högra handen, ”Jag tror verkligen att du skulle gilla det här, den har blivit riktigt populär.
”Tack så mycket Luna”, sa jag matt och tog emot tidningen som hon sträckte över till mig.
”Vad intressant…” 
”Pappa är en mycket storslagen reporter.” Hon spärrade upp sina utstående ögon i ren upphetsning. ”Han tjänar nästan lika bra på den här artikeln som den han skrev i vintras om Harry Potter.” 
Jag vred och vände på tidningen som ståtade med massor av märkliga rubriker såsom "Är Mr Fudge en svartalfsapa och Få bort dina fläckar med drakspillning, allt blir svart istället för brunt."
”Vilken spännande artikel. ” Jag sköt tillbaka tidningen till Luna som såg lätt besviken ut. 
”Men jag tror inte att vi har några… Öh, Snorkacklande…”
”Snorkackor.”
”Javisst, Snorkackor, i Sverige. Inte längre i alla fall.”
”Vad synd.” Luna kliade sig på hakan. 
”Men då kanske ni har Gryffeltandade mastodonter? Vänta lite…” 
Hon rotade i en liten lila väska prydd med korkar och jag kastade en blick på Neville som såg förvirrad ut medan jag bad en tyst bön om att Draco snart skulle dyka upp.
”Här! Läs den här… Pappa tycker det är väldigt viktigt att alla blir informerade.” 
Hon kastade över ännu en tidning av Hört&Sett till mig.
”Du kan också ta en”, Hon slängde en till Neville som tappade den på golvet.
”Pappa vet verkligen hur man tar sig an faror som ingen vill låtsas om!” 
Hon var så upphetsad att ögonen återigen höll på att tränga sig ut ur sina hålor. 
”Pappa brukar alltid säga…”
Men vad Lunas pappa alltid brukade säga fick vi aldrig veta, för plötsligt slogs kupédörren upp med en smäll och tre personer varav en var så lång att han fick ducka för att inte slå den rödlätta skallen i taket, uppenbarade sig i dörren.
”Ni kan aldrig gissa vem som blivit prefekt för Slytherin!”
Ron stönade och sjönk ner på ett ledigt säte med ögonen hårt slutna.
”Näääeh vem?” sa Neville skrämt. ”Snape?”
”Malfoy!” suckade Ron. ”Nu kommer han bli ännu värre än tidigare. Det enda positiva är att vi kan göra livet lika surt för hans kompisar som han kommer göra för våra.”
”Är det sant?” Då hade jag rätt fast jag bara gissade!” 
Neville studsade upp och ner i sin iver över att få avslöja sin nyhet.
”Vadå?” muttrade Ron fortfarande med ögonen hårt slutna.
Det rann en dregeldroppe nerför munnen på honom.
”Att han blivit Prefekt! Det var ju nått jag bara sa för att få dig att sitta med oss, Elli!”
”Elli?”
Plötsligt vändes tre par ögon mot mig och Hermione slog händerna för munnen.
”Hej! Vad roligt!” Hon slet bort händerna igen och log glädjestrålande mot mig.
”Jag visste inte att du kände Neville och… Luna!”
”Det gör jag inte heller, men…”
”Har du rymt från Malfoy?” Harrys gröna ögon glittrade illvilligt mot mig och han lyfte försiktigt bort Shantis bur så att han kunde sätta sig. ”Jag tyckte väl att han såg ovanligt sur ut.”
”Är du med Malfoy?!” Neville gjorde stora ögon. ”Oj…”
”Med Malfoy?” Ron blängde misstänksamt mot mig. ”Vadå med Malfoy?”
”Ron!” Hermione gav honom en minst lika dräpande blick. ”Låt henne vara!”
Hon gav mig ännu ett leende och satte sig med en besvärad blick på Luna, mittemot mig.
”Jag tror att han letade efter dig, han såg inte glad ut…” 
”Vart är han nu?” Jag gjorde en ansats att resa mig, men Harrys mening stoppade mig.
”Han sitter i en av Slytherinvagnarna tillsammans med Pansy Parkinsson och några andra Slytherin elever.
”Jasså” Jag lutade mig tillbaka.
”Då kan han gott sitta där.”
Hermione log igen och trampade Ron på foten.
”AAJ… Vad i…”
”Vad kul att du ska börja på Hogwarts, Elli”, sa Hermione besvärat medan hon stirrade på Luna, som nu börjat läsa sin tidning uppochner igen medan hon nynnade högt för sig själv. 
”Jag hoppas du kommer tycka om skolan.”
”Varför bor du hos Malfoy?” frågade Ron barskt. ”Vem bor frivilligt hos dem?”
”Min mamma är sjuk, därför”, svarade jag kort och tvingade ner klumpen i halsen.
”Jag flyttar tillbaka så fort hon blir frisk.” 
För det måste hon bli, tänkte jag desperat.
”Men varför hos Malfoys?” Ron slog ut med armarna. ”De är ju värre än pesten.”
”Draco är min vän”, sa jag bestämt. ”Han är okej.”
”Okej?! Han är ju fullkomligt… AAJ, Hermione! Du gillar ju inte heller honom…”
”Jag känner honom inte”, invände hon snabbt. 
”Han kanske är…öh…annorlunda när han är med…” Hon nickade mot mig. 
”Fast jag vet inte”, la hon till nervöst. ”Jag känner honom inte alls…”
”Jag känner honom.” muttrade Ron medan han gned sin arm. ”Och så mycket kan jag säga att han är det äckligaste vidrigaste lilla krypet som finns på Hogwarts, han är till och med värre än Snape.” 
”Någon som är hungrig?” sa Harry högt. 
”Jag tror att Matvagen är på väg hitåt.”  Ka

Och Nadja, din FF är ju bara mer än wow!!!

Mm, visst Elli, ni är bara vänner *flys*

HUUURRR????!!!!!

Du är grym!!♥

Grymt, grymt grymt!!!