Pregnant at seventeen [SV]

Jättebäst!!!!!!!!!!

Såå bra!!

SÅ BRA!!

SÅ BRAAAAAAAAAA!!!!

Har sträckläst hela
Och det här är helt klart den bästa ff jag någonsin läst.
Hälsa den riktiga författaren att hon skriver som en Gud.
Du översätter asbra.

Toppen bra ff.

Har inget dåligt att säga.
Allt är toppen.
Så känn dig bevakad
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Jag kommer ihåg att jag började läsa denna fanfiction för några år sedan och tyckte den var fantastisk. Jag läste de senaste kapitlena nu och mindes hur underbart bra jag tycker detta är! Jag förknippar denna fanfiction med min mugglistid, den får mig att minnas allt det fina som finns här och jag är verkligen sjukt imponerad över hur bra du översätter och att du ger oss möjligheten att få ta del av detta mästerverk på svenska. Eftersom jag knappt är inne längre så har jag tappat mig lite i handlingen genom åren. Men jag blev så otroligt glad över att läsa om Teddy och Victoire igen. Det känns som att saker börjat falla på plats för dem. Det gör mig alltid lika glad att se att ögat lyser rött och att det kommit nya kapitel här. Jag vet att jag inte kommenterat på hur länge som helst, men ville bara säga att i alla fall en av dina gamla läsare finns kvar och verkligen uppskattar det du gör och denna fanfiction! ♥

Äntligen sommarlov och nu är jag klar med ett nytt kapitel. Hoppas ni gillar det

______________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon petade jag på Teddys axel.
"Teddy", väste jag.

"Vad?" mumlade han.

"Jag går nu. Jag ska till Aidan."

Han rullade över och stirrade på mig. "Vic, klockan är åtta på morgonen."

"Jag bryr mig inte", svarade jag och tog av mig min pyjamas. "Jag har suttit och sett Grace vara olycklig hela veckan och jag klarar inte av att inte göra något mer åt det."

"Men, kan du inte vänta lite längre in på dagen?"

"Nej", sa jag och tog på mig tröjan över huvudet.

Han suckade. "Så klart inte."

Jag tog på mig byxorna, skuttade över till sängen och lade en puss på Teddys kind. "Hejdå."

Jag skyndade in i det andra rummet och tog upp Jackie från sin bebissäng som Teddy hade gett henne för stunder som denna.

"Mamma!" utbrast hon glatt och log mot mig.

Jackie hade äntligen börjat säga mitt namn för några månader sen. Jag har varit ganska överlycklig.

Jag transfererade mig till Rox’ hus och övertalade henne att ta hand om Jackie åt mig, och sedan transfererade mig till Diagongränden, landade precis framför butiken som låg under Aidans lägenhet.

Jag knackade på hans dörr, visste att jag nog skulle väcka honom, men jag brydde mig inte.

Vad jag inte förväntade mig, men borde ha gjort med tanke på det som hänt, var att Bridget öppnade dörren. Hon stod där i dörröppningen, iförd i endast Aidans uppknäppta tröja.

"Er, hej", sa jag obekvämt. "Kan du ropa på Aidan åt mig? Jag behöver prata med honom."

"Åh, visst", svarade hon, lade håret över sina axlar och vände sig om.

"Bridget, vänta", sa jag.

Hon vände sig om. "Vad?"

"Varför gör du det här?" frågade jag. "Du vet att han inte älskar dig, eller hur?"

"Ja, och?" svarade hon och lade armarna över bröstet.

"Jag förstår bara inte varför du aldrig verkar ha någon självrespekt. Eller åtminstone försöker ha det."

Hon ryckte på axlarna. "Varför skulle jag? Titta på mig. Ingen respekterar mig, så varför skulle jag respektera mig själv?"

"Tja, där har du ditt problem", svarade jag. "Du måste respektera dig själv innan nån annan respekterar dig."

Hon tittade på mig i en minut. "Kanske", sa hon, "men jag bryr mig inte." Och sen vände hon sig om och försvann in i ett annat rum.

Jag steg in i lägenheten och gick till en soffa och satte mig. En stund senare dök Aidan upp.

"Hej, Vic", sa han och satte sig bredvid mig. "Erm, så varför är du här?"

"Vad tror du?" frågade jag

"Grace", sa han enkelt.

"Ja, såklart", svarade jag. "Hur i helvete tänkte du? Varför i all världen skulle du dumpa henne? Jag vet hur mycket du älskar henne! Hur mycket du alltid har älskat henne!"

"Ja, det är ju det som är problemet. Här är jag, desperat förälskad i henne, samtidigt som hon nästan är likgiltig. Varje gång jag nämner äktenskap eller framtiden på något sätt, försöker hon byta samtalsämne. Det är inte lätt att vara med någon som inte älskar dig lika mycket som du älskar dem. Det gör för ont. Jag vill inte stanna hos henne, om hon bara ska stöta bort mig. Om det inte finns någon framtid för oss, kommer jag inte att vara kvar och riskera att bli ännu mer sårad."

"Men hon älskar dig", svarade jag. "Hon sa att hon ville gifta sig med dig, men att hon vill vänta i några år."

"Tja, hon har aldrig brytt sig om att berätta det för mig", sa han. "Så varför skulle jag tro det?"

Jag stirrade på honom. "Så du ska bara låta henne gå? Ska du inte kämpa för henne?"

"Jag har försökt Vic. Men det är svårt att kämpa för någon som inte vill att du ska vinna."

"Så varför är du med Bridget?" frågade jag. "Om du tror att Grace inte älskar dig, så kan du inte vara så irrationell att du tror hon gör det?"

"Nej, jag vet att hon inte gör det. Ingen av oss förväntar sig något av den andra, så det finns inget sätt för oss att bli sårad."

"Jag skulle inte vara så säker på det", sa jag. "Bridget är redan mer sårad än vad du tror. Hon förtjänar en kille som älskar henne."

"Tja, det är inte mitt fel att hon inte är intresserad av att hitta en sån kille."

"Du har rätt, det har jag inte", sa Bridget och dök upp vid dörren. "För en sån kille finns inte."

Hon var påklädd nu och jag såg när hon tog fram en cigarett från sin väska. Jag rynkad på näsan när hon tände den.

"Vad?" frågade hon. "Har du problem med att jag röker?"

"Ja, det har jag", svarade jag. "Det är äckligt och så...mugglare."

Hon skrattade. "Jag går nu Aidan."

"Okej", svarade han.

Hon vände sig mot mig och hennes ansikte mjuknade. "Du vet", sa hon. "Jag har inte glömt hur du hjälpte mig när jag blev gravid. Och jag uppskattar verkligen din oro; jag tror bara att jag är ett förlorat fall."

Jag skakade på huvudet. "Nej, det är du inte." Jag tittade på Aidan, undrade var pojken som hållit henne i ett mörkt tomt klassrum efter att hon fått reda på att hon var gravid och tröstat henne hade tagit vägen. Han verkade likgiltig för hennes smärta nu.

Aidan bet sig läppen. "Hon har rätt vet du. Du är inte ett hopplöst fall. Jag är säker på att det finns en kille som skulle älska att vara med dig."

Kanske fanns den pojken fortfarande kvar efter allt.

Hon skakade på huvudet. "Ni är båda galna", sa hon och gick mot dörren. "Helt galna."

Efter att hon gått, ställde jag mig upp. "Så det finns ingen chans för mig att övertala dig att ta tillbaka Grace?"

Han skakade på huvudet. "Inte idag."

"Imorgon?"

Han skrattade. "Det tvivlar jag på."

Jag nickade. "Okej, men hon älskar dig. Och du krossar hennes hjärta."

"Hon krossade mitt först."

Jag suckade. "Tja, om du inte vill ta tillbaka Grace, kan du åtminstone göra något annat för mig?"

"Vad?"

"Hjälp Bridget. Hon behöver förstå att hon inte är värdelös. Snälla, få henne förstå det."

Han nickade. "Okej, jag ska försöka."

"Jag log lite. "Bra."

När jag steg in i den varma solen, bestämde jag mig för att inte åka hem direkt. Istället gick jag ut till gatorna i mugglarLondon. Jag gjorde det ofta. Åtmistone en gång i veckan., efter jobbet. Jag vandrade mållöst i timmar.

Jag visste att det var dumt, men i bakhuvudet visste jag att det var för att jag hoppades på att få se Colin. London var enormt. Miljontals levde där och jag visste att chansen var nära noll att jag ens skulle få en glimt at honom. Särskilt inte på morgonen. Eftersom chansen att han skulle vakna innan tolv på en söndag praktiskt taget var noll. Men jag kunde inte hjälpa det.
Jag visste inte vad jag skulle göra om jag fick syn på honom. Jag skulle förmodligen skynda mig i motsatt riktning. Det fanns ingen chans att jag skulle prata med honom. Eller ens låta hon se mig.

Jag suckade, stående på ett okänt gathörn mitt i en hop av mugglare och insåg hur dum jag var. Detta behövde få ett slut. Colin var borta. Jag hade Teddy. Jag hade Jackie. Jag hade min familj och mina vänner. Jag behövde inte honom längre.
Jag transfererade hem.
___________________________________________________________________________

Sådär, nästa del bör komma upp om en vecka eller två

Bra ett ord
Magnifikt

Jejj! Kul ,med nytt kapitel