Den onämnda magiska trekampen (SV)

Hahah precis! ♥

Ni får ett till kapitel i dag om ni vill det vill säga

hope you like it! ♥ och tack för att ni har haft förståelse att kapitlet är försenat

Kapitel 23 rummet i väggen (Lilys perspektiv)

Jag och Gabryella följde den lilla alfen som visade oss in i Gryffindors uppehållsrum, och när vi steg in glodde alla på oss och särskilt Alice som satt i soffan tillsammans med Kelsey, Sandy, Melissa och Marodörerna. Remus vinkade åt mig och Potter blinkade åt mig.

- Här är ert rum, hör jag hur Alfen säger när vi gått upp för trappan som ska leda till flicksovsalen och jag vänder huvudet upp och ser en vägg. En av Gryffindors röda väggen med guldigt mönster.
- Var? Frågar Gabryella misstroende och lika förvånat och alfen knackar på väggen och en dörr kommer fram.
- Ehm Tack, säger Gabryella och öppnar dörren och jag tappar hakan.

Rummet var runt och lika stort som uppehållsrummet och hade likadan tapet. Inne i rummet fanns det två stora himmelsängar och vårt bagage vid sängarna med våra namn, mitt i mot varandra och vid varje säng fanns det en stor dörr, två små bord bredvid sängen och ett varsitt sminkbord, varsin toalett med badkar och stort handfat och en stor brasa. Vi hade ett stort fönster som gav oss utsikt över den förbjudna skogen och vid fönsterbrädet stod det guldiga och svarta ljus med en klar röd låga och i taket hänger det en enorm guldig kristallkrona.

- Känn er som hemma och om ni behöver något finns alltid Filket här för att behaga era önskemål, säger alfen som hette Filket och gick sedan sin väg.

Jag hör hur Gabryella börja öppna sitt bagage och flyttar in allt i den stora klädkammaren vid hennes säng och hur smycken flyger upp mot det ena av de små borden vid hennes säng.

När jag vänder mig om är hon klar och jag förstår inte hur hon kunde vara färdig på så kort tid. Sedan ser jag hur allt rör sig själv.

- Jag kan se till att ditt gör samma sak, säger Gabryella och ler mot mig.
- Gärna, svarar jag och sätter mig på sängen som måste vara det bekvämaste jag suttit på i hela mitt liv.

Efter en stunds pinsam tystnad började vi små prata och Gabryella var riktigt trevlig och hade fötterna på jorden. Hon berättade om sin familj och hur hennes liv såg ut i Bulgarien och Durmstrang och jag blev förvånad hur våra liv som var så olika men en sak hade vi gemensamt- båda var hatade av våra äldre syskon.

Gabryella kom inte överens med Pasha vilket inte var så förvånande och också hatad av hennes syster som föredrog att endast bli kallad för Ritané, vilket var en lite större chock, men tydligen hade hon en lillasyster; Aurora som älskade henne och sättet Gabryella talade om Aurora visade att hon var väldigt viktig för Gabryella.

- Berätta om dig; jag har ett tråkigt liv, säger Gabryella medan hon flätar sitt hår.
- Okej, jag är mugglarfödd så mina föräldrar är mugglare och min pappa jobbar som polis och min mamma är hemmafru. Min storasyster Petunia jobbar på helgerna i en smyckesaffär, men ska sluta eftersom hon nyss förlovat sig med en man som heter Vernon med mycket pengar, säger jag.
- Ritané är förlovad med min styvbror Hristo, han är tjugofem; fem år äldre, hur mycket äldre är den där Vernon? Frågar Gabryella en aning frånvarande.
- ett år bara, svarar jag och sedan ser jag hur Gabryellas hår skiftar färg till en ljusare färg men det berodde nog bara på ljuset tänkte jag, tills det blir silverblondt.
- Är du Metamorfmagus? Frågar jag chockat och Gabryella bara ler.
- Ja, jag är lite vilie också, svarar hon.

Jag bara gav ifrån ett chockat ljud och Gabryella börjar skratta; hur kunde hon vara så glad? Hon hade inte varit särskilt glad när vi var i det lilla rummet men det kanske berodde på sällskapet.

Vi bestämde oss för att gå och lägga oss för klockan började närma sig midnatt och jag somnade väldigt snabbt, i den stora sängen som hade kunnat rymma mig, Alice, Kelsey, Melissa och Sandy.

Men innan jag somna hörde jag något som liknade en slags vaggvisa men på ett främmande språk och när jag satte mig upp i sängen satt Gabryella där i ett silvrigt nattlinne och tog av sig alla smycken, hon var osminkad men ändå väldigt mörk under ögonen som om hon inte sovit på länge eller var mycket sjuk.

Jag bestämde mig för att låta henne vara i fred och efter några minuter somnade jag, men innan hann jag tänka på att i morse när jag vakna trodde jag absolut inte att jag skulle dela rum med en av trollkarlsvärldens kändaste person.

Riktigt braa!♥

LunaLove♥: Tack så mycket ♥

Kapitel 24, när månen lyser som klarast(Remus Lupins perspektiv)

Jag, James, Sirius och Peter hade suttit i ”vår” soffa när Kelsey och hennes kompisar och Alice hade kommit till oss och de verkade upprörda.

- Gabryella Krum och Lily Evans?! Krum och Lily?! Skriker Kelsey och alla i uppehålls rummet börjar lyssna.
- Vadå då Kels? Frågar James oförstående.
- Lily Evans ska bo med Gabryella Krum, ryter Kelsey upprört.
- Va’ hur är det möjligt? Utbrister Sirius och James samtidigt.
- Precis vad jag har att säga! Och gissa vad? Lily verka vara väldigt nöjd med det och tänker inte ens låta oss träffa henne verkar det som, säger Sandy avundsjukt.
- Det hade ni ändå inte kunnat, suckar jag och lutar huvudet mot min hand.
- Vad menar du med det? Frågar Kelsey som om jag förolämpat henne och hela hennes släkt.
- Hon kommer nog att ha livvakter eller något slags skydd runt sig hela tiden, säger jag och alla glor på mig som jag sitter och blåljuger.
- Ni såg ju världsmästerskapet, säger jag, men ingen ger sig och jag bestämmer mig för att ignorera dem.

I hela rummet diskuteras det om Krum och Lily och jag tycker väldigt synd om Lily. Jag vet att hon inte gillar uppmärksamhet och hon ska bo med Krum och ha hela hennes beundraskara efter sig.

Jag hör en efter en i uppehållsrummet diskutera om hur de ska få prata med Krum och jag kan inte låta bli att skratta åt James och Sirius idé. Det enda jag kunde tänka på var hur inkompetent hela idén var och beslöt mig för att fortsatta läsa, men snart var det dags att gå. Det var ju trots allt fullmåne i kväll och månen skulle komma runt halv tolv i kväll så det ungefär en och en halv timme kvar och jag rös bara av tanken på hur smärtsam förvandlingen skulle vara.

- Måntand, vad tänker du på? Frågade Peter tyst.
- Att det är vid midnatt månen lyser som klarast och mitt inre monster träder fram.

Suuuper!!! Kan du skriva mer?♥

LunaLove♥, jag måste skriva om hela kapitel 25 för det hade försvunnit från datan så om det blir klart så lägger jag nog ut det ;D

Jättebra!!!!!!!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!

Jätte bra! ;D

Det är jättebra!!

KANON! ♥^^