Pregnant at seventeen [SV]

Ja!!!!!!!!
Äntligen!!!

JIPPIE!
Så bra!

braaaavooo

Jag har nu sträckläst heeeela!!!!!

Stackars Colin! Hoppas han snart inser att han ändå vill vara en del av sin dotters liv. att han och wic kan bli vänner även om hon är tillsammans med Teddy.

Haha,. Började läsa den här ff:en för några år sedan. Jag slutade efter ett tag vara inne på sidan men kom tillbaka igen idag och läste hela från början till slut. Älskar att den ändå är i samma tid som jag. Tack för underbar läsning.

Sommarlovet snart slut och nu kommer ett nytt kapitel till sist^^
____________________________________________________________________

Det var otroligt hur snabbt två år kunde gå. Jag var tjugoett. Och ändå verkade det inte möjligt. Jag var tjugoett och ändå kände jag mig ibland inte äldre än den sjuttonåring som satt på sin säng, med ett grepp om ett graviditetstest, skrämd ur vettet.
Ja antog att inte mycket hade ändrats under de två åren. Ja, Jackie var äldre och jag hade flyttat in hos Teddy, men förutom det var det inte många skillnader. Jag jobbade fortfarande hos Flourish och Botts. Teddy jobbade fortfarande på ministeriet. Colin var ute ur bilden. Grace och Aidan hade gjort slut. Vi var alla lite äldre, men ibland kände jag att vi inte var mycket klokare.

Det var april, och jag var för närvarande liggande i sängen, oförmögen till att kunna sova. Det fanns en tanke som jag inte kunde få ur mitt huvud. Det var en tanke som hade hemsökt mig i månader och som jag behövde få ur mig.

"Teddy", viskade jag. "Teddy, vakna. Jag behöver berätta något för dig."

Han stönade, rullade runt så att han hade sitt ansikte vänt från mitt.

"Teddy!" väste jag och nypte hans arm. "Vakna!"´
Han stönade högt, rullade tillbaka så att han kunde se mig. "Vad?"

"Jag behöver berätta något för dig", sa jag.

Han stirrade på mig. "Du behöver berätta något för mig?"

Jag nickade. "Ja."

Han sneglade på klockan. "Hon är 3.30 på morgonen. Kan vad det nu än är vänta?"

"Nej", svarade jag.

"Jaha. Vad behöver du berätta för mig?"

"Jag tycker att vi borde gifta oss", hasplade jag ur mig.
´han stirrade på mig en stund, med uppspärrade ögon, utan att blinka.

"Vad tycker du?" frågade jag nervöst.

"Är det här ett förslag eller är det din idé för frieri?" frågade han tillslut.

Jag pausade, tänkte på frågan. Friade jag till honom? Det var 2000-talet. En tjej kunde fria om hon ville. Och ändå, sen jag var en liten flicka, hade jag drömt om att en kille skulle fria till mig. Det skulle vara romantiskt. Passa in i en saga.

"Er", sa jag. "Jag vet inte... jag...erm..."

Han sträckte på sig och öppnade byrån på sängbordet bredvid vår säng. "Jag väntade för ett perfekt ögonblick, men eftersom du tog upp det. Så antar jag att det är lika bra nu", sa han och rotade i den en stund.

Efter en stund, dök han upp med en liten grå låda.
Min andning spände sig. Mitt hjärta slog snabbare. "Är det... är det vad jag tror att det är?"

"Tja, det beror på. Vad tror du att det är?" sa han, leende.

"En ring", andades jag.

Han nickade.

"Hur länge har du haft den?" frågade jag.

"I några veckor", svarade han. Han gjorde ett uppehåll. "Så vad tycker du?"

"Om vad?"

"Vill du ha ringen eller inte?" frågade han.

"Är det ditt sätt att fria? Merlin, Teddy, det var värre än mitt. Om du ska fria till mig, så gör det rätt."

"Okej", sa han, satte sig upp och harklade sig.

"Gå ner på knä."

Han höjde på ett ögonbryn. "Seriöst?"

"Seriöst."

Han gick ut ur sängen och böjde sig ner på knä. Jag kravlade över till kanten av sängen och tittade förväntansfullt på honom.
Han tog ett djupt andetag. "Er, jag hade planerat att komma på vad jag skulle säga till dig innan, men jag antar att jag bara får improvisera."

Jag log mot honom. "Improvisera är bättre. Ärligare."

"Jag antar det", sa han. Han räckte ut armen och tog min hand. Hans blå ögon mötte mina och han log sitt vackra leende. Leendet som kunde få vilken tjej i världen att smälta till, men som bara var till mig.

"Victoire Fleur Wealey", började han, "jag har känt dig hela ditt liv. Jag kommer fortfarande ihåg när jag var sex år och du var fyra och min mormor hade gjort någon anmärkning till din mamma om hur sött det skulle vara om vi gifte oss någon dag. Jag kommer ihåg att den var det hemskaste jag någonsin hört. Tjejer var irriterande. Särskilt du. Du brukade alltid följa efter mig, bad mig att leka med dig. Sen blev jag lite äldre och tjejer blev lite mer attraherande, men jag tyckte fortfarande att du var en liten flicka, aldrig en påtänkt flickvän. Men sen kommer jag ihåg att jag såg dig en dag när du var femton och jag insåg att du inte var en liten flicka längre. Du var söt. Du var vacker. Men du var med Colin vid det laget. Men den några år senare berättade du för mig att du älskade mig och jag insåg att jag älskade dig också."

Han pausade, och kramade min hand.

"Vi gick skiljda vägar ett tag, men vi hittade vår väga tillbaka till varandra. För vi hör ihop. Jag älskar dig mer än något annat, Vic. Jag vill tillbringa resten av mitt liv med dig. Jag vill att det sista jag ser när jag lämnar detta liv ska vara ditt ansikte. Så snälla, säg att du vill gifta dig med mig. För ett liv utan dig är inte riktigt ett liv."

Mina ögon var fyllda med tårar. "Åh, Teddy", viskade jag. "Så klart vill jag gifta mig med dig."

Hans ansikte bröt ut i det mest bländande leendet jag någonsin sett. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. När vi bröt oss loss, viskade han i mitt öra. "Hur var improvisationen?"

"Den var fantastisk", svarade jag.

Han öppnade locket på den lilla gråa lådan och trädde ringen på mitt finger.

"Det är ringen min pappa gav min mamma", sa han. "Jag gick och frågade mormor om det för några veckor sen."

"Den är vacker", sa jag. Innan jag hann hejda mig själv, hade en liten gäspning undsluppit min mun.

"Vi borde sova", sa han. "Hon är bara 3:45."

Jag såg på när han gick tillbaka in i sängen. "Jag vet inte hur mycket sömn jag kommer att få", sa jag och kurade ihop mig mot honom.

"Godnatt, Vic", viskade han.

"Godnatt", mumlade jag till svar.

Jag antar att förlova sig var tröttsammare än jag tidigare trott för inom några få minuter hade jag somnat.

_______________________________________________________________________

Ja, snart är det inte så mycket kvar. Nästa del kommer så fort allt är rättat

herregud, han friade♥ jättebra kapitel!

Jättebra!