Familjen splittras, familjen förenas

Awesome!!!!!!!!!!!!!!!!

meeeer

Nu bevakare!
Har stäckläst allt och den är TARTYAWAZHANG! Sjukt spännande!

Här kommer äntligen nästa kapitel!! Jag vet att jag lovade att det skulle komma upp tidigare men livet har en tendens att komma i vägen

Lämna gärna en kommentar!!

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tidningar/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 35

Ingens POV

Harry och de andra i rummet tittade på kvinnan. Bredvid henne stod Lupin och Amelia.
"Harry!" Amelia förvandlade sig till sin vargskepnad, skuttade fram till Harrys säng, hoppade smidigt upp och tryckte sin nos emot Harrys hals. Harry skrattade och slog armarna runt hennes mjuka päls. Hermione log emot de båda syskonen. Under de tre åren som hon hade känt Harry, så hade hon aldrig sett honom se så glad eller lycklig ut som han var just då, i sängen med sin lillasyster i famnen som nafsade i hans fingrar.
"Amelia, försök att uppföra dig." Vargen ålade sig ur Harrys famn, gick ner till sängens fotända och strax satt Amelia där.
"Ja, Walburga." Amelia log brett emot henne.
"Kan någon förklara för mig varför Sirius vekar vilja strypa Fudge?" frågade Remus. Snape förklarade snabbt vad som hade hänt för nykomlingarna.
"Remus är inte farlig." argumenterade Amelia så fort Severus berättar klart.
"Miss Black-Lupin..." började Fudge.
"Potter!" fräste Severus, Remus, Sirius, Harry och Walburga.
"Intressant." sade Amelia och såg upp i taket samtidigt som hon drog fram en chokladkaka ur fickan.

Harrys POV

Harry satt vid Gryffindor bordet tillsammans med Hermione och Ron. Hans syster satt längre upp på bordet tillsammans med Ginny. Harry såg att Ron satt och blängde på Amelia. De båda hade ryckt ihop i ett ordkrig kvällen innan och Harry hade insett att de båda bråkade värre än vad Hermione och Ron någonsin hade gjort.
"Ärligt talar, Ron. Du behöver inte stirra så på henne." suckade Hermione och hällde upp pumpajuice i sin bägare.
"Hon försvarar Malfoy." spottade Ron ur sig. Harry himlade med ögonen.

Flashback

Harry, Ron och Hermione hade suttit nere vid sjön när Malfoy och hans gäng kom fram till dem.
"Potter, vart är Amelia?" frågade Malfoy.
"Varför vill du hitta henne?" frågade Harry misstänksamt. Han hade känt till sin syster identitet ett par månader och hade sedan dess utvecklat en överbeskyddande storebrors sida.
"För att det var en rått lös i hennes närhet igår och idag har professor Lupin sagt upp sig." svarade Goyle förvånande nog.
"Vad har det med er och göra?"
"Hon är vår vän och hon hade en svår kväll igår." sade Zabini.
"Och, ni är Slytherin avskum så ni behöver inte bry er om henne." fräste Ron åt gruppen.
"Hur känner ni min syster?" frågade Harry och ignorerade Ron.
"Så du vet vem hon är, bra. Det höll på att dränka henne att inte få berätta för dig." sade Goyle.
"Vi har känt henne sedan vi var små, de flesta renblodsfamiljerna träffas under stora högtider, så som jul och då brukar barnen få vara i ett rum och de vuxna i ett annat. Amelia har en tendens att märkas utan att hon märker det själv." sade Zabini.
"Jag träffade henne hemma hos familjen Black när min mamma ville hälsa på sig faster, Walburga Black." svarade Malfoy.
"Så ni har känt henne länge." Hermione såg på gruppen av Slytherin elever. De nickade.
"Draco! Blaise! Gregory! Vincent!" hördes en röst och Harry såg ett rött streck dra förbi honom och Amelia hade slängt sig i armarna på Crabbe. Han kramade om flickan och skrattade djupt. De andra skattade också åt händelsen.
"Hur mår du?" frågade Zabini efter att Crabbe satte ner henne och hon hade kramat om de andra pojkarna.
"Bättre än igår kväll." svarade flickan och skakade på huvudet som för att skaka bort tankarna.
"Och efter.."
"Säger du mötet med råttan, så slår jag dig." avbröt Amelia. Slytherin eleverna log menade mellan varandra. De visste allt för väl att hon talade sanning.
"Du har aldrig sagt att du känner Malfoy." sade Ron. Amelia tittade på honom.
"Du har aldrig frågat." svarade hon. Ron blängde på henne.
"Du kan ju inte vara vän med dödsätaravskums barn." fräste den yngsta Weasley sonen. Harry såg hur Amelias kropp stelnade till av ilska.
"Du kan inte döma någon efter hur deras familjer agerar och väljer. Bara för att deras föräldrar väljer att följa efter galning betyder det inte att barnen behöver göra samma sak." snäste Amelia mot pojken.
"Hur kan du försvara dem?!" Dina egna föräldrar blev dödade på grund av deras ledare! Plus så blev du kidnappad av Black familjen!" skrek Ron.
"Onej, han sade inte vad jag tror han sade." mumlade Zabini.
"Det gjorde han." svarade Malfoy.
"Du har ingen rätt, ingen som helst rätt, att prata om mina föräldrars död eller om familjen Black!" snäste Amelia och snart var de båda uppe i ett verbalt krig som endast avbröts av att professor Snape ingrep genom att ge båda kvarsittning samtidigt som han höll fast Amelia, som var påväg att slå till Ron.

Flashback slut.

Amelia POV

Amelia gjorde sitt bästa för att ignorera Weasley-pojken. Det gick sådär.
"Snart sätter du eld på bordet." sade Ginny och log emot henne. Amelia sade ingenting. De andra runt omkring paret stirrade på den yngre av flickorna. De hade alla, antingen hört eller hade hört talas, hennes meningsskiljaktighet med Weasley igår eftermiddag.
Amelia reste sig upp och lämnade bordet. Hon gick över till Slytherin bordet och satte sig bredvid Draco. Slytherin eleverna verkade inte ha något problem med att hon satte sig vid deras bord.

Harry POV

"Se bara, hon vill ju inte ens sitta vid vårt bord!" sade Ron och blängde bort emot Amelia.
"Du borde låta henne vara, Amelia Potter är en person du inte vill ha till fiende." sade Percy Weasley som stod bakom sin yngre bror och log emot trion. Harry och Hermione log tillbaka.
"Jag vill inte ens vara vän med henne." muttrade Ron.
Harry skakade på huvudet och lämnade strax salen tillsammans med Hermione för att gå ner till skötsel och vård av magiska varelser.

Så bra

supebra

hatar Ron så mycket

Här kommer det nästa kapitlet

---

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tidningar/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 36

Draco POV

Amelia hade berättat vad som hade hänt för tre dagar sedan då Sirius Black blev frikänd. Draco hade tänkt mycket på just denna händelse se senaste dagarna. Visste Sirius? Varför sade han aldrig något under de tre åren som Draco var under Grimaldiplans tak tillsammans med hans mamma, innan Sirius hamnade i fängelset.
"Åh, Draco!" kom en sjungande röst. Draco suckade.
"Hej Pansy."
"Pappa skrev i morse och berättade att Lord Malfoy, äntligen, har skrivit på pappas kontrakt!" Pansy satte sig bredvid Draco och slog armarna runt hans hals.
"Va? Vad sade du?" Draco stirrade på henne. Hon log brett tillbaka.
"Du hörde! Sommaren innan vårt sista år så gifter vi oss!" Pansy pressade sina läppar mot hans. Draco drog sig snabbt undan.
"Aldrig att jag gifter mig med dig." fräste Draco och sprang ut ur uppehållsrummet. Tårarna hotade med att falla ner för hans kinder. Draco tvingade dom tillbaka. Han sprang ner till sjön och hittade ett buskage där han satte sig ner. Draco drog upp knäna mot bröstkorgen, lutade pannan emot knäskålarna och grät häftigt.
*Varför hade Lucius gått med på det?* tänkte Draco. Han hatade Lucius mer än han någonsin hade gjort i sitt liv.
"Malfoy?" Draco tittade upp och fick se Harry och Granger. Han torkade snabbt bort tårarna. Varför var de här och varför var inte Weasley med dem?
"Vad vill du?" frågade Draco och såg på Harry.
"Vi såg dig springa förbi och blev oroligs." sade Granger vänligt och de båda satte sig ner bredvid honom på gräset. Granger lade en arm runt hans axlar och Draco bröt ihop på nytt. Ingen hade någonsin visat en sådan gest emot honom innan, om man räknade bort hans mamma och Amelia.
"Varför är du ledsen?" frågade Gran... Hermione.
"Pansy berättade att Lucius har skrivit på kontraktet mellan mig och henne. Tydligen skall vi gifta oss sommaren mellan vårt sjätte och sjunde år och jag vill inte det." berättade Draco.
"Lucius? Varför säger du inte 'min far'?"
"Min så kallade far." suckade Draco. Han såg hur Harry och Hermione utbytte blickar.
"Din så kallade pappa?"
"Jag heter inte egentligen Draco Lucius Malfoy. Mitt riktiga namn är Draco Sirius Black och jag är son till Sirius Black och Narcissa Malfoy, före detta Black."

---

Del 2 kommer inom kort, det är färdigt skrivet, skall bara skrivas in ifrån pappersform till min dator

---

Som alltid lämna gärna kommentarer

Superbra

Sjukt bra

sjukt bra