Pregnant at seventeen [SV]

I'm back med ett nytt kapitel!
Ni som kommenterar och läser detta är helt underbara, ni gör verkligen min dag^^

______________________________________________________________________
Förra kapitlet:
Connor vände sig mot Colin igen. "Du måste ta mitt skift, kompis. Det är sista gången jag frågar, jag lovar."

"Connor..."

"Jag kan inte gå till jobbet såhär. Du kan. Du är inte full."

"Det är för att klockan är nio på morgonen. Självklart är jag inte full."

"Och jag vet att du inte är hög", fortsatte Connor, "för lilla perfekta Colin tar aldrig droger."

"Okej", snäste Colin. "Jag kommer att ta ditt dumma skift. Men du är skyldig mig."

Jag stod kvar där obekvämt. Jag fann mig själv stirrande på Stacey, som fortfarande låg på marken, och undrade om hon sov eller hade däckat.

"Kom igen, Vic", sa Colin och tog min hand. "Vi sticker härifrån."
________________________________________________________________________

Snabbt skyndade vi oss nerför gatan, tillbaks till butiken. Jag tog en snabb blick på Colin. Han såg extremt irriterad ut.

"Colin?" försökte jag.

"Vad?"

"Tar du verkligen inte droger?" frågade jag.
Colin vände sig om och såg på mig. "Har du någonsin sett mig ta droger?"

"Tja, nej". Svarade jag, "men jag har alltid antagit att du gjort det. Du vet, när jag inte var i närheten av dig och du var med dina kompisar."

"Tja uppenbarligen har möjligheten uppstått flera gånger. Alla mina vänner gör det. Men jag har sett vad droger kan göra med en person och jag kan inte låta det hända mig." Han kisade, stirrade långt bort, uppslukad i sina tankar.
"Kommer du ihåg när jag berättade för dig om att min pappa var en alkoholist som lämnade mig och min mamma?"
Jag nickade.

"Ja, han lämnade mig när jag var tio. Jag har bara sett honom en gång sen dess. När jag var fjorton. Han dök upp vid mitt hus, helt plötsligt en dag. Och.. tja, han var inte bara en full idiot, han var också en langare. Och han försökte få mig att köpa lite. Vet du hur sjukt det är? En far som försöker sälja sin fjortonåriga son knark?"

"Merlin", viskade jag. "Det är hemskt."

"Och det är ändå inte det värsta", fortsatte Colin. "När jag sa åt honom att hålla sig så jävla långt ifrån mig som möjligt, att jag inte ville ha hans knark och att jag iallafall inte hade några pengar, sa han åt mig att stjäla pengar. Från min mamma." Han pausade, som för att låta allt att sjunka in. "Han försökte inte bara sälja mig knark. Han försökte få mig att ta min mammas pengar, som hon jobbat så hårt för, för att hjälpa honom med hans knark och alkoholberoende."

Jag skakade på huvudet, oförmögen att tänka ut något att säga.

"Det var därför jag balla ut när du berättade för mig att du var gravid. Hälften av mina gener kommer från den jäveln. Jag trodde inte att det var möjligt för mig att vara pappa."

"Colin, du är inte alls som honom."

Han tog ett djupt andetag. "Du borde gå hem till dina föräldrar. De undrar förmodligen vart du är." Precis då anlände vi till butiken. Colin tog fram sina nycklar och gick in, vände skylten vid dörren till "Öppet" och tände lamporna.

"Säg till dina föräldrar att jag ber om ursäkt för att jag inte kunde vara där. Säg till dem att det beror på att Connor är en jävla idiot."

"Han är din bästa vän, Colin."

"Det betyder inte att han inte är en idiot. Han kommer att förstöra sitt liv om han inte är försiktig." Han suckade och såg sig omkring i butiken. "När hände detta?"

Jag såg mig om, förvirrad. "När hände vad?"

"När växte vi upp?" frågade han. Det känns som om det var igår Connor och jag va sju år gamla och sprang omkring på stranden och såg på Power Rangers på tv. Och nu knullar han runt med en tjej och tar knark. Och jag har en unge och bor med dig. Jag kommer liksom inte ihåg att växa upp. Det bara hände."

"Ja, det gjorde det, eller hur?" sa jag. "När man är liten tillbringar tiden med att önska att man vore vuxen. Sen en dag vaknar man och inser att det redan skett och att du missade det. Du är vuxen och du kommer inte ens ihåg när eller hur det hände."

Klockorna på dörren ringde, vilket signalerade dagens första kund. Colin nickade åt mannen som klivit in och gick mot hans plats bakom disken. "Du har rätt vet du."

"Om vad?"

"Om Stacey. Hon är förmodligen en knarkhora."

"Ja", sa jag och lutade mig mot kassan. "Förmodligen."
"Hon kommer inte att vara till någon hjälp för vårt band."

"Nej, förmodligen inte."

"Jag hatar den här staden", sa Colin. "Vi kommer aldrig att ta oss in i musikbranschen här. Vi måste till London. Eller Amerika. Eller var som helst. Var som helst förutom den här jäkla staden."

"Colin", sa jag och tog tag i hans hand över kassan. "Det kommer att bli bra."

Han skakade på huvudet. "Jag måste bort härifrån. Snart. Om jag inte går snart, kommer jag aldrig att göra det. Och jag kommer att vara fast här för alltid. Gammal och olycklig och full av ånger."

Jag öppnade munnen för att säga något, men mannen som kommit in tidigare gick upp mot kassan för att betala.

"Du borde gå", sa Colin. "Den är 9.30. du är sen för frukosten. "

Jag lutade mig över kassan, för att ge honom en snabb puss, men när våra läppar möttes, smälte jag. Hans händer flyttade upp mot mina kinder. Jag önskade att den jäkla kassan inte var emellan oss.

Ahem.

Vi bröts oss loss från varandra. Mannen stod där, med sin korg med mat och såg irriterad ut. "Om ni är klara, skulle jag vilja betala."

"Förlåt", sa jag. "Jag skulle precis gå." Jag skyndade mig ut när jag vände på hälarna och transfererade mig hem.

________________________________________________________________________

Leave a comment
Och jag är nästan klar med nästa del så så fort nån har läst igenom den kommer nästa del upp

Har precis sträckläst hela och jag måste bara säga att du är så himla bra på att översätta! Det här måste nog vara den bästa ff:en som jag har läst! Hoppas att det kommer ut en ny bit snart!

Hoppas att Teddy och Victorie bli ihop!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Så himla underbart bra! ♥
Visserligen har jag börjat gilla Colin mer, men jag hoppas fortfarande på Tictorie!

Du översätter extremt bra!

Super!

Lite småfel, men tror du hade upptäckt dem om du läst igenom en gång till. Bra översatt!

Tack, hm ska tänka på det framöver^^

Skräckläse hela just nu. Jätte braaa!

Så, jag är klar med ett nytt kapitel.
Hope you guys like it
___________________________________________________________________

Förra kapitlet:
"Du borde gå", sa Colin. "Den är 9.30. du är sen för frukosten. "

Jag lutade mig över kassan, för att ge honom en snabb puss, men när våra läppar möttes, smälte jag. Hans händer flyttade upp mot mina kinder. Jag önskade att den jäkla kassan inte var emellan oss.

Ahem.

Vi bröts oss loss från varandra. Mannen stod där, med sin korg med mat och såg irriterad ut. "Om ni är klara, skulle jag vilja betala."

"Förlåt", sa jag. "Jag skulle precis gå." Jag skyndade mig ut när jag vände på hälarna och transfererade mig hem.
____________________________________________________________________

När Jackies första födelsedag anlände, kunde jag knappt tro det.
Ett år.

Hur hade det gått ett år sen förlossningen?

Hennes födelsedagskalas var på Kråkboet. Min farmor hade gjort en enorm tårta till henne. Efter att ha fått tårtan över hela ansiktet, fortsatte hon processen med att ta upp stora bitar och kastade dem på vem som helst i närheten. Hon träffade Teddy i ögat, vilket verkade roa Colin enormt. Men senare när hon tultade mot Colin och spydde vid hans fötter, kunde jag svära på att det fanns tårar i Teddys ögon, så mycket skrattade han.
Hon fick massor av presenter. Men efter att de alla hade öppnats och hon var omgiven av böcker, dockor, uppstoppade gosedjur och alla olika slags leksaker man kunde tänka sig, försökte hon omedelbart sträcka sig efter en rosett och stoppade den i munnen. Alla skinande dyra nya leksaker kunde uppenbarligen inte slå en stor rosa rosett.

Det var en ganska bra dag, men allt gick nerför när Colin och jag återvände hem.

Jag tog på Jackie hennes pyjamas, som farbror Ron hade gett henne (de hade pyttesmå kvastar och kvickar på dem), när hon sa sitt första ord. Vilken hade varit underbart, om det inte vore för ett problem...

Det var F-ordet.

"Colin!" skrek jag.

Jag hörde toaletten spolas och en sekund senare kom Colin lunkande in i rummet.

"Vad?" grymtade han.

"Jackie sa just hennes första ord", talade jag om för honom och försökte hålla mig lugn och inte strypa honom med mina bara händer.

"Verkligen? Frågade han leende. "Det är toppen. Vad var det?"

"F-ordet."

Colins leende försvann. "Åh Gud."

"Allt är ditt fel!" väste jag. "Var tror du någonstans hon har hört det ordet?"

Jag var klar med att ta på henne pyjamasen och lade ner henne i hennes säng. Jag släckte lamporna och stormade ut ur rummet, med Colin bakom mig.

"Babe", gnällda han, "det gör inget. Det är inte så att någon behöver veta. Hon kommer att säga sitt andra ord snart och kommer att kunna säga till alla att hennes första ord var "pappa".

"Det kommer inte att vara hennes andra ord!" snäste jag, gick in i vardgasrum/kök delen av lägenheten och satte mig ner. "Och även om ingen annan vet, kommer jag veta. Jag kommer veta att min vackra söta bäbisflickas första ord var ett sånt vulgärt ord för sex. Hur tror du det får mig att känna mig?"

"Du överreagerar, Victoire!" snäste han.

Han använde mitt hela namn. Jag insåg att han var arg.

Jag vände mig ifrån honom och vände mig mot teven och försökte distrahera mig med vilken töntig mugglarshow som helst. Jag hörde Colin ställa sig upp. "Jag går och lägger mig", sa han. "Vi ses på morgonen."

Jag ställde mig upp och vände mig för att se honom. "Vad sägs som det här", sa jag och korsade armarna. "Jag går och sover på sängen och du sover på soffan."

Hans ögonbryn sköt i höjden. "Det är min lägenhet. Du kan inte tala om för mig var jag ska sova."

"Jag bor här också."

"Men jag har betalat hyran. Eftersom du inte har ett jobb!"

"Jag var tvungen att ta hand om bebisen, kommer du ihåg?"

"Åh, jag kommer ihåg. Det är bebisen som nästan får vartenda öre jag tjänar."

"Tja, om du ville ha fickpengar borde du inte ha fått mig gravid!"

"Du vet min mamma säger alltid att det behövs två för att dansa tango. Du var precis lika skyldig som jag för graviditeten. Det var inte så att jag tvingade dig eller nåt. Om jag kommer ihåg korrekt, var du ganska ivrig. Vi hade bara dejtat i två månader när du lät mig knulla dig."

Jag var så arg att jag skakade. "Om du inte håller käften på en gång, kommer jag att förtrolla dig in i glömska."

"Du vet, soffan låter ganska bra just nu", sa han och lade sig ner. Jag vände mig om för att gå. "Kan du släcka lamporna när du går?" ropade han efter min försvinnande figur.

"Nej!" fräste jag och smällde igen dörren till sovrummet. Jag stod där i en minut, andades tungt med Colins hemska ord ekande i mitt huvud. Han hade inte sagt sådana hemska saker till mig sen jag talade om för honom att jag var gravid. Ett år och nio månader sen.

Jag kastade mig på sängen. Sängen vi normalt sett delade. Sängen som nu kändes väldigt stor och väldigt tom. Jag grät mig själv till söms.
_______________________________________________________________

Plugget har börjat igen, så jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha för att skriva fanfictionen. Jag kommer att förska hålla det uppe.
Skriv gärna vad ni tycker och om ni har några synpunkter så är ni välkomna