Pregnant at seventeen [SV]

https://www.fanfiction.net/s/7500106/1/Unexpected

Här har du den!

Tack!

Efter flera månader kommer äntligen ett nytt kapitel. Hoppas ni gillar det
____________________________________________________________________
Förra kapitlet:
"Du vet min mamma säger alltid att det behövs två för att dansa tango. Du var precis lika skyldig som jag för graviditeten. Det var inte så att jag tvingade dig eller nåt. Om jag kommer ihåg korrekt, var du ganska ivrig. Vi hade bara dejtat i två månader när du lät mig knulla dig."

Jag var så arg att jag skakade. "Om du inte håller käften på en gång, kommer jag att förtrolla dig in i glömska."

"Du vet, soffan låter ganska bra just nu", sa han och lade sig ner. Jag vände mig om för att gå. "Kan du släcka lamporna när du går?" ropade han efter min försvinnande figur.

"Nej!" fräste jag och smällde igen dörren till sovrummet. Jag stod där i en minut, andades tungt med Colins hemska ord ekande i mitt huvud. Han hade inte sagt sådana hemska saker till mig sen jag talade om för honom att jag var gravid. Ett år och nio månader sen.

Jag kastade mig på sängen. Sängen vi normalt sett delade. Sängen som nu kändes väldigt stor och väldigt tom. Jag grät mig själv till söms.
____________________________________________________________________

Morgonen därpå, var Colin ingenstans. Han skulle ha varit på jobbet, men när jag gick ner hittade jag Connor bakom kassan istället.

"Var är Colin?" frågade jag och gick över till honom.

"Vet inte", svarade han och kittlade Jackie i magen och log när hon började fnittra. "Han bara messade för några timmar sen och sa att han behövde att jag skulle ta över hans skift. Jag antog att jag var skyldig honom det."

Jag suckade. "Okej, tack iallafall."

Jag begav mig hem till mina föräldrar där jag mer eller mindre var nästföljande vecka. Grace kom över och lyssnade på mig gorma om hur jobbiga killar var. Jag önskade att jag kunde träffa Rox, men hon var fortfarande i skolan. Jag bestämde mig för att jag behövde ett jobb. Det verkade inte rätt att vara helt beroende av Colin för att kunna försörja min bebis när vi två knappt talades vid.

Efter att ha frågat runt, fick jag tillslut jobb på Flourish och Botts i Diagongränden. Min mamma hade gått med på att vakta Jackie medan jag var borta, så länge jag gick med på att betala för allt hon behövde och att jag inte bad henne vara barnvakt under andra tider.

En vecka efter vårt bråk, återvände jag tillbaka till vår lägenhet för att berätta för Colin om mitt jobb och hoppades på att vi kunde lösa allt så att jag kunde flytta in igen. Jag visste att han hade sagt ganska hemska saker och att förlåta honom var en konstig sak att göra. "Låt honom komma till dig" hade Grace sagt. Men efter att inte ha sett honom på en vecka, hade jag coolat ned och insett att jag kanske hade överreagerat lite. Det var bara ett ord, trots allt. Ett ord som hon inte ens visste betydelsen av. Förresten hade vi båda varit ganska arga. Folk säger saker de inte menar när de är arga.

Jag tog fram nycklarna och låste upp dörren. Jag steg in och fann honom sittande framför soffan, ögonen fastklistrade på skärmen. Jag satte ner Jackie och hon vandrade iväg för att leka med sina leksaker.

"Hej", sa jag och han tittade upp.

"Hej."

Jag satte mig ner bredvid honom. "Jag har skaffat jobb."

Han var tyst under en sån lång stund att jag var säker på att han fortfarande var arg. Fast tillslut tog han ett djupt andetag. "Det har jag med."

"Du har redan ett jobb", svarade jag förvirrad.

"Jag har skaffat ett bättre."

Hans vaga svar irriterade mig. "Var?"

"I London."

"London?"

Han nickade.

London var långt bort. Visst mitt jobb låg också där, men jag kunde transferera mig dit och tillbaka på några sekunder. Colin kunde inte det. Och förresten, Colin hade tagit det här jobbet utan att veta att jag fått jobb där också.

"Jag förstår inte", sa jag.

"Hela mitt band ska flytta dit. Vi kommer att ha fler möjligheter där. Möjligheter vi inte har här. Vi hittade en billig lägenhet som vi alla ska bo i och vi har alla jobb på gång."

Rummet kändes plötsligt väldigt varmt. Jag öppnade munnen för att säga någonting, men jag insåg att inga ord kom ut ur min mun.

"Du kan komma om du vill."

Jag skakade på huvudet. "Jag tänker inte flytta in i någon trång lägenhet i London med dig och tre andra killar", sa jag tyst.

"Ja, jag trodde inte det heller."

"Så varför gör du det här då?" frågade jag med skakande röst.

"Jag har redan berättat. Vi kommer att ha bättre möjligheter där."

"Men du lämnar mig. Du lämnar Jackie."

Han suckade. "Jag vet att det är hemskt, men jag tror att ni två får det bättre utan mig. Jag är bara en misslyckad kille. Fråga vem som helst. Jag kan inte vara en pappa. Jag trodde jag kunde det, men förra veckan när Jackie sa det där ordet, insåg jag att jag inte var gjort för det."

"Colin, jag överreagerade, precis som du sa. Det var inte så farligt."

"Vic, du har ett jobb nu. Du behöver inte mig. Det här är bättre för oss båda, lita på mig."

"Hur är det här bättre?" nästan skrek jag. "Du ska flytta till London. Och sättet som du pratar på så försöker du skärma av dig från Jackies liv. London är inte så långt bort, vi kan besöka dig. Du ska inte flytta till Sibirien."

"Jag är ledsen..."

"Det är inte okej!" sa jag, definitivt skrikande denna gång.

”Faderskap är ett allt-eller-inget paket. När du sa att du ville vara en del av Jackies liv betydde det för alltid, inte ett år."

"Jag är ledsen", upprepade han, "men ni två förtjänar bättre än mig. Det är inte bara att hon snappade upp det där ordet från mig. Det är allt om mig. Titta på mina vänner. Titta på Connor. Det är inte den livsstilen jag vill att hon ska vara utsatt för. Hon förtjänar bättre." Han pausade och tittade på mig. "Gå tillbaka till Teddy. Han är en bra kille. Bättre än mig."

Jag kände tårarna rinna nerför mina kinder. "Jag tror att du gör ett stort misstag", sa jag till honom.

"Jag tror inte att jag gör det."

I den stunden, kom Jackie stapplande och stannade precis framför Teddy. Hon log brett. "Pappa!" pep hon.

Hennes andra ord.

Colin hade haft rätt.

Han frös för en stund, helt tagen. Jag undrade om han hade andra tanker på sitt beslut nu. Han bet sig i läppen samtidigt som han böjde sig ner och tog upp henne. "Pappa älskar dig", sa han till henne. "Men pappa tror att du har det bättre utan honom."
Jackie stirrade på honom, med sina blå ögon vidöppna, utan att förstå ett ord av vad han talade om för henne. Colin sträckte på armen och tog bort en slinga av det svarta håret som skymde hennes ansikte. Han öppnade munnen som för att säga någonting men sedan stängde han den igen och satte ner henne. Hon gick omedelbart tillbaka till sin leksak, helt omedveten om att hela hennes liv höll på att förändras rakt framför henne."

Jag vände mig mot Colin. "Så det här är alltså hejdå?"

Han nickade. "Ja, jag tror det."

"Hejdå", viskade jag.

Han lutade sig fram och lade en liten kyss på mina läppar. När mina läppar mötte hans glömde jag nästan allt som hade hänt och reagerade av vana för att kyssa honom tillbaka. Sedan knäppte mitt huvud tillbaka till verklighet och jag backade motvilligt. Min hand som på något sätt hade banat sin väg till hans armar, var kvar där. Han stirrade ner på mina fingrar, som grävde in i hans biceps. "Du behöver släppa taget, Vic", mumlade han.

Det lät så töntigt att jag nästan började skratta. För det lät metaforiskt. Så djupt. Som om jag inte bara behövde släppa taget om hans arm, men också släppa taget om oss. Om vår relation.

Jag tog sakta bort min arm. "Jag hatar verkligen dig", sa jag och torkade bort tårarna från mina ögon.

Han skakade på huvudet. "Nej, det gör du inte."

Jag undslapp en snyftning. "Du har rätt. Det gör jag inte. Och jag hatar att jag inte gör det. För det här är andra gången du har krossat mitt hjärta i bitar. Och ändå, kan jag inte sluta älska dig. Jag hatar att jag inte hatar dig."

Han stirrade på mig med de där jäkla gröna ögonen. För en sekund var det enda jag kunde tänka att jag var glad att Jackie inte hade hans ögon. För jag visste inte om jag skulle ha kunnat klara av att titta på henne varje dag och se Colins intensiva blick stirra tillbaka.

Jag ställde mig upp, tog upp Jackie och gick mot dörren. När jag öppnade dörren, sa jag åt mig själv att inte titta bakåt. Titta inte bakåt. Titta inte bakåt. Det var som ett sjungande eko i mitt huvud. Titta inte bakåt. Men är jag klev igenom dörröppningen, kunde jag inte låta bli och vände mig om. För jag hade aldrig varit bra på att lyssna på min hjärna. Mitt hjärta verkade alltid ta över.

Colin satt i soffan och stirrande på oss. Och jag kan ha fantiserat saker, men jag kunde svära på att det fanns tårar i hans ögon.

Jag vände mig sakta om och stängde dörren bakom mig. "Kom igen, Jackie", sa jag. "Låt oss gå hem."

_______________________________________________________________
Jullovet har börjar nu, så ett nytt kapitel kan komma under lovet

Så underbart översatt. Lägger du upp denna översättningen på ff.net med J-star Black?

AZUUUUUM!

Japp

Fantstiskt översatt! Längtar verkligen til nästa del!

Yayyyyyyyyy

SÅÅ BRAAAAAAA!!!♥