Mitt andra år på Hogwarts

Fortsättning??!!
Suuuper bra!! Thalia Malfoy
En liten sak bara, "det hade spelat jättelänge nu." Felskrivning?

Thalia Malfoy skriver när hen vill
Och håller med om att den är SUPERBRA!!

tack så mycket! Nu kommer kap 18, sry att det varit jättestor mellanrum mellan alla kap.

Kap 18

Jag var så nervös! Matchen mot Gryffindor skulle börja nu. Edward Snow och Martinus Newlove skakade hand. Madam Hooch blåste i visselpipan och matchen började. Alla sparkade iväg från marken på sina kvastar. Jag åkte runt på Åskviggen och försökte hitta kvicken. Davin Graves, Gryffindors sökare, följde efter mig istället för att hitta kvicken själv. Jag störtade ner mot marken för att lura honom. Han gick såklart på det och följde efter.
“Det ser ut som att Whisper har fått syn på kvicken!” skrek Daniel Thomas.
Precis två meter innan marken så bromsade jag, men Davin hade inte lika tur. Han hann inte bromsa, så han störtade in i marken.
“Åhhhhhhhhhhhhh” sa Daniel, som höll för ögonen.
Madam Hooch blåste i visselpipan och pausade spelet.
Jag landade bredvid Davin och såg att hans ena arm var vriden i en konstig vinkel.
“Är du ok?” frågade madam Hooch.
“Ja, det är bara armen som känns” svarade Davin.
“Kan vi fortsätta?”
“Ja” svarade Davin och klev upp på sin kvast igen.
Efter ungefär tio minuter så skrek Daniel:
“Slytherin leder med 60-30”
Det blåste förfärligt mycket och jag hade nästan ingen känsel i fingrarna. Kan jag inte bara fånga kvicken nu?
Plötsligt så åkte Davin jättefort förbi mig och jagade kvicken. Jag fick panik och satte fart efter honom. Vi åkte jämnsides ett tag innan han stötte bort mig och fångade kvicken. Madam Hooch blåste i visselpipan och matchen avslutades. Jag fattar inte att vi förlorade! Det kändes hemskt!
“Gryffindor vann med 180-60!” skrek Daniel. “Vi vann!”
Laget samlades i omklädningsrummet.
“Det är synd, men vi kan inte vinna alla gånger” sa Edward.
Jag märkte att han egentligen var jättearg, men försökte trösta laget. Nu ledde Gryffindor. Det var inte bra, för vi hade vunnit 2 år i rad nu.
“Det gör inget, vi vinner säkert nästa gång” sa Lydia, när vi var i sovsalen. “Vi måste göra färdigt läxorna nu”

JÄTTEBRA!

Älskar den!!!

Bra!!!!!

Superbra!

Läste igenom hela jätte fort för att den var så bra! Fortsätt Skriva!

åh herregud, sorry har inte haft tid att fortsätta