Resan genom tid och rum (Privat rollspel)

"Nej, han är inte sjuk", svarade Nik och såg upp mot huset då hans mor och syskon går in i huset för att upptäcka hans blodiga kropp. "Han tål inte någon som förräder honom och så gick det bara ut på mig."

"Ändå. Det var ju inte du som gjorde det." Svarar Olivia och tittar mot den lilla truppen som går in i huset. Hon får Deja vu och tittar bistert åt andra hållet. Är det klart nu?

Nik kände hur allting blev svart igen innan han landade i en ny värld.
"Jaha", mumlade han, "vart är vi nu då?"

Olivia kommer ut ur en taggbuske.
"Inte in dit igen." Muttrar Olivia och drar ut ett antal taggar ur håret. "Jag har faktiskt ingen aning men det ser ut att bli regn." Säger hon när hon tittar uppåt på den mörka nästan svarta himlen. "Eller åskoväder om vi har tur." Fortsätter hon sarkastiskt.

Nik skrattade åt henne, han hade inte hamnat in i en taggbuske.
"Det förklarar ju mycket av vart i är också!"sade han och ställde sig upp.

Olivia himlar med ögonen.
"Hoppas du hamnar i eld nästa gång." Säger hon åt honom och önskar innerligt att det faktiskt kommer hända. "Och vaddå förklara?" Frågar hon sedan.

Nik skrattade.
"Inget, förresten så behöver du inte ge mig en väderprognos", sade han retsamt.

"Förlåt för att man kan det då." Svarar Olivia och blänger på Niklaus. "Och det kan ju precis vara över också." muttrar hon tyst för sig själv någon enstaka sekund innan det börjar regna. "Aldrig kan man ha tur..." hon fortsätter muttra tyst och snurrar sitt hår runt hennes pekfinger av en vana.

Nik tittar upp mot himlen då regnet öser ner.
"Det här är som den där twilight-grjejen, vi kanske befinner oss med dem", sade Nik sarkastiskt och lade upp huvan på sin hoodie för att inte blöta ner håret.

"Huh? Jaha du menar den där äckliga kärleksromanen??" Olivia har läst... första kapitlet på första boken. Inget mer.