I skuggan av sin bror

Jag läääser! Den här är såå bra!

Jag upptäckte den här ff precis
Den äger
Sluta inte skriv

Tack för alla fina kommentarer, ska absolut skriva nu och ska också försöka göra det lite längre än vanliga fall!


Jag såg dem alla komma. Komma med rasande fart och springande mot mig. Med svärd, trollstavar och alla sorters vapen kommer de springande. Ingen ler eller tänker på allt förflutna, de är här och de är här för att stanna. Jag ler mot dem, ler mot himlen och resten av världen. Det är vid krigsstunder som man förs samman, det är då man börjar kriga mot slutet. Jag visste att slutet var inne, slutet då blod kommer att slösas och både fiender och vänner kommer att dö. Detta är inte en fråga om vem som är starkast, det är en fråga om vem i slutändan kommer att hjälpa sina vänner och fortsätta att ta sig ända till toppen. Jag är med i mitten av kriget, med handklovar står jag mot en påle i mitten. Ljuden som kommer när jag hör mina vänner är ett ljud som jag aldrig kommer att glömma, kastande av trollformler mot varandra och ljudet av arga fiender och vänner. Lukten som sprider sig ut över ruinerna når sig framåt mot mig som en vind och får mig att fortsätta kämpa.

Det var när elden bröt sig ut som jag faktiskt började inse allvaret. Paniken över att inte kunna lossa mig från mina handklovar och fiender som väntar att få slita mina vänner i stycken. När elden närmar sig flyr dem, både mina vänner men också min fiender. Varför var dem ens här om de skulle sticka? Frågar jag mig själv medan elden tränger sig fram runt mig där jags tår mitt i runt pålen. Många hade kanske blivit rädda, rädda av den glödande elden som hela tiden kommer närmare. Jag ber, ber om att en kraft ska komma och rädda mig. Av allt som har hänt på bara någon vecka vet jag att det måste finnas en yttre kraft som kan komma och rädda mig, rädda mig från de glödande lågorna. Utan förvarning ser jag mitt liv reflektera i lågorna. Mina långa tråkiga dagar med mina föräldrar, min besvikelse när jag ser min bror åka till Hogwarts. Till sist ser jag mig själv och den jag har blivit, en flicka som har växt i sitt mod och hur andra ser mig. Längre ser man inte mig som den flickan som brukade sitta långa nätter i hörnet av sitt rum och ofta tänka på hur livet såg ut istället ser man en flicka som vågar ta ställning och vågat ta egna val i livet. Även om det var dags för elden att sluka mig och min själ var jag redo, redo att dö. Jag ville få min själ ifrån där jag är nu och alla dessa hemskheter jag har fått fram genom att vara i den här magiska världen. Tillslut fattade jag äntligen vad magi betyder, magi betyder att man ska kunna få vara den man är och kunna få ta ställning till vad man tror på och i just denna stunden vet jag att döden bara är ett annat hinder i livet. Jag blundar och innan jag hinner ta ett sista andetag slukas jag av elden.


Tack för att ni läste och berättelsen är såklart inte slut! ♥

Bra

Toppen
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Så bra skriveeeeet! Nästa J.K!♥

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Mer

Jag läser! ♥♥♥♥