Rollspel med egna karaktärer

- Livet är inte över än, vi är ju försjutton bara 11 år, sa jag och såg på killarna och hjälpte sedan Blaise med läxan.
Draco muttrade en hel ramsa över allt och över läxan så jag nappadde åt mig läxan och hjälpte han med den med.
- Så, killar nu är ni båda klara, jag hoppas till en annan gång att ni lyssnar på lektionen istället, sa jag lätt och gam tillbaka läxerna till dem.
- Tack, Roxanne, jag hjälper dig med läxorna sen, sa Blaise leende.
- Nej tack jag vill ha bra betyg med, sa jag flinande till honom.

Jag såg roat på killarna
"jag tror vi kommer få hjälpa killarna fler gånger" sa jag
"ja de verkar inte vara så kvicktänkta" sa Kaname-pu
"nej verkligen inte." sa jag och log roat och han började leka med mitt hår och Draco såg surt på honom "wa arimasen.Watashi wa hitsuyōijō ni kare o kizutsukerushitakunai"
Kaname-pu nickade och slutade och jag log tacksamt mot honom

"%¤#!?\&, det funkar ju inte!" sa jag argt. det fanns en sak jag alltid blev sur av och det var läxor, och det blev inte bättre av att kaname började hålla på med Caras hår

Jag såg på Robert och flinade.
- Lugna dig jag hjälper dig också, sa jag och tog tag i hanns läxa och rättade den och skrev klart den.
- Så, nöjd och glad?, sa jag och lämnade tillbaka hans färdigskrivna läxa.

"tack, du är en ängel Cara" sa jag och log mot henne

( Roxanne, men annars var det rätt )

- Ingen orsak, Robert, sa jag lätt och lutade mig tillbaka i soffan.

Jag såg på Robert-shi
"förlåt" sa jag sorgset till honom. Jag hade inte menat att såra nån av dem men jag kunde inte göra något annat val, de viste jag själv. Jag så på Kaname-pu som log svagt. Vad skulle han säga.

"vaddå?" sa jag och blev lite förvirrad, fast jag hade en svag känsla av att hon tänkte bli tillsammans med kaname

Jag såg på Robert-shi och skakade på huvudet. Vad skulle jag säga? Jag kunde ju inte säga något. Kaname-pu såg elakt på dem
"Kaname" sa jag allvarligt och han förstod att jag menade det
"förlåt" sa han och log mot mig och jag nickade leende och undrade hur det skulle bli när han åker hem

kunde den där jäveln åka hem tänkte jag om och om igen "jag går upp och läser en stund" sa jag och gick upp, väl uppe tog jag fram Zero, lade mig ner och lät honom krypa omkring på min mage