Rollspel från värld till värld

Richard såg på tjejen
"1990" sa tjejen och en kille med grått här kom fram
"ni gör intrång" sa han allvarligt och Richard såg på honom
"Zero jag kan ta hand om det själv" sa hon bestämt och en klocka ringde
"nattklassen" sa Zero och en klass i vita skolkder kom ut och en av dem stannade
"är du okej Yuuki" sa han
"ingen fara Kaname" sa Yuuki och Richard kände samma magi runt Kaname som Klaus
"du är vampyr" sa han och såg på mannen och de andra i vitt "de me" sa han
"det stämmer. Vilka är ni?" frågade Kaname allvarligt

"Niklaus Mikaelson", presenterade sig Klaus. "Du verkar bekant, har jag hotat att döda dig?"
Kaname skakade på huvudet.
"Inte vad jag vet", sade han. Klaus nickade innan Kanames ögon vidgades. "Du är hybriden."
"Så du har hört om mig?"frågade Klaus och Kaname nickade.
"Det har de flesta, du är orignal-vampyren som dödade alla i din väg."sade Kaname och Klaus nickade. "Är det sant att du dödade dina syskon?"
"Jo, på sätt och vis", svarade Klaus ointresserat och ryckte på axlarna.

Richard såg på Kaname och de andra vampyrerna
"du får inte prata med Kaname så! Han är renblodig och en av de äldsta i vår värld!! Du ska visa honom respekt" sa en blond kille
"Ichijo!" sa Kaname varnande "även om både jag och Klaus är bland de första i våra världar är vi ändå olika och han visar lika mycket respekt som jag visar honom" sa han allvarligt och Ichijo nickade
"jag är Richard Rahl" sa han och såg på dem
"även du har speciella krafter" sa Kaname och Richard nickade
"vi undrar om ni ha sätt en tjej som heter Kahlan?" sa han undrande och Kaname funderade
"inte på området i alla fall. Ruka har du sätt något i byn?" frågade han och en tjej kom fram
"jag har inte hört namnet men jag kan fråga sen" sa han
"ni har lektion att gå på" sa Zero kallt och Richard förstod att Zero inte gillade dem. Kaname nickade kort
"farväl Yuuki" sa han och kramade om henne innan han och de andra vampyrerna försvann
"är det nån skillnad på er?" frågade Richard Klaus och såg efter Kaname

Klaus såg efter Kaname, repektfulla vampyrer. Han gillade dem inte, han visade inte respekt för någon förutom sin mor.
"De lyder order och är mycket svagare än mig", svarade Klaus stelt, ansiktsuttrycket ändrades inte, det var stelt, ögonen smala. "Kan de gå i solen?"
HAn visste att det fanns olika sorters vampyrer, hans sort var den lättaste att skapa, men hans familj var svårast att döda, förmodligen var det inte samma sak med dem här.
"Vampyrer som går i skola", sade Klaus hånfullt. "Det var verkligen något nytt."
Han lade huvudet på sned och såg på eleverna som gick förbi.

"Kaname lyder inte order han ger dem och säg inte ett ont ord om honom" sa Yuuki allvarligt och stötte fingret i Klaus bröst. Richard såg på honom men rörde inte en min. Klaus verkade verkligen inte ha mycket över för andra
"ja de kan gå i solen. De blir lätt brända men de dör inte av det" sa Zero och Richard såg på honom men han sa inget mer
"Kaname går här för som en tjänst åt min far! Han tror att vampyrer och människor kan leva ihop! De andra är här för att Kaname är här" sa Yuuko och Richard såg att det låg nått mer bakom men visste inte vad.
"kom Yuuki" sa Zero och drog iväg henne där ifrån och Richard såg efter dem och sen på Klaus
"de verkar vara annorlunda jämfört med dig" sa han

Innan de hann försvinna var Klaus redan framför Yuuki och Zero. De tittade på honom med ilskna blickar.
"Rör mig en gång till och du önskar att du aldrig blivit född!"sade Klaus hårt, Yuuki rörde inte en min, Zero ställde sig en aning framför henne. Klaus log snett mot honom.
"Dödslängtan?"frågade Zero och Klaus lade huvudet på sned.
"Har du?"frågade Klaus hårt och tog ett steg närmare dem. Han kunde lätt dra ut deras hjärtan här och nu. Ett ord till och de skulle vara döda, deras hjärtan skulle vara i hans händer och de skulle inte kunna göra något. "Ett hot till ur hennes mun och hennes hjärta rycker ut ur resten av kroppen."

Richard såg på Zero som drog en pistol
"den dödar vampyrer, spelar ingen roll vad för sort" sa Zero kallt och snar stod de andra vampyrerna runt dem och Kaname stod framför Yuuki
"rör du henne kommer du inte här ifrån" sa han och Richard såg på vampyrerna runt dem som verkade ha särskilda krafter, en del av dem tände eldar, andra is. Yuuki drog ett vapen som också verkade försvara henne mot vampyrer
"du kanske är odödlig i din värld men inte här. Vi har dödat såna som dig här innan" sa Zero kallt och Richard såg på dem. Det här fick Klaus klara själv, han tänkte inte lägga sig i men det vore korkat att döda dem allihop, Richard tvivlade på att de kunde dö allihop

Klaus flinade och slog ut med armarna.
"Skjut", sade han. Han kunde inte dö, det gick inte i deras värld.
"Du bad om det", sade Zero och klämde på avfyraren. Kulan träffade honom i hjärtat, smärta kände han. Inget annat, de andra vampyrerna drog efter andan medan Zero såg mest chockad ut då Klaus petade ut kulan och kastade den på marken.
"Ser du?"sade han ilsket och var snabbt framme vid Zero. "Min värld eller din, jag är fortfarande odödlig."
"Backa undan Zero, vi ska inte leka med honom", sade en vampyr försiktigt. Zero sänkte sin pistol och Yuuki såg bara ilsken ut, samma sak med Kaname.
"Min tur", sade Klaus och grep tag om hjässan på Yuuki innan de andra han göra något. Han backade undan de andra med Yuuki med sig. "Ett steg till och hon dör!"
Alla stannade upp, han log roat.
"Det här är vad jag kallar respekt", sade Klaus roat. "Ni skadade mig, jag skadar er."
"Låt henne gå!"ropade Kaname och Klaus skakade på huvudet.
"Ni är inte så hemskt smarta vampyrer", sade Klaus allvarligt och blottade Yuukis hals. "Några sista ord?"

Richard såg på Klaus och drog svärdet och stack in det i hans mage och drog undan Yuuki och Kaname tog tag i henne och kramade om henne och Richard drog ut svärdet, även om han nu inte skulle dö, skulle han få ont.
"det är inte vår uppgift att döda folk bara för att! Du kan inte vända upp och ner på deras värld och hota dem. Du får respektera deras ordning här" sa han allvarligt och Kaname höll om Yuuki och ställde sig i mellan Klaus och Richard
"vampyr eller inte, du är inte en av oss så var vänlig och gå" sa han allvarligt och höll om Yuuki

Klaus tittade på Richard.
"Nu har ni verkligen gjort mig arg", sade han varnande, blodet flödade i honom. Död var inte tillräckligt.
"Sade ni att det fanns människor här?"sade han så lugnt han kunde.
"Gå!"sade Zero hårt och Klaus skakade på huvudet.
"Inte riktigt än", sade han och drog i ett människobarn. han tittade på Richard. "Det här är ditt fel."
Han bet sig själv i armen och tryckte sedan såret mot människans mun så att den var tvungen att dricka blodet innan han vred om nacken på den.
"Nu kan vi gå", sade Klaus.
"V-vad gjorde du?"stammade Kaname och Klaus ögon blixtrade till.
"Jag tänkte att en vampyr till inte kunde skada", sade Klaus hårt och stegade sedan hårt ut ur skolan, ingen skadade honom ostraffat.