When Playtime Becomes Reality [SV]

Jättebra! Har varit mycket annat nu när jag är ledig men nu har jag läst ikapp och omg så himla bra. Trodde hon skulle dö där ett tag och att professorn skulle bli arg ^^

VET att jag kommer lite lagom efter nu men jag väntar fotfarande på en uppdatering. Den här fanfictionen kan vara den bästa jag läst och är tveksam på att jag kommer klara mig utan en fortsättning. SÅ SKRIV MER(!!!)

Jättebraaaa!!

Saknar också denna så himla mycket och hoppas att det kommer komma ett nytt kapitel!

Har precis sträckläst hela din fanfiction och kommer snart dö om jag inte får läsa resten! Den är sååå himla bra!!!! Karaktärerna är jättesuperdupermegabra och du skriver som en riktig författare hoppas att det kommer komma ett nytt kapitel snart!

Två år senare är jag tillbaka, haha... Jag hoppas det finns någon kvar som minns den här storyn och fortfarande vill läsa, men oavsett så tänkte jag att det kunde vara kul att ge det här en andra chans. So here it goes:

Kayley

Det var ingen hemlighet att Kayley inte var någon morgonmänniska. Så att behöva stiga upp tidigt för att bli utskälld för något som hon inte gjort morgonen efter en fest, det var definitivt ingen vinnare... Hennes huvud värkte, munnen var torrare än Sahara och hon hade varit svagt illamående ända sedan hon vaknat. Om det sistnämnde berodde på spriten eller det stundande mötet kunde hon inte avgöra.

De gick i tystnad.

Klockan var tio i åtta när de alla sex motvilligt traskade mot Mrs Stones kontor. Blake, Landon och Alaska gick längst fram; Blake verkade vilja hålla ett så långt avstånd från Axl som möjligt, som gick längst bak. Nate och Scarlett gick en bit bakom och Kayley och Chase en bit bakom dem.

Kayley kunde inte avgöra om det var att behöva gå upp tidigt en lördagsmorgon eller om det låg något mer i görningen, men stämningen var inte på topp bland dem. Nate hade inte sagt ett ord till henne på hela morgonen och hon mindes vad han berättat kvällen innan. Ångrade han sig att han anförtrott sig åt henne? Skämdes han? Hon sneglade på honom; hans kortklippta hår, den ljusa huden i nacken som försvann in under t-shirten. Hon var inte helt säker på att hon gillade hans tystnad…

Och Chase? Hon såg på honom ur ögonvrån. Han som alltid trånade efter Scarlett verkade nu medvetet undvika att se på henne. Hon kunde inte läsa hans ansiktsuttryck, men han var inte glad; så mycket förstod hon. Hade något hänt mellan dem under gårkvällen som hon missat?

Scarlett verkade helt oberörd.


Blake

Blake var jäkligt bitter. Bitter på Axl för att han försatt dem i den här situationen. Inte nog med att hon riskerade att få kvarsittning eller straffkommendering för något han gjort – mot henne dessutom – men lärarna hade nu också en anledning att förhöra dem om den förfalskade artikeln. Och Blake var ganska säker på att någon av dem skulle bryta ihop och tjalla. Själv skulle hon aldrig göra det, men de andra...? De tillhörde ändå Slytherin av en anledning; de flesta skulle göra vad som helst för att rädda sitt eget skinn.

Blake gav Landons hand ett lätt tryck som han besvarade med ett lugnande leende. Han hade så klart rätt; det var lugnt. Oavsett om någon tjallade så skulle de aldrig kunna relegera varken henne eller Landon. Deras familjer var alldeles för viktiga för det, de var personer man ville hålla sig på god fot med. I värsta fall skulle de gå därifrån idag med en smäll på fingrarna och några veckors kvarsittning.


Chase

Chase kunde inte ens se åt hennes håll. Hon äcklade honom; tanken på henne med professorn, i varandras armar, nakna, stönandes… Han skakade på huvudet, kände hur obehagskänslorna och illamåendet vällde upp inom honom. Hur länge hade det hållit på? Hela terminen? Längre? Varför hade hon då tagit hans hand under bordet? Varför hade hon nästan kysst honom i biblioteket?

Han kände sig grundlurad, arg och sårad. Allt på samma gång. Det värsta var att hon inte ens visste hur djupt hon hade sårat honom, eller att hon sårat honom överhuvudtaget. Hon var helt omedveten och någonstans hade han en stark lust att låta hela världen veta. Låta alla få veta att hon hade en affär med en lärare.

Visste hon ens att Chase var förälskad i henne? Självklart visste hon det. Fast vad hade han egentligen trott? Att hon, som kunde få vem hon ville, skulle vilja ha honom?

De hade nu nått fram till fjärde våningen där Mrs Stones kontor låg. Utanför den stängda dörren längst stenväggen stod ett par stolar uppradade. De slog sig ner i tystnad. Chase var noga med att inte sätta sig bredvid Scarlett, men hon verkade inte märka något, såg inte ens åt hans håll.

Prick klockan åtta öppnades dörren och professor Stone klev ut. Hon såg strängt men nöjt åt deras håll. ”Bra, ni är alla här. Jag och rektorn skulle vilja prata med er alla var för sig. Vi kan börja med Mr Jordan.”

De utbytte nervösa blickar med varandra och Axl reste sig upp, torkade händerna på byxorna och följde med professorn in. Dörrens stängdes med ett klick bakom dem.

Det blev tyst igen.

Välkommen tillbaka!
Du är, i alla fall av mig, efterlängtad!

Älskar att det är så himla spännande, ser verkligen fram emot fortsättningen!

Omg jag minns denna och den är väldigt bra och spännande! Vad kul att du är tillbaks verkligen