rollspel femte året.

Klaus såg sig omkring i den stora hallen, han hatade redan stället. Varför hade egentligen Dumbledore tagit hit honom? Han hade protesterat massvis med gånger men den knäppgöken hade bara sagt att det var vad hans mor hade velat. Förstås så hade även Kol följt med, då Elijah hade kommit. Hans två bröder, ena som betedde sig som en vuxen, den andra som en riktig treåring.
"Bröderna Mikealson?"sade en sträng kvinnoröst bakom dem. Klaus svängde sig genast om, Elijah med det bruna tillbakadragna håret gjorde samma sak till höger om honom. Medan Kol hoppade runt, barnsligt. "Mitt namn är professor McGonagall. Jag är Gryffindors elevhemsföreståndare."
"Kul för dig", muttrade Kol och Elijah gav honom en menande blick. McGonagall ignorerarade att Kol ens hade öppnat munnen.
"Rektorn vill träffa er. Nu!"sade hon och gjorde en gest mot Dumbledores kontor. Mannen var gammal, men inte i närheten av Klaus, Elijah och Kol. De var över tusen år, medan mannen framför dem inte kunde vara äldre än hundra.
"Kol, Elijah och Klaus."sade mannen milt och gjorde en vänlig gest mot stolarna framför skrivbordet. Endast Elijah satte sig, Kol fnyste och himlade med ögonen. "Er mor har skickat hit er."
"Jag undrar fortfarande varför."mumlade Klaus och satte sig motvilligt ner i en av stolarna. Kol gjorde samma sak.
"Kol och Klaus, erat elevhem ligger i fängelsehålorna. Slytherin. Medan ditt Elijah ligger i ett av tornen, Gryffindor."sade Dumbledore. "Medan ni är här så hoppas jag att ni inte skrämmer eleverna."
Kol skrattade. "Det är ju vad vi gör, vi är mördare gamling. Vi är vampyrer!"
Klaus suckade och tittade upp i taket, att deras mor verkligen hade skickat hit honom och Kol för att de skulle börja uppföra sig bättre. Elijah var endast där för att se till att de faktiskt gjorde det och att de inte skulle döda någon.
"Lektionerna börjar i morgon på morgonen, hoppas ni ska trivas."avslutade Dumbledore och bröderna gick ut ur hans kontor.
"Vi ses Elijah!"flinade Kol och sprang ner till fängelsehålorna. Klaus tittade på sin storebror.
"Han kommer aldrig att börja växa upp", konstaterade Klaus, "men vi ses i morgon."
"Klockan fem vid ingången, det finns säkert något föda i skogen."sade Elijah och gick upp för trapporna medan Klaus följde efter Kol mot fängelsehålorna.

(sry för längden..)

Tillbaka till scenen mella Cassie och Sara

"Va?", utropade Cassandra. "Vad tror du om mig egentligen?"
Det blev en lång tystnad.

(^Förvirrad o_O är du i Ravenclaws uppehållsrum då?)
(^
^ Det är bra med långa inlägg XD coolt!)

Sara tog på sig sin skoluniform och gick till professor Dumbledore. Han hade sagt att dem skulle prata.
När hon gick mot professor Dumbledores kontor såg hon en slytherin elev som var på väg ner till sitt sällskapsrum det var något vackert och mycket farligt över honom. Sara fortsate genom koridåren och kom fram till professor Dumbledores kontor. Sten statyn flyttade på sig när jag sa mitt namn. jag knackade på ek porten och den öppnades.
"Sätt dig ner" sa professor Dumbledore och log.Jag satte mig ner och berättade vad som hänt.
"hur länge har den här mobbningen pågått?"sa professor Dumbledore.
"Sen jag var nio"svarade jag.
"varför har du inte berättat det för mig?"sa professor Dumbledore skarpt.
"Marks pappa är schäf över min mamma, han sa att hon skulle få sparken om jag sa något. Sa jag tyst.
"Du borde ändå berättat det för mig, jag ska prata med Mark. Sa professor Dumbledore.
"Jo professor Dumbledore kan jag få läxan i försvar mot svartkonster?sa jag
"Du måste fråga professor Umbridge om det" sa professor Dumbledore
innan jag gick ut.

Klaus suckade och slängde sig ner i soffan som fanns i sällskapsrummet bredvid Kol.
"Du vet att vi kommer att bli relegerade va?"sade Klaus med ett leende. Kol nickade.
"Klart det, vi måste bara göra det så fint som möjligt."sade han med len röst och Klaus slog till honom med dynan som fanns i soffan. "Ibland hatar jag dig verkligen."
"Jag vet, just därför tänker jag gå en sväng."sade Klaus.
"Är inte klockan för mycket för det?"undrade Kol och svängde sig om i soffan då Klaus gick.
"Ingen aning."svarade Klaus och ryckte på axlarna innan han gick ut ur rummet och upp för trapporna mot hallen.

Cassandra visslade lågt för sig själv. Det hade varit en klar dag och hon hade suttit ute för att göra läxorna. Hon tänkte på Sara, och Angel. Av någon anledning saknade hon dem. Det var så tråkigt att vara själv, även om hon läste. Alla läxorna var klara även om det var flera som hade börjat få problem. GET-provet skulle inte vara något problem för henne. I samma stund krockade hon med en slytherinelev.
"Se dig för", fräste han mot henne.
Cassandra rodnade häftigt.
"F-förlåt", stammade hon.
Slytherinpojken stampade iväg. Konstigt, tänkte Cassandra. Han verkade väldigt lång... Som om han var äldre. Cassandra hade aldrig sett honom förut. Hon grubblade över det medan hon gick mot uppehållsrummet. Hon tänkte strunta i middagen.
"Mimbulus mimbletonia", sa Cassandra och porträtten svängde upp.
Hon steg in genom hålet och satt sig i sin favoritfåtölj och började läsa i 'Hur man överlistar tillämpade svartkonster'.

Klaus gick vidare i slottet, han hade till och med lyckats krocka med en elev, hon hade rodnat. Han kunde inte rodna, det var en bra fördel med att vara perfekt.
Han fortsatte att upptäcka slottet tills han fick nog och gick tillbaka till hallen, de flesta var i stora salen och åt middag. Men han behövde ju inte äta vanlig mat så han struntade i att svänga in dit. I stället tänkte han gå ner till sällskapsrummet igen men stannade då han fick syn på Kol.
"Lillebror."sade han bara och Kol svängde sig om, han hade talat med några elever. Han log brett och gick fram till Niklaus. "Du har väl inte tvingat dem?"
"Vad tror du om mig?"försvarade sig Kol och log sedan. "inte än, men kanske."
"Gör inte det, i så fall får vi ännu mer problem på halsen."sade Niklaus med låg röst. "Det räcker med att vi strular till det med lektionerna."
"Glädjedödare!"utbrast Kol och gick ifrån honom. Niklaus himlade med ögonen och lutade sig mot väggen.

Angel äter inte idag heller, hon har inte ätit på riktigt på nästan två dagar nu. Hon är på väg ut ur stora salen efter att ha suttit och petat i maten och fått den se ännu mindre ätlig ut än den redan är för henne. Hon ser en elev stå lutad mot väggen och hon lägger märke till att han är lång. Går han inte i hennes årskurs?
Utan att fråga eller försöka ägna eleven för mycket uppmärksamhet går hon ut på området runt skolan.

Sara hade gott runt och frågat alla lärarna om hon kunde få gårdagens läxa. Det hade gått bra, professor Snape hade dragit av femtio poäng från ravenclaw och professor Umbridge som Sara skulle kala för padan hade frågat varför hon inte varit på lektionen. När Sara svarat på en fråga och kommit in i sällskapsrummet såg hon Cassandra sitta där och läsa. Hon satte sig i föttöljen bredvid Cassandra.
"Ska vi gå ner och äta?"frågade jag Cassandra.

Cassandra hade kommit till sidan 127 när hon slutligen la ner boken och bestämde sig för att gå ut. Hon tog på sig en yllekofta och ett par handskar i drakskinn och gick ut. Solen sken men luften var kall. Hon hoppas träffa någon i hennes årskurs som hon kansk kunde träffa. Men det var tomt. Alla var antagligen och gjorde sina läxor. Cassandras glada humör försvann och hon gick tillbaka in när hon plötsligt fick syn på Angel.