Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Super bra!!!

Skickar en uggla

18. Biancas berättelse

När Albus kom ner till vardagsrummet satt Bianca framför brasan med en halvsovande Lily i knät. Albus satte sig bredvid dem.
"Det finns en säng i Scorpius gamla sovrum som ni kan få låna sen", förklarade han. "Den är dock inte så stor."
"Det är lugnt, vi får nog plats ändå", sa Bianca.
"Mhm", suckade Lily sömnigt.
Bianca flinade.
"Är du trött?" sa hon.
Lily nickade med ögonen slutna.
"Vill du gå och lägga dig?" sa Bianca.
Lily nickade och reste sig upp.
"Sovrummet ligger på högra sidan av trappan däruppe, så ni vet", sa Albus.
"Okej", sa Bianca och följde med Lily dit.
"God natt, Albus", sa Lily sömnigt innan de gick.
"God natt, Lil", sa Albus.

Efter en stund kom Bianca tillbaka och satte sig bredvid Albus.
"Du borde också gå och lägga dig", föreslog hon. "Dina ögon ser ut som att de skulle kunna ploppa ut vilken sekund som helst."
Albus flinade åt ironin.
"Jag ska om en stund", sa han.

"Det var ett mysigt ställe, det här", sa Bianca.
"Mm. Jag och Scorpius har pratat om att flytta in hit sen när allt är över", sa Albus. "Om vi nånsin hittar honom förstås."
"Det kommer vi", sa Bianca. "Vi kommer hjälpa dig allt vad vi kan."
"Bara inte Lily utsätts för för mycket fara."
"Lily? Jag skulle strida fram till slutet mot vem som än skulle våga röra henne. Jag skulle döda den personen. Sen återuppliva den, tortera och döda den igen."
Albus tittade på henne.
"Har... det varit något som jag missat? Alltså... mellan er två?"
Bianca tittade ner generat.
"Kanske", sa hon. "Jag vet inte. Men du vet... jag tycker om henne. Och jag förstår om det kanske skulle kännas konstigt för dig eftersom hon är din syster-"
"Hellre min syster än min pojkvän", avbröt Albus som en påminnelse om när Bianca hade en grej med Scorpius.
"Du vet att jag fortfarande har sjukt dåligt samvete över det!" sa Bianca. "Jag kan lova dig att jag aldrig kommer göra om det."
"Bra", sa Albus.

Det blev en kort tystnad.
"Du..." sa Albus. "Skulle du bara kunna berätta hur du och Scorpius blev tillsammans? Jag kommer inte bli arg, jag bara undrar. Dessutom var det jag som sårade honom den gången."
"Nu måste jag bara försöka minnas allt", sa Bianca och började tänka. "Men du kanske minns att jag gillade honom väldigt mycket då. Iallafall. Jag minns att jag var påväg till Ravenclaws uppehållsrum samma dag som ni gjorde slut. Så hörde jag att någon grät inne på toaletten."
Albus kände av skulden då han visste att det var hans fel.
"När jag kom in dit satt Scorpius där alldeles ensam. Så jag gick fram och tröstade honom och frågade vad som hade hänt. Det var då han berättade om dig. Han talade om hur mycket han älskade dig och att han verkligen inte ville förlora dig. Sen var det ju jag då. Jag som gillade honom och inte tålde att se honom sårad. Eftersom jag inte kände dig som jag gör nu, trodde jag du var en sån när skitstövel som inte förtjänade honom. Så vi började ses varje dag. Han talade om för mig att jag gjorde honom lycklig. Och att jag fick honom att glömma det som hände mellan er två."
Albus tittade ner och mindes den dagen han fick beskedet om att de var tillsammans.
"Men vill du veta exakt vad som fick mig att göra slut?" sa Bianca uppmuntrande.
"För att du gillar tjejer? Och du visste att jag ville ha honom tillbaka?" gissade Albus då det var så han hade uppfattat det.
"Så var det ja. Men vill du veta vad Scorpius sa till mig?" Albus tittade på henne. "När jag skulle kyssa honom så stoppade han mig. 'Du är inte Albus', sa han till mig. Det var då jag insåg hur mycket ni betydde för varandra. Så vi gjorde slut nästa gång vi sågs efter det."

Albus blev tårögd när han tänkte på Scorpius. Han tänkte på den gången han vaknade upp på sjukhusflygeln och fann Scorpius bredvid sängen. Just det påminde honom om att det då var Scorpius som hade gått och oroat sig och letat efter honom. Nu var det tvärtom.

"Du behöver nog sova", sa Bianca. "Jag ser på dig att det är det du behöver."
Albus skakade gråtande på huvudet.
"Det blir ingen vila förrän jag har hittat Scorpius", envisades han och försökte låta bestämd. "Jag tänker ge mig ut dit."
"Albus", sa Bianca skarpt och satte händerna på hans kinder så han skulle se på henne. "Om du ger dig ut dit utan sömn kommer du falla ihop tillslut och dö."
"Jag är redo att ta den risken för Scorpius", snyftade Albus.
Bianca torkade hans tårar med tummarna.
"Det funkar inte alltid så", sa hon och kramade om honom. "Du gör det här för att rädda hans liv, eller hur?"
Albus nickade i hennes famn.
"Då är hotbreven vårt enda sätt att ta reda på var han är. Jag tänkte att vi kunde läsa igenom dem tillsammans imorgon."
"Jag vill göra det nu", envisades Albus.
"Jag vet, men du behöver sova, lille vän", sa Bianca och kysste hans huvud.
"Jag vill inte förlora Scorpius", grät Albus. "Jag tar livet av mig om han dör."

Bianca kände Albus så väl att hon visste att det var lika bra att inte säga eller lova något. Hon lyckades se till att få honom i säng, trots hans gråtande, innan hon gick och lade sig hos Lily.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Det som har diskuterats i detta kapitel är alltså om vad som hände i Somewhere only we know men jag gissar att de flesta här har läst den ^^

Scorbus är starkare än någonsin! DET GODA SKA BESEGRAS MOT KÄRLEKEN! (Glöm att jag någonsin sa det okej?)

*tar en screenshot av det du skrev*


Jättebra kapitel♥♥♥

JAG HATAR DIG ELLI! Tur att du inte tumma inlägget!

Du skulle aldrig ha sagt det där xD

Nej det skulle jag inte...

HEHEH

Så bra!!!