Rollspel med egna karaktärer

"miss Riddle" jag vände mig om och såg senpis Snape komma in i uppehållsrummet
"senpi Snape?" sa jag och bugade och log svagt mot honom
"mr Kurans föräldrar är här för att hämta honom" s han och jag såg sorgset på Kaname-pu och nickade svagt. Vår trolldryckslärare lämnade rummet och vi reste oss och gick upp till entréhallen där Haruka-san Och Juki-san stod och pratade med senpi Dumbldore de log stort mot mig när de fick syn på oss
"Cara-san" sa de och bugade
"Haruka-san, Juki-san" sa jag och bugade fast inte lika djupt
"jag hoppas det inte har varit några problem med Kaname-san?" sa Juki-san
"nej då" sa jag och log mot dem
"säg hejdå nu, vi måste åka" sa Haruka-san så vänligt han kunde och jag såg sorgset på Kaname-pu och slog sen armarna om honom
"lova att skriva" sa jag och han strök mig över kinden
"varje dag om det är så" sa han och jag såg sorgset på honom, brev var verkligen inte samma sak "oroa dig inte Cara-pu vi syns snart" sa han vänligt
"jag lovar att komma så fort jag kan" sa jag och gav honom en sista kram och höll sen hans hand innan han gick mot sina föräldrar och vände sig om
"Watashi wa anata o aishi, sore o wasurenai yōni!Saikai" sa han och jag log
"Watashi wa anata o amarini mo itoshite. Saikai" sa jag och såg dem försvinna och jag kände mi genast tom. Eleverna som stannat och kollat på de konstiga människorna som de viskade såg undrande på mig men jag bara vände på klacken och tik tillbaka till uppehållsrummet och upp till min säng och la mig och stirrade upp i taket

"stackarn, jag tycker själcklart att det är skönt att han har åkt men jag tycker synd om cara" viskade jag till draco som nickade lite tilbaka

Varför åkte jag inte med dem hem till Japan? Låt se
Ett, mina föräldrar hade fått spader
Två, administratörerna hade skickat tillbaka mig
Tre, jag kan inte lämna mina vänner.
Men var set bättre att vara utan Kaname-pu då? Jag hatade det här. Jag vill inte ha familj och vänner i två länder utan ett land! Jag såg på ett glas som stod bredvid mig och kastade in det i väggen och drog sen täcket över huvudet. Bäst att sova lite

vi gick ner till uppehålls rummet och jag tänkte gå upp och kolla till cara men efter tredje trappstegt blev trappan till en rutch kana som genast ändrades tillbaka till trappa när jag ramlat ner draco och blaise skrattade lite, vi satte oss ner i soffarna och bara satt där

Jag såg Robert åka ner för trappan och gapskrattde med de andra.
- Det där var kul, sa jag flinande åt Robert.

"mm jätte kul" svarade jag ironiskt. " men du kunde ju komma upp till mig, vrf kan inte jag komma upp till er?"

- För att tjejer anses mer pålitliga en killar, du borde läsa Hogwarts en historia, så vet du, sa jag flinande till honom.

"öhh dikriminering!" sa jag och log lite "mm kanske borde läsa den"

- Ja gör det, sa jag och tog boken från golvet och la den i hanns knä.
- Du får låna den av mig om du vill.
Den är faktiskt intressant, sa jag lätt och undrade hur det var med Cara bäst att låta henne vara ifred ett tag till.

Jag hörde Pansy komma upp med några vänner och de började skratta och jag drog täcket över huvudet. Kan de inte bara hålla tyst
"åå har din kille dumpat dig" skrattade Pansy och jag satte mig upp och kastade iväg en kaststjärna som for förbi henne precis vid kinden och rispade henne lätt "du din..." sa hon argt
"ja vadå? Du började! Kaname-san bor i Japan ditt pucko, han var tvungen att åka hem och nej han dumpade mig inte som du nu uttryckte dig! Utan snarare tvärt om" fräste jag och lämnade salen och på vägen ut plockade jag upp stjärnan. Jag gick ner till de andra och satte mig surt i soffan