Rollspel med egna karaktärer

- Det är Vid- Behov- Rummet, det kallas så, det stod i boken om Hogwarts.
Öppna får du se, sa jag hemlighetsfullt och log.

"vilket konstigt namn" sa jag och öppnade försiktigt men stannade i dörren och bara gapade. Det såg precis ut som mitt rum hemma i palatset i Japan. Jag gick försiktigt in och tog av mig skorna och på mig et par tofflor och klev ner för det lilla trappsteget och fram till dammen som var mitt i rummet och såg ner på fiskarna. Jag såg sen på den stora mjuka sängen, högen med kuddar i ett av hörnen, bokhyllorna fyllda med japanska böcker, gungan och sen fönstrerna som speglade ett japanskt landskap, jag förstod att jag inte kunde gå ut på balkongen men det gjorde mig inget. Jag hörde någon som spann bakom mig och log när det låg en snöleopard där.
"tack Roxanne-san" sa jag leende och satte mig på gungan och såg mig omkring.

Jag såg mig om i rummet och log.
- Det är ju jättefint, jag förstår att du saknar det, sa jag leende och såg mig om.
Jag satte mig ner på golvet och log mot henne.
- Ingen orsak, så du gillar det?, sa jag glatt.

"jag älskar mitt rum. Undra hur det ser ut nu" sa jag undrande och log sen "jag älskar det! Det är precis som att vara där. Men hur visste du att det var här? Det stod ju inget i Hogwarts historia om vart det låg" sa jag undrande och puttade lite fart med fötterna så gungan började röra på sig

- Nej, men jag läste om det så jag letade reda på det, tänkte att du kunde behöva det när Kaname åkte hem.
Egentligen var det en husalf som visa mig det, annars hade jag fått leta på hela Hogwarts, sa jag lätt.

"Jag är tacksam för det, jag behövde det" sa jag leende "Menar du att du hade kollat varje vägg på hela Hogwarts?" sa jag undrande och log roat och la se huvudet på sned "så vad tyckte du om Kaname-san?"

- Jag hade nog försökt och frågat mig för, jag mena fler borde ju känna till det, sa jag leende och funderade sedan.
- Han är väll okej, jag gillar honom mest när ni inte pratar Japaska, jag känner mig så utanför då, sa jag lätt och såg på henne.
- Tänk på något du vill ha och blunda, men det fungarar inte med mat, sa jag leende.

"Ja men jag tror inte så många känner till det ändå" sa jag fundersamt och nickade
"Jag vet att det är oartigt men vissa saker vill vi inte att alla ska höra. men förlåt vi borde tänkt på det" sa jag och bugade ursäktande och log sen och tänkte på ett puzzel och snart låg det framför mig, jag stannade gungan och klev av och la mig på golvet och började puzzla
"Hur var det med Robert-shi? jag kände mig så elak" sa jag och såg på Roxanne-san

- Nej, jag vet att ni inte vill det, men ni kunde gått nån annanstans då, sa jag leende och såg på pusslet.
- Jo, det var väll okej med honom, jag sa att han skulle ta det lungt.
Att han bara var 11 år och han skulle få flera tjejer som passade honom bättre än du, sa jag leende och blundade och framför mig kom en minidrake.
En sånn som Robert hade men en Waleisisk grön, jag strök den över fjällen och log.

"Ja men det är väll inte bättre att bara gå, det är ju nästan oartigare" sa jag och ryckte på axlarna "Jag hoppas et, jag ville verken såra honom eller Draco-san" sa jag sorgsamt och skakade på huvudet och la några bitar på puzzlet och såg sen på draken
"ja han hittar säkert någon. jag undrar bara hur det ska gå med min och Kaname-san relation. vi sa att vi skulle försöka, men vi är som sat bara elva och sen bor han i Japan och jag här" sa jag leende och undrade vad jag skulle göra