Rollspel med egna karaktärer

- Eller hur, man är så van vid det att det inte annses vara onormalt att bo så.
Tänk bara på vårt hus eller snarare vår herrgård som vi bor här i England.
Jag hade inte ens tänkt på att det var stort försen du kom och kommenterade det Cara, sa jag roat till dem.

"hur kan man inte märka det?" sa Blaise-san
"det är inte så svårt. Du är blind för det som är rakt framför dig" sa jag lätt
"ja men kan ni beskriva era hus hur de ser ur bara så där?" sa Kaname-pu
"kanske inte bara så där" sa Blaise-san
"nej precis och sen så är ett palats ganska stort och jag tror nye ens jag har varit i alla rum" sa jag och ryckte på axlarna "nå ska vi plugga?"

- Japp, plugga låter toppen, sa jag glatt och vi styrde stegen mot sällskapsrummet.
Jag gick upp i min sovsal och hämtade Hogwarts historia och släppte den i Blaises knä.
- Varsogod, det är bara att läsa, sa jag flinande och började att skriva på min egen uppsatts eftersom att jag kunde den boken utantill.

Vi satte oss i uppehållsrummet och började skriva och Kaname-pu hjälpte mig
"det är ju fusk att hon har honom som hjälper henne"klagade Blaise-san
"det är det inte." sa jag och log roat och avslutade uppsatsen och lutade mig sen tillbaka "det var ju inte så svårt" sa jag leende
"nej, verkligen inte. Till och med jag hade kunnat göra den" sa Kaname-pu roat och jag la huvudet i hans knä

- Ja, det är fusk men du lär dig något samtidigt, flinade jag åt Blaise.
- Vadå?, sa han surt.
- Att lyssna på lektionerna och attläsa dig till saker, sa jag roat och avslutade uppsattsen.
- Ja, det kan hända, men du lyssnade inte heller, sa han surt.
- Nej, men jag kunde ändå allt utantill, jag älskar historia förstår du, sa jag och lutade mig tillbaka i soffan.

"nej det är det inte fusk. Jag lär mig något och vanligtvis lyssnar jag men Kaname-san tycker det är intressantare än vad jag gör så då lyssnade han och hjälpte mig. Vi gjorde alltid så förr. Den som tyckte ämnet var intressant antäknade och hjälpte sen den andra" sa jag
"vi är ett bra team" sa Kaname-pu
"hai" svarade jag och log

- Visst vi säger det då, mej kvittar det, sa jag och ryckte på axlarna men Blaise såg enbart sur ut.
Draco satt tyst och sa ingenting vilket var ovanligt även för honom.
Jag slö ögonen och såg sedan på Blaise. och kom på här och nu att jag inte gillade honom mer än som en vän.
Det kändes skönt att ha bestämt sig.
- Okej Blaise, jag har bestämt mig, sa jag och han såg upp.
- Svaret blir nej, men jag vill ändåå ha kvar dig som vän, sa jag och log lätt mot honom.

Jag såg på dem och Blaise-san så lite besviken men nickade sen och sa inget
"Anata" sa Kaname-pu och jag såg på honom och tänkte
"Dai suki da yo, Kaname-pu" sa jag och tystnade sen "Shikashi watashiniha wakaranai.Koko de Nihon to jā ni sunde iru"
Kaname-pu nickade och funderade och sa sen "Anata wa chansu o ataeru yūki?"
Jag funderade en stund och nickade sen "Hai, watashi wa chansu o toru aete" sa jag och tog hans hand och log

Jag såg på dem och log.
- Härligt, sa jag glatt.
- Fattade du vad de sa?, sa Blaise förvånat.
- Inte den blekaste, men de ser ut att vara bra åtminstone och de sa inte sajonara, som typ betyder hej då, sa nån glädje är det ju, sa jag glatt och såg på Blaise.
- Vänner?, sa jag lätt.
- Vänne, sa han och log.
- Okej, jag hjälper väll dig med läxan, sa jag sedan och satte mig vid honom.

Jag log roat
"nej vi sa inte hejdå" flinade jag och log mot Kaname-pu och hoppades det skulle funka. Draco såg lite surt på oss men sa inget
"jag är ledsen Draco-san" sa jag och han bara nickade och jag kände mig så elak. Jag såg på Roxanne-san och log svagt