Rollspel med egna karaktärer

Jag vaknade utav Pansys skratt och suckade men sa inget utan klädde på mig och gick ner till salen.
Jag såg Cara och Kaname sitta där och jag satte mig mitt emot dem.
- Bättre?, sa jag till Kaname.

"ja, men jag känner inte efter heller. Bara och hålla tankarna på annat håll och omdirigera smärtan" sa han och tog en smörgås och jag såg på Roxanne-san
"så vad bestämde du dig för?"

- Kan du inte svara, ja eller nej, sa jag flinanade och nickade sedan.
- Men jag fattar vad du menar, sa jag lätt och såg på Cara.
- Jag bestämmde mig inte för något, jag sa att jag inte visste.
Och jag vet inte, sa jag med en suck och la ner huvet på bordet.

"jag gav dig ett normalt svar" sa Kaname-pu lite oförstående
"inte här" skrattade jag "ja det är väll det bästa svar han lär få. Han måste ju förstå det själv" sa jag
"det gör han om du ger honom tid. Jag förstår ju dig" sa Kaname-pu
"ja men du har känt mig sen jag var liten. Jag behöver inte använda ord för att du ska förstå." sa jag allvarligt
"det är sant. Här kommer de ju" sa han och såg på Blaise-san och Draco-san och jag vände mig bort från Draco-san

- Jag fattade vad du mena, men jag är smartare efter jag fått i mig frukost och vakna, sa jag roat till honom och började äta.
- Eller hur och Blaise verkar behöva många ord, sa jag trött och såg dem komma.
Draco och Blaise såg ytterst förvirrade ut båda två, och det syntes att de inte visste vad de skulle göra.

"frukost är ju dagens viktigaste mål" sa jag till Roxanne-san och log sen "han är inte den skarpaste kniven i lådan" sa jag lätt
"Cara..." började Draco-san men jag igronerade honom
"Cara du kan väll lyssna på honom?" sa Blaise-san
"nej det kan jag inte. Jag vet att han gillar mig och jag ber om ursäkt om jag sårade honom för att jag umgås med Kaname-san och jag borde tänkte mig för men det ger inte honom rätten att försöka döda Kaname-san! Så nej jag tänker inte prata med honom" sa jag surt

Jag såg på dem men ryckte på axlarna, jag tyckte att Draco förtjänade det.
Han var dum och korkad som gjorde en sådan sak mot Kaname.
- Men, Cara lyssna på mig, sa Draco badjande till henne.

Jag såg på honom och fnös,
"Cara-pu du kanske borde lyssna på honom" sa Kaname-pu och jag såg förvånat på honom "det är som det var med Giju-shi och Duri-shi" sa han
Jag tänkte tillbaka på den gamla sagan, de två hade varit bästa vänner men sen en dag hade de bråkat om något och tillslu hade de stått med två armer i mot varandra och alla hade dött i onödan över ett problem som kunnat lösas utan problem. Jag suckade och såg på Draco-san
"mm vad vill du?" frågade jag

- Ja precis som det är med dem, sa jag medhållande och undrade vilka det var.
Draco såg osäkert på henne och tog ett djupt andetag.
- Jag är ledsen för det jag gjorde, jag var avundsjuk, jag....,sa han men tystnade sedan och såg ner i bordet.

"du vet ju inte ens vilka det är" flinade Kaname-pu och jag såg på Draco-san
"det vet jag redan, jag var kanske blind men när Roxanne-san gav mig tillbaka min syn så förstod jag att du var avundsjuk och även om jag nu skulle välja Kaname-san så hade du inte kunnat göra något åt det. Men jag och Kaname-san har alltid haft ett speciellt band och det är inget du skulle förstå och det är inte vad du tror det är. Draco-san jag har inte valt nån av er, jag är elva och har i alla fall två år på mig att välja innan jag måste göra det offentligt. Och jag vill inte ha nån som försöker få mi att välja genom att röja de andra ur vägen. Jag trodde du kände mig" sa jag till honom och väntade på svar