När folk blev stora och Voldemort vann.

- Ett tips nästa gång, bete er inte som idioter och prata med varandra, sa jag ireterat men vi lugnade oss sedan och vi började äta av efterrätten.
- Det här var smaskigt, sa Xenia glatt.

"bara för att du inte var här och visste hur det var" sa jag surt till Laura och vek sen ner blicken "förlåt" sa jag ursäktande
"ja vi borde gjort det, men hon hade aldrig tid! Och hon bråkade alltid med folk! Det syntes så lång väg. Du kunde väll ha dolt det bättre Cara" sa Neville och jag såg kallt på honom "så är det de ni tror? Att jag dödade och slogs med folk varje dag? Då hade ni fel!" sa jag kallt och reste mig från bordet. Hur kunde de tro en sån sak? Jag var kanske ingen ängel men definitivt inget monster. De fanns inte där för mig när jag behövde dem som mest. Jag gick upp i bloody tower och satte mig på en stol

Jag såg trött på dem båda, varför måste alla bråka?
Cara försvann och och jag suckade irreterat.
- Om folk kunde se in i nån annans situation skulle det vart bra, sa jag och blängde på Neville.

Jag såg ut över Themsen och ryste. De trodde verkligen jag dödade folk varje dag. Hur kunde det gå så långt? Jag hade inte orkat ta tag i det, jag hade haft allt med Fai och Draco. Jag ställde mig upp och öppnade fönstret och slogs över hur tyst London var. Jag lämnade rummet och gick gillrats till de andra
"hur är det?" frågade Jezebel
"det går över om en stund" sa jag och han höll om mig och jag log svagt mot honom
"jag är ledsen att jag snäste åt dig Neville" sa jag

Neville nickade och log svagt.
- Ledsen jag med Cara, vi brukade ju vara vänner inte sant?, sa han och log.
- Vad säger du ska vi börja om?, jag heter Neville, sa han och sträckte fram handen.

Jag såg på Neville och log roat "du menade det inte och jag är ledsen jag med" sa jag lätt och skakade sen hans hand "ja vi brukade vara vänner och ja jag är Cara" sa jag leende och lutade mig sen mot Jezebel och stängde ögonen men slog snart upp dem och Jezebel höll om mig

- Och tackar för att ni beter er som normala civilicerade människor och inte idioter, sa jag roat och såg på dem.
- Allt kommer inte ordna sig över en natt men ni måste alla försöka för att det ska bli bra igen, jag vill att ni alla ska vara vänner som förr, sa jag bedjande till dem.

Jag såg på Laura och log roat
"vi vet väll att allt inte kommer lösa sig över en natt" sa jag allvarligt
"tror du ni kan lösa allt?" sa Jezebel undrande
"kanske, det beror på hur mycket vi vill lägga bakom oss och hur mycket vi är villiga att berätta för varandra" sa jag lugnt

- Jag kan hjälpa till med att säga att ni är korkade idioter hela bunten, sa jag ropat.
- Jag kan också säga det, flinade Xenia.
- Jag med, skrattade Fai.
- Ja, när vi får höra sådana skrämmande ord är det väll bäst vi försöker, sa Neville roat till Cara.

Jag bara såg på Laura
"vad lustig du kan vara då" sa jag trött. För henne var vi kanske idioter men hon hade inte varit där. Hon visste egentligen inte vad som hänt, och jag började bli trött på att hon sa åt oss hur vi skulle bete oss. Jag såg på Neville och nickade men sa inget