När folk blev stora och Voldemort vann.

- Ja, säger du det så, sa Neville och ryckte på axlarna.
- Människor är annorlunda än vad man tror, sa han och såg på Cara.
- Så Draco är skurken i det hela, fattar inte att han kunde gå så långt, göra allt det för att få makt, sa Neville argt.

"ja jag säger det och ja de flesta människor är annorlunda. Ni utgick från att Jezebel var elak för att han umgicks med mig. Och tillslut blev båda han och jag de personer ni trodde vi var för att överleva" sa jag enkelt
"så ni gillar inte att tortera folk" sa Neville förvånat
"skojar du? Tror ni jag tycker om att tortera er? Jag gjorde det för att ni skulle vara för rädda för att döda mig." sa jag och Neville såg på Jezebel
"jag kanske inte gillar världen och anser att den ska gå under men de jag faktiskt gör något med är folk som ingen bryr sig om. Ni antog alltid att det var vi som låg bakom alla försvinnande och om de fick er att låta oss vara tänkte vi inte säga i mot" sa Jezebel och jag nickade och såg sen på Neville
"det är inte så konstigt. Han ändrades när världen ändrades. Han blev den Malfoy han egentligen var uppfostrad till" sa jag och ryckte på axlarna. Det var inte hela sanningen men jag ville ite tänka tanken att det kanske var jag som gjorde Draco till ett monster

Jag såg på dem men sa inget, de pratade om något som jag inte vart med om.
Så det var lika bra att jag inte la sig i, och höll tyst.
Jag satte mig ner och Xenia kom och satte sig i mitt knä.
De bästa med de sex åren var att jag hade fått Xenia, jag log och kramade om henne.

Neville såg på mig men jag sa inget
"ja kanske det, men han känns som en annan person" sa Neville
"han är en annan person. Han är ett monster helt enkelt" sa jag kallt och Jezebel kramade min hand och jag log svagt
"men varför sa du inget?" frågade Neville och jag såg på honom och skrattade sen tort
"ni pratade inte med mig! Ni skulle ite trott mig och han hade Fai. Jag hade liksom inget val. Hade han bett mig hoppa från ett fönster hade jag gjort det!" sa jag enkelt
"det är ju dumt" sa Neville
"du gör allt för ditt barn" sa jag bestämt "varför tror du jag såg ut som jag gjorde? Jag tog bara i mot allt" sa jag och Jezebel höll om mig
"förlåt mamma" sa Fai och jag såg förskräckt på honom
"det är verkligen inte ditt fel gubben. Är det någons är det mitt. Jag skulle hällt koll på dig. Tro aldrig att det är ditt fel" sa jag bestäm och kramade om honom. Och jag såg sen på Neville "sen träffade jag Jezebel och jag hittade nån som hissade mig vad kärlek igen. Jag vågade i alla fall flytta från Draco och det är nog därför jag lever idag" sa jag och Jezebel log
"som sagt, vi räddade varandra" sa han leende och jag log

- Där ser du Neville, en sån som ni trodde att Jezebel var, kan inte föra Cara tillbaka till liv, sa jag och såg upp på honom.
- Ärligt talat är jag tacksam över att han fanns där, annars är jag rädd att Cara inte skulle vara i liv om jag nu skulle komma tillbaka, sa jag och rös till, tänk om jag skulle förlorat henne.
- Draco, sa att ni hade dödat Laura, det var därför vi tillslut tänkte döda dig, sa Neville erkännande och jag gapade åt honom.
- Ja, som om det någonsin skulle hända?, att ni inte börja misstänka Draco då, sa jag och skakade på huvudet.
- Men man hör väll det man vill höra, och ser det man vill se, sa jag uppgivet och skakade på huvet.

"jag är också tacksam för det. Jag vill inte tänka på hur det kunde sluta om vi inte mötts" sa jag och såg på Jezebel
"vi hade varit döda båda två" sa Jezebel och ryckte på axlarna och jag himlade med ögonen och gav honom en road blick. Men jag visste att det var sant.
"ja det gjorde ni verkligen. Ni borde förstå att jag inte kunde döda Laura" sa jag och gav Neville en genomträngande blick
"vi litade helt enkelt på honom. Han sa vilket monster du var och att du hade bedragit honom med Jezebel" sa Neville
"ja han lurade er verkligen. Jag träffade Jezebel när jag fortfarande var gift med Draco ja, men vi va först bara vänner. Det var han som bedrog mig!" sa jag allvarligt "sen visade han Lauras kropp så jag trodde hon var död. Jag antar att han använde polejoiceelexir precis som jag gjorde när jag fejkade min död" sa jag och ryckte på axlarna
"trodde du honom verklen?" sa Neville skeptiskt "du kunde genomskåda vem som helst när vi gick i skolan"
"han tog Fai efter det visste jag att han var kapabel till att göra en massa hemska saker och ja jag var knappast mig själv då" sa jag ursäktande

Jag rös till, min döda kropp?
Jag visste inte vad jag skulle tycka.
Jag avskydde, hatade Draco.
Men mest av allt kände jag mig sviken, Draco hade varit hennes vän, ja och Caras man och han kunde göra något sådant.

Jag såg på Laura och förstås vad hon menade. Jag kramade hennes hand och jag var verkligen ledsen för att hon hade varit tvungen att gå igenom ett helvete för att Draco inte ville att hon skulle stoppa honom
"jag är så ledsen för att du var tvungen att gå igenom det" sa jag till Laura

Jag såg på Cara och kramade om henne.
- Det är ändå inte det som är det värsta, det värsta är att Draco ordnade det.
Att han inte brydde sig, att han planerade det.
Han var en av mina bästa vänner och han var din man Cara, sa jag och log svagt.

Jag såg tomt på henne. Som om jag inte visste det.
"mm jag vet." sa jag frånvarande och undrade om han inte blivit så om vi inte gift oss eller om jag inte låtit han komma så nära makten. Då hade kanske monster aldrig vaknat och allt har varit okej.
"det är inte ditt fel" sa Jezebel och jag såg på honom
"men det var jag som drog in Draco i allt hade vi aldrig gift oss hade han haft ett ja hyfsat normalt liv" sa jag lågt och skakade på huvudet